• shakynose

    Hur tilltalar ni varandra bland folk?

    Jag har aldrig pratat "bäbisspråk" med min sambo, men jag förstår att andra gör det. Jag kan mycket väl förstå det magiska och kanske gulliga i att ha ett eget sätt att prata med varandra, och det behöver inte alltid vara "bäbisspråket" utan kanske att man har nåt annat. MEN, jag har svårt att förstå varför man vill prata så offentligt? Var nyss ute med några kompisar, och jag håller på att kräkas på en kompis flickvän för att hon konstant använder ett barnsligt språk när hon talar med sin partner, men ett helt normalt vuxet tonläge när hon pratar med mig (de är för protokollet inte nykära utan har varit tillsammans i några år). Jag kan knappt föra en konversation med dem båda utan får ta dem var för sig, för att det blir så här.
    Är jag fruktansvärt intolerant? Pratar ni också så med varandra?

  • Svar på tråden Hur tilltalar ni varandra bland folk?
  • shakynose

    Yesh I do skrev 2009-07-08 18:24:06 följande:


    Råkade ut för det när jag åkte tåg häromsistens. Pratade med en jättetrevlig tjej och hon var väldigt intressant och verkade skärpt som tusan, hon var nog 25+ i alla fall. Sen ringer hennes kille på mobilen och då helt plötsligt hör jag hur hon börjar prata nåt obeskrivligt bebisspråk med honom "men bubbis, jag älskaj dej mest i vääääldejn" och så vidare. Jag höll på att sätta sj-kaffet i halsen. Sedan la de på och då pratade hon som vanligt igen. Och jag satt där och var smått häpen minst sagt..Varför...?
    Hahahaha! Ungefär sådär är det, men tänk dig då att ni pratar om något ganska intressant, och denna kille är din vän och sitter precis bredvid. Ska man låtsas som att man inte förstår det där gurglet? Eller låtsas som att hon är sådär normal och skärpt som hon verkar när hon pratar till dig? Tricksigt...
  • J D

    Nej, usch, inte medvetet åtminstone. Och ja, jag har också stött på sådana tendenser bland folk. Vissa par kanske behöver lite extra paridentitetsskapande bland folk för att känna sig trygga? Eller så tror de att andra tycker att det låter så sött och nyförälskat? No idea.

  • shakynose

    Det där att bli kallad "mamma" eller "pappa" tycker jag är tråkigt på riktigt! Sorgligt rentav, är man inte "älskling" eller dylikt med varandra efter att barnen fötts?

  • Hemlig2009

    Min mamma försöker sluta kalla pappa för just pappa. Hon sa alltid mamma och far till sina egna föräldrar så pappa för henne är liksom ett smeknamn.

    Jag pratar inte bebisspråk överhuvudtaget, skulle aldrig falla mig in att göra det. Säger alltid Daniel till min man, ibland här hemma "hjärtat". Älskling gillar jag inte direkt.

  • konstigabaralillajag

    Pratar inte heller på det sättet. Använder ordet pappa om det är ngt som barnen vill, då blir det -Du får fråga pappa osv...

    Har däremot ett kompispar som pratar bebisspråk så fort det har med barnen att göra. Behöver inte alltid vara när de pratar med dem utan kan vara när barnen är iväg och vi 4 sitter och pratar. De avslutar orden med -is (blöjis, vällis, tuttis osv) hela tiden. Det är jobbigt i längden att lyssna på, helst när barnet är 8 år...

  • didis

    Bäbisspråk går fetbort både till maken o barnen!

    Om det är allvar kallar jag inte maken för "pappa" men visst kan jag säga "nähä pappsen, här blir inga barn gjorda" eller något liknande emellanåt.



    Precis om han faktiskt kallar mig didis emellanåt men aldrig annat än på skämt och MYCKET sällan när andra hör på (iså fall nära släkt).

    Om vi är riktigt romantiskt lagda säger vi "min själs älskade" men för det mesta blir det bara förnamnen...

  • augustidröm

    nepp de är ju lite småkonstigt.där emot säger jag pappa om de är så att jag pratar med barnen.¨

    Men ett litet problem som uppstått nu när maken har semester är att jag kallar både min äldste son och sambon för älskling. (den lille killen är älsklingsbebis).

    och idag frågade jag var de gott älskling? och då fick jag svaret ja från två personer...likså för någon dag sen då sa tom sonen till sin pappa,HON PRATAR MED MIG! ha ha men då var de den blivande mannen jag pratade...

  • ChristLin

    Älskling eller Chrille kallar jag m2b, både hemma och ute bland folk, fast inte med något jollrande tonfall, hehe. Om jag är på dåligt humör eller liknande så händer det att jag säger Christian.
    Han säger älskling, gumman, sötnos och liknande. Faktiskt ganska sällan han säger Linda. Men det är inget som stör mig.

    Måste väl ändå erkänna att det iblan här hemma slinker ur lite bebisspråk när jag pratar med katterna... Men skulle inte göra det om det var folk här.

  • shakynose
    ChristLin skrev 2009-07-08 20:04:17 följande:
    Älskling eller Chrille kallar jag m2b, både hemma och ute bland folk, fast inte med något jollrande tonfall, hehe. Om jag är på dåligt humör eller liknande så händer det att jag säger Christian. Han säger älskling, gumman, sötnos och liknande. Faktiskt ganska sällan han säger Linda. Men det är inget som stör mig.Måste väl ändå erkänna att det iblan här hemma slinker ur lite bebisspråk när jag pratar med katterna... Men skulle inte göra det om det var folk här.
    Jamen katterna förstår ju inte annat språk!
  • Yesh I do

    Hihi jag kanske skulle ha fortsatt vårat samtal på bebisspråk
    bara för att se hur hon reagerade...? Nåt att testa i framtiden!


    shakynose skrev 2009-07-08 19:14:47 följande:
    Yesh I do skrev 2009-07-08 18:24:06 följande:
    Hahahaha! Ungefär sådär är det, men tänk dig då att ni pratar om något ganska intressant, och denna kille är din vän och sitter precis bredvid. Ska man låtsas som att man inte förstår det där gurglet? Eller låtsas som att hon är sådär normal och skärpt som hon verkar när hon pratar till dig? Tricksigt...
Svar på tråden Hur tilltalar ni varandra bland folk?