Undrar lite om någon friat men fått ett nej och hur har ni kommit vidare? Har ni gjort slut? Har ni väntat tills den andra är redo? Eller hur har ni kommit vidare?
Jag har inte fått nej, men har heller inte vågat fråga än?
Jag fick ett ja, men vi hade pratat ganska mycket om det innan och vi visste båda att vi var på samma spår. Vi hade sagt att vi skulle gifta oss inom en inte allt för avlägsen framtid men var inte förlovade. Hade inte jag verkligen trott på att han skulle säga ja hade jag inte vågat.
Har ni pratat något om framtiden? Är ni på väg åt samma håll så att säga? Om det bara är en tidsfråga tex. han vill men inte just nu, hade jag väntat, men om man vill helt totalt olika saker i livet så är det kanske dags att fundera på om det är värt det...
Hej hej!
Min sambo friade totalt två gånger innan jag sade ja. Han valde helt fel tillfällen då vi var osams osv, och en gång per telefon. Sista gången var vi en Weekend i Paris och uppe i Eifeltornet då han ställde frågan... Och då blev det JA!!
Jag tror absolut att han blev rätt knäckt över mina nej, men jag tror nog innerst inne han förstod varför
Jag fick ett nej när jag friade till min sambo, eller numera är han min äkta man.
Jag gjorde det mest på skoj på skottdagen, den 29 februari. Det är ju då alla kvinnor får fria enligt någon gammal tradition. Men jag gjorde det med glimten i ögat och förstod att han skulle säga nej. Han ville ju göra det själv! Och det gjorde han, 19 oktober förra året gick han ner på knä och friade och den 23 maj i år gifte vi oss!
Maken friade i över 10 år innan jag tyckte det var dags, mest för att vi hade roligare saker (som semestrar tex) att lägga pengarna på.
Den juridiska biten har varit viktig för oss + att ha fest men inte den romantiska, det har vi ordnat ändå! 
Min närmsta vän svarade nej flera gånger till sitt ex(pappan till hennes barn) och tillslut tog det slut. Jag däremot svarade JA till min blivande men vi hade pratat en del om att förlova oss så han var nog rätt säker på mitt svar.
Jag tycker inte det är någon riktig sport om man i förväg har diskuterat sig fram till att man ska gifta sig - det är det modiga språnget, då man inte vet i förväg var man ska landa, som är så otroligt romantisk. Men det är min personliga åsikt, det som är rätt för mig är inte rätt för alla. Att prata sönder ämnet i förväg hade förstört mycket för mig. Istället fick jag ett drömfrieri, romantiskt och överraskande (även om jag kände likadant och hade funderat på att göra det själv). Aaah... Så jag fick mina drömmar besannade, och det hoppas jag att ni andra får eller har fått, på ett eget sätt.
Nej någon sport kanske det inte är 
Men det underlättar att man är överens om vart man ska i livet om man lever ihop, sen om det handlar om äktenskap eller nåt annat det är en annan sak...
Jag frågade två gånger, men han svarade nej. Han tyckte att det var för tidigt (6 månader kanske är liiiite tidigt... det erkänner jag nu i efterhand, men är man kär så är man!! )
Det tog inte slut, blev inte ens någon fnurra på tråden... jag förstod ju eg varför han sa nej, och det var ju inte ett "Nej, aldrig i livet - inte med dig!"-svar.
Men jag friade inte en tredje gång, det blev snarare en diskussion som slutade med ett "jo, nu är det nog dags"... Inte jätteromantiskt, men han kompenserade det på Alla hjärtans dag i år istället.
Jag svarade nej säkert ett hundratal gånger till min fästman. Han frågade alltså närmast vanemässigt (han är rätt envis!). Initialt tolkade jag det som skoj, men det var det visst inte! Vi gifter oss i år eller på vårsidan nästa år.
Haha, ja jag friade på fyllan i Las Vegas förra året. Menade det helt och fullt, men min sambo tog det inte på allvar och sa nej. Sen friade han 4 månader senare under pompa och ståt och då fick han givetvis ett ja... ;)
Jag fragade min lilla systerdotter om lov och hon sa alltid nej. Vilket vi inte brydde oss om...
Ingen friade faktiskt, det bara "blev sa"... Vi mer eller mindre visste fran borjan. Men usch vad jobbigt att fa ett nej. Jag hade inte friat om jag inte varit saker. Min syster foreslog for sin sambo att dom skulle gifta sig, dom hade barn ihop. Men han ville inte. Sa det blev aldrig nagot riktigt frieri, fy vad jobbigt det hade varit. Nar man har barn och allt.
