Är det vanligt att bli mer allvarlig som mamma om man varit med om mycket i sitt liv??

Inte ett dugg konstigt tycker jag och inte heller konstigt om du tycker att du och hans släktingar är olika varandra. Den som sluppit vara med om något tungt kan ha svårt att förstå sig på den som gått genom mycket i livet. Det kan också vara svårt att förstå hur obekymrade de kan vara som inte varit med om att något hemskt har hänt dem.

Men alla som haft det svårt framstår inte som allvarliga och reserverade, och kanske har det funnits jobbiga saker även för dina släktingar men som det inte pratas om.

När tragiska saker händer som missfall osv så brister ju illusionen om att "hemska saker händer aldrig mig" och jag tror inte man någonsin kan få tillbaka samma illusion igen. Har man fått bevisat för sig att det mest otänkbara kan hända så blir man kanske mer orolig för allt annat som kan inträffa eller i alla fall mer medveten om hur orättvis och hemsk världen kan vara.

Men hur allvarlig man är tillsammans med andra tycker jag mest beror på vilka man är tillsammans med. Det finns vissa människor som jag aldrig drar på smilbanden med, och andra som nog tycker att jag är väldigt sprallig. Om du inte skrattar så mycket med de där människorna så kanske det är för att de inte är så skoj för dig att vara med?

Varför skulle du skratta mer sedan du blivit mamma? Nu har du ju mer ansvar och ett nytt liv att ta hand om. Jag säger inte att du borde vara mindre lycklig, men att livet fått ett annat innehåll. Jag har aldrig träffat nån mamma som velat skratta mer, möjligtvis sova mer