• muggles

    Livets viktiga och oviktiga frågor

    Jaha det där med soffan har jag inte hört/läst. Risken är ju ändå så otroligt liten oavsett. Jag oroade mig i princip aldrig för PSD när Moa var liten.

    Själv har jag alltid sovit som sämst när Moa sovit i vår säng. Första natten på BB sov jag nästan ingenting för hon låg mellan oss och andades sådär ryckigt med uppehåll som nyfödda gör, och jag vaknade varje gång. Därmed missade jag den enda natten i början när hon sov hela natten... Hade hon legat i sin plastbunke istället tror jag att jag hade sovit bättre.

  • muggles

    Liten: jag vet faktiskt inte om det var barn inblandade.

    BS: japp vi fick stanna alla dygnen båda två, vi hade tur att det var låg beläggning just då trots att det var aug. De dagarna ammade jag i princip konstant. Men ngn ersättning fick hon inte förrän 3:e el 4:e dygnet när de såg att inte min mjölk kom igång som den brukar (BB är ju väldigt emot att ge ersättning). Herregud vad hungrig hon var då. De fick hämta en dos till. Sen sov hon 4h i sträck! Stackarn...

  • muggles

    PB: låter tungt! En klassisk backlash på glädjen över att det blev av, all spänning i samband med det nya. Efter den här deppiga backlashen svänger det förhoppningsvis in på en vardag där det både är roligt och jobbigt.

    Ang sonen - kan du säga till honom att ni försöker stå ut en månad och sedan utvärderar ni om det känns bättre än för en månad sedan el inte? Det är ju svårt att säga till ett barn att "det blir bättre om ett halvår" - det är en för lång horisont i ett barns liv medan för en vuxen kan det funka. Ett problem blir lösbart bara man delar in det i mindre delar, så att dela upp hela den här insikten "oj nu ska vi bo här för EVIGT" i att vi checkar av om en månad hur det känns - kanske kan kännas psykologiskt bättre även om inget eg förändras för det?

    Om du känner att du kommer att ångra dig om ni inte försöker ivf så ska ni försöka det, oavsett vad det kostar. Ni kanske får skippa mattor el soffor (el köpa ngt billigt på Blocket istället) i några av rummen bara för det men det kan vara värt det för att få sinnesfrid.

    Visst är det mkt "man vill ha det man inte kan få" över att inte kunna få barn, men jag skulle säga att det är minst 50% äkta barnlängtan.

    Hoppas att humöret för hela familjen svänger uppåt snart!!! Kram!

  • muggles

    Kängu: japp det säger vi! Fre 11.30 på stället där vi var sist

  • muggles

    Vi håller på och schackrar med banker ang räntor, topplån, kontantinsatser mm, spännande värre! Det är intressant att se hur de är villiga att rucka på det mesta om man bara förhandlar med dem...

  • muggles

    PB: fast jag menade inte att han skulle tro att ni skulle flytta tillbaka, bara att man kanske kan se en förbättring om man ser tillbaka en månad senare. Äh, svårt att förklara, skit samma.

  • muggles

    PB: vi gillar sånt

    Oupsie: kolla inboxen! Ja det verkar vara en riktig tant - med hatt och käpp och Ecco-skor och rubbet! Förmodligen hade jag ingen ÄL och därför kom hon sent men hon var välkommen ändå även om hon inte höll tidtabellen.

    Har fått riktigt mkt gjort idag - har jobbat hemifrån idag med och suttit och uppdaterat kursmaterial inför nästa veckas kurs. Det går riktigt bra när inte kollegorna kan komma och störa hela tiden

  • muggles

    Kängu: japp jag tänkte bara iom att du skrev "vanliga" stället men det kan ju bli!

    Oupsie: tack tack Jag ska affirmera att det blir en ordentlig budgivning - vi behöver allt vi kan få till kontantinsats.

    PB: mitt i allt så kanske det är bra att han får övning i att hitta nya kompisar, att öva på uppbrott och avsked (kommer att ske många ggr i livet). Jag var själv väldigt blyg när jag var liten och jag blev mer social och hade lättare att träffa vänner efter några flyttar - innan dess hade jag alltid haft mina kompisar och aldrig behövs skaffa nya. Jag är sådär jobbig nu och försöker se det positiva

  • muggles

    Ore: du är alltså ärlig främst för din egen skull (för att du ska må bra)? Inte för att det gör ngt bättre för din syster? Då tycker jag nästan du ska hålla tyst. Ok om du mår sämre men du får bita ihop. För om det inte leder till ngt så kommer hon bara att bli sårad - för ingenting... Men du gör givetvis som du vill

    Jag har tappat räkningen - hur många veckor är det till BF? Hur blev det med UL imorgon - fick maken vara kvar på sin kurs?

    Hattis: när ska du testa?

Svar på tråden Livets viktiga och oviktiga frågor