Livets viktiga och oviktiga frågor

Vickan: Tycker nog att om man får äta frukost tre gånger innan man får behålla den så bör inte BM konstra angående receptbelagda piller mot illamående... Så ring och ställ krav på det, tycker jag.

Angående tider hos MVC låter det jobbigt att hela tiden behöva åka tidigt från jobbet. Jag har knappt en halvtimmas åktid med bil, men har lyckligtvis inga större problem att få tider sent på em eller tidigt på morgon...

Frejis: Praktiskt att det finns en egen kurs för de med redan inplanerat snitt

Snaily: Kanske är bra för en otålig liten korv att vara först ut? Hoppas utställningen går bra, och att både korven och kopplet bländar domarna (eller vad de nu kallas?)

Ego: Här blev det inte kladdkaka, men väl ostkaka. Och i övrigt så kan jag berätta att när jordhögarna som legat på vår tomt försvann, så blev trädgården ännu större... Ojojoj... En diskussion som maken och jag har (betydligt mer sansad än diskussionen om föräldrakurs ) är hur vi ska utnyttja trädgårdsdesignern vi har fått i present. Ett antal rådgivningstillfällen, där vi räknar med att hinna fixa en hel del mellan varje rådgivning, eller en färdigplanerad trädgårdsritning med en gång... Det senare ställer mer krav på att vi ganska snart vet vad vi vill med trädgården. Men vad 17, vi får ju plats med typ allt man kan tänkas vilja ha, utom golfbana möjligtvis...

Frullan: Tror att det är exakt en sån grej som delfin-scenariot som är makens största fasa med föräldrakurs

15 dagar kvar, men han ska med om jag så ska behöva leja in folk som släpar dit honom. Typ...

Cicci: Trevligt att bröllopsdagen blev så mysig

BS: Ingen bra idé på något "nytt" som kan underhålla Iris på ett bra sätt? Så kanske det blir en lugn och trevlig helg, även om det inte blir sovmorgon... (Någon gång måste det ju bli en sådan helg...)

MrsB: Vi har fått trädgårdsplanering i bröllopspresent av svärisarna, har själva fått välja en vi gillar (det hittade jag en som verkar bra) och nu är frågan vad vi vill ha ut av det hela. En snygg trädgård i slutändan, såklart. Men man kan antingen tänka sig att hon kommer och ger oss tips och råd i vår trädgård ett antal gånger, med litet mellanrum, och så hinner vi fixa saker mellan. Eller så får vi en färdig trädgårdsplanering. Det senare alternativet låter vääääldigt skönt tycker jag, samtidigt som det kanske är svårare att få in våra egna tankar i tillräckligt stor utsträckning då, vilket kanske är tråkigt i längden.

muggles: Det kan faktiskt göra minst lika ont att sörja det som inte blev vad det kunde ha blivit... Då har man ju faktiskt inte ens några verkliga minnenatt trösta sig med, vilket man har av personer som faktiskt levt.

Du har ju lilla goa Moa, och vet därmed hur det kunde ha blivit med denna nya bebis. Även om inget hade blivit exakt likadant, så är det ju den vetskapen som man sörjer, kan jag tänka mig. Man vet någonstans vad man förlorat, även om man egentligen inte vet det...

Det är mycket lättare att vara klok åt andra än åt sig själv

Skönt att Vänners UL har gått bra, snart är det Telis tur att se televinken vinka!

Telis: Schack och frimärken. Jojo... Fast jag fattar inte heller varför allt ska behöva vara så tidigt...? (Och påminner mig om att jag brukar behöva gå upp vid 7-8 tiden på helgerna för att åka på tävlingar. Där kommer mitt lilla pyre få åka med, stappla sig runt miniknatbanor från ca 2 års ålder )

Kängu, jag lär nog hamna där vad det lider... Men jag försöker intala mig att det är en övergående fas... På max ett decennium eller så??? För tyvärr måste jag ju erkänna att jag är ohyggligt mycker mer morgonpigg än vad maken är, och att det inte alls är orimligt att jag tar hand om tidigt vaknande barn. Han får då å andra sidan ta "upp mitt i natten"-vändor, så snart behovet av mig inte finns, för sånt hanterar han mycket bättre...

Och mer egopladder från mig: Det maken har klämt ur sig som argument, har fått mig att förstå att han faktiskt, på allvar, inte ser vad han kan göra under en förlossning som kräver förberedelse. Han ser mer praktiska grejer, bedömningar av hur långt det är kvar, när sprutor kan ges osv - och det fixar ju personalen. I övrigt vet han ju att han ska vara med och stötta mig, men han menar att han redan övat sig på att hålla mig i handen, och han har hejat på mig när jag sprungit tills magen vänder sig ut och in på upplopp... Så jag kan faktiskt, litet grann, förstå varför han inte ser någon anledning att gå. Jag kan däremot fortfarande INTE förstå varför han sätter sig på tvären när jag flera gånger upprepar att det är ett absolut krav från min sida att han följer med. Även om vi under husbyggnadsprojektet inte riktigt haft tid att fixa med allt som behövs göras ihop, utan istället fördelar saker mellan oss och litar på att den andra gör research tillräckligt bra och att vi bara sedan tar viktiga beslut tillsammans utifrån den info vi ger varandra...

Jag har redan fått föräldrakursplanen, och den är mest inriktad på förlossningen. Tillfälle 1: Förlossningen - vad händer, tillfälle 2: Smärta - hur hanterar man den, tillfälle 3: Akut kejsarsnitt och andra komplikationer, tillfälle 4: Amning och tiden efter.

Och det lär inte vara någon 300-personers-samling i Aulan... Det är fyra blivande mammor med respektive - så kan det vara i en liten håla

Förlossningen vill han ju vara med om, det är inte så att han ser det som en liten grej som jag ska göra utan honom, men han ser inte att han själv kan tillföra något rent praktiskt som inte sjukvårdspersonalen gör. Vet att hans pappa har berättat att det var helt överfullt på BB när min man föddes, och att han då (svärfar) fick litet grejer han skulle hålla koll på för att personalen inte hann allt. När makens bror beskrivit vad han gjorde under förlossningen så är det mest det här med att vara ett stöd, och vara någon att hålla hårt i handen som har framgått. Ska dock nämna det som du skrev, BS, se om det har någon effekt.

Annars tycker han väl någonstans att han kan använda tiden bättre genom att bygga hus, så att vi allihop kan flytta in så snart som möjligt...

Muggles: Tror inte vi är klenare nu för tiden, det är bara det att man inte fungerar lika bra om man går och bär på alla bekymmer - vilket man antagligen gjorde tidigare... Och nu för tiden är det mer eller mindre ett krav att man ska vara högpresterande, så se en tid hos psykolog som en investering för att du ska fortsätta må bra, inte en åtgärd för att du mår vansinnigt dåligt... Kanske skulle du med tiden må bra ändå, men du kanske kommer genom det snabbare med litet hjälp...

Aha, det var för att Televinken döptes till just det som det blev en kille...

Grattis till att allt såg bra ut, Telis!!! Och grattis till att nu ha semester, äntligen!

Snaily: 10-15 år behöver ju inte vara jättestor skillnad. Men det beror nog litet på vilken ålder det är också... 20 jämfört med 30 är nog mer skillnad än 25-30 jämfört med 35-40. Jag är ju ca tio år yngre än t.ex. mugglan och piggelin, men tycker att det gick väldigt bra att komma överens med dem
Men jag inbillar mig att jag inte skulle ha så mycket gemensamt med en tjej som är 20 och knappt hunnit gå ut gymnasiet innan hon blir gravid... Kanske är en fördom?

Gaah, träffade på pappa (i affären) som drog upp takpanelältandet igen. Hade ju nästan glömt det, och ville definitivt inte ta upp tankarna nu ikväll när jag och maken tänkt oss att fredagsmysa...

Kladdkakerecepten låter ju väldigt mumsiga, synd att jag inte såg dem innan jag handlade. Men jag hade däremot ett annat kladdkaketips i bakhuvudet, att man kan hyvla odense nougat och lägga på kakan direkt när den kommit ut ur ugnen, och få en nougatglasyr på... Så jag köpte nougat för att testa detta

BS: Till mig sa de att alla barn växte precis lika fort under början av graviditeten, och därför vad det bättre att mäta vid UL än att ha koll på ÄL. Vet inte om jag tror på det, några dagar hit och dit måste ju rymmas inom mätosäkerheten, eller?

Oavsett vilket så blev ju jag flyttad till fredagen den 13:e. Tur att jag inte är skrockfull...!

Cicci: Grattis till shoppingfynd

Vänner: Skönt att VUL gick bra! Angående profylaxkurs så har jag googlat litet efter en sådan här i närområdet, men inte hittat någon. Ska fråga BM nästa gång, glömde det senast jag var där.

Lösgodis låter gott... Men jag blir bara irriterad varje gång jag står vid hyllan i affären, eftersom minst hälften av mina favoritsorter inte finns längre. De bytte leverantör för ett tag sedan, och då försvann många sorter. Romerska bågar, Haribo persikor, dumlekolor, de godaste skumbananerna och en del andra. Så min konsumtion av lösgodis har gått ner drastiskt, idag blir det vindruvor istället

September: Trist med sega förkylningar, hoppas att ni snart gått igenom de tillgängliga bacillerna och sedan är immuna resten av hösten