Ore,
Jag tycker du borde övertala maken om att en USA resa ÄR superbra! för då får ni semester MEN också handla billigare än i Sverige! Så i slutänden kasnke er semester blir betald....!!!! Via alla klipp ni kommer göra menar jag, haha! 
Kängu, nej det är inte fjädring på samma vis som bugaboon. Fast vi har inte störts alls av det. men det beror självklart på var man bor och var man tänkt traksa runt med vagnen. Här går vi ju mest i stan på plana gator o trottoarer så då tycker jag det spelar noll roll. Men om man är mer terränggående kan jag förstå att man vill ha bättre fjädring.
Trist med amningen då. 
Men låt Ru småsutta och ge flaskan för mer matning. Tycker det låter bra att du försöker. Det är så himla strongt!
MEN som vi sagt innan, det är inte värt att bli helt deprimerad eller köra slut på sig. Försök så länge du känner att du har ork och lust kvar men om det inte vänt då tycker jag du ska övergå till flaskan istället. man ska orka så mycket mer än "bara" amma också.... 
Telis, här finns även en "lunchrestaurang som Gordon har.
Där är det billigare än på hans "middagsrestuarang". har dock aldrig varit där men är sugen på att testa.
Kackerlackor är det nog tyvärr på alltöfr många restauranger., UÄÄÄRRRK!
man vill nog helst inte ens veta vilka..... 
nej sköt om dig Kängu!
Inte köra slut!
Det 'är tillräckligt bara detta att mata ofta och sova lite... det räcker gott och väl för att tömma energidepåerna. Att ytterligare lägga till ännu mer jobb med trilskande amning och skuldtynga sig med tankar o känslor kring detta är verkligen iten bra.
Men som sagt så länge du känner att du har energi ork och lust att fortsätta försöka är det bra. All heder åt digl! Men du ska verkligen inte känna det som ett nederlag ifall det inte skulle lyckas.
herregud om bra föräldraskap definierades genom bra amning så skulle såååå många underbara föräldrar klassas som usla, och så många hemska klassas som fantastiskt bra....
Kram! 
BS,
haha men det är föär att den ÄR väldigt lik bugaboon!
Hur är det med iris förresten? Är hon på bättre humör nu? eller är det fortfarande jobbigt?? Tycker det låter som ngn slags utvecklingsfas...
Kängu,
det är så lite så! man vill ju gärna kunna komma med ngn klokskap i de ämnen där man tycker man har åtminstone liiiite erfarenhet. och amning som itne riktigt fungerade, det känner jag ju till! 
'
Nu msåte jag jobba vidare.
Å har läst ikapp nu. Det var en del. Och som vanligt minns jag knappt vad jag ville kommentera...
Först av allt vill jag iallafall säga till Clownis att det r enormt roligt att du tittar förbi här i tråden! Jag säger som så många andra här. Man kan inte förstå din situation. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara. MEN jag beundrar dig verkligen och tycker du verkar vara en otroligt stark och klok kvinna!!!!!
Hoppas verkligen att du får bra stöd och även avlastning ibland från din omgivning. Vänner familj etc. Och någonstans måste det trots att det ju självklart är jobbigt, ändå kännas oerhört bra för dig att ha er gemensamma barn nu när maken inte längre finns hos dig??
På tal om ensamstående mödrar så har jag faktiskt en nära vän som ännu itne träffat rätt man men som verkligen vil ha barn. Så hon har funderingar på insemination. Men det är väl fortfaraande inte lagligt i Sverige så isåfall får det bli Danmark. Är inte det helt barockt konstigt??!?!?!? 
Att man itne kan få inseminera lagligt i Sverige?? Alltså som ensamstående kvinna med spermier av en spermadonator. Jag tycker det är skitkonstigt! Jag menar, kvinnor som verkligen vill göra detta har ju erkligen tänkt igenom sin situation och det blivande barnets hur mycket som helst. En insemination är ju verkligen inget man "bara gör" sådär. Utan bakom ett sådant beslut ligger ju ofta år av fundeingar och analyser hit och dit. Samt i många fal koll att man har uppbackning från omgivningen. Familj. Nära vänner.
Jag tycker iallafall att det är konstigt att man inte lagligt kan göra detta i Sverige på 2000-talet.
Tinga,
vännen! Vad bra att ni verkar fått och ska få hjälp nu! Förstår att du har tudelade känslor kring sonden. Att det kan kännas som ett steg bakåt och att detta såklart ökar på frustration och känsla av maktlöshet. Men det positiva är ju verkligen att ni får hjälp nu och att detta förhoppningsvis kan hjälpa hyfsat snabbt. Att ni sedan kommer att få kämpa länge än är något som såklart inte är roligt, MEN jag måste säga att jag tycker du och din make är fantastiska! Det är jobbigt att ha småbarn. Ännu mer jobb med tvillingar (dubbelt upp). Och att sedan har ytterligare problemfaktorer och orosmoment som det ni har med ätandet är ju säkert som att ha fyrlingar....
Men ni verkar vara otroligt starka och det känns så bra att höra. Trots att du självklart ibland faller ner i det där berömda hålet. Men det är ju helt naturligt. Det som är så himla underbart är att du är stark och orkar klättra upp ur det. Gång på gång. Och att ni kämpar vidare!!!!
Era killar har verkligen fått underbara föräldrar!!!!
Något som kanske kan trösta även om det såklart kan kännas avlägset just nu, är att ni i-och-med denna prövning verkligen har fått testa den allra jobbigaste sidan av småbarnsåren och att det framöver helt enkelt måste bli enklare och enklare för er!
Jag menar vad är lite trots eller vissa faser i barnens liv jämfört med ert slit under de här månaderna?!?! Först Neotiden. Sedan detta med maten. och kräkningarna.
Stor kram!
Vänner,
vad kul att se dig här också! Hoppas verkligen att ditt illamående slutar snart! Men det är ju bra att du lyckats hitta ett bra sätt att hålla det i schack nu medan det fortfarande härjar.
haha skrattade lite åt att din chef kolade magen... Vet att man kanske ine borde skratta åt ngt sådant men jag fick en sådan lustig bild i huvudet av din beskrivning.
Tänkte även på det du skrev om dagens moderna teknik och detta med graviditeter. Så himla sant!!! idag kan man ta reda på så otorigt mycket att det i sin tur ställer otroligt höga krav på både vården samt de blivande föräldrarna. Det handlar ju nte enbart om "prver som ska tas" och "tester som sak göras" utan den stora svåra och komplicerade frågan är ju den "vad ska vi göra med vetksapen och kunskapen som vi får via dessa tester??". Alltså som föräldrar. handlar det om att vi vill göra en abort om barnet visar sig vara skadat. Eller ännu värre ska vi göra en abort om barnet EVENTUELLT är skadat. Och ännu viktigare är frågan "hur skulle vi hantera att barnet är skadat även om testet visat att det ska vara friskt??" För ingen av dessa tester är ju inte helt 100%iga. Visst vid FVP visar o man har någon av de allra vanligaste och mest allvarliga kromsomavvikelserna. Men det finns ju faktiskt otroligt många fler. Och dessa testar man ju inte ens för om man inte har någon sådant ärftig sjukdom i släkten. men dettta förstår och vet inte alla blivande föräldrar utan många tror att bara för att testet vsade på fina värden så ska man garanterat få ett friskt barn.
Nej jag tycker egentligen att man borde prata mer om detta med fosterdiagnostik etc under graviditeten. Kanske borde det finnas fler "genetiska rådgivare" i Sverige. Det finns här i USA och det tycker jag faktiskt är jättebra. Ofta handlar det om att man som blivande föräldrar har frågot omkirng dettta med testresultat etc och då är det bra och viktigt ifall någn med mer utbildning inom detta kan försöka svara tycker jag. För det är verkligen svårt.
Telis,
SHIT!! REDAN vekca 17!!!! .-o
var tar tiden vägen????!!
Tyckte nyss man satt här och tuggade naglarna inför ditt första VUL....
Och nu är det snart dags för RULet! Jeeehooooo!!!
Frejis,
så du är stor som en luftballong nu!?!?
Fast kasnke är du egentligen en vattenballong....?
Att du är i vecka 31 + 0 låter himla bra!
Om 2,5 veckor är du då i samma vecka som jag var när Lillskruttan kom! Och det gick ju hur fint som helst!!!
Men även OM hon skulle koma tidigare än så skulle det inte vara någon fara vad jag förstår ed dagens fina neovård.
Men jag hoppas såklart att hon stannar kvar så länge som möjligt.
Ska du ta det extra lugnt nu på grund av detta med det extra fostervattnet och den ökade risken med att föda för tidigt?
Telis förresten
jag ahde också sjukt mycket kramp i vaderna under min graviditet!!!!!
Och häromnaten vaknade jag av kramp i högervaden. När jag sedan berättade det för maken på morgonen så sa han "va, är du gravid?!?!?!?!"
