Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    Tantvarning 5

    Oh men älskade lilla vännen! Det är HEMSKT när man mår sådär!

    Det absolut första du är tvungen att göra för dig själv nu är att lägga avdig menteln med alla måsten du bär på.

    Jag vet hur du funkar, men väldigt många av måstena ÄR inte livsavgörande.

    Att du inte går in i en depression däremot, är väldigt viktigt.
    Utmttningsdeppression säger man numera om sk utbränhet.

    Jag har varnat dig förr och nu varnar jag dig ännu mer.

    Vistt, man har dippar i tillvaron då man mår sådär ändå, och jag är tvärsäker på att vi alla känner igen oss i din "dåliga samvetetbeskrivning" MEN det KAN också vara mycket tydliga varningssignaler om att du kommit till en gräns.

    Jag tror du skulle må bra av att sortera bort vissa saker HELT ur din tillvaro, och stanna i de du verkligen brinner för mest. Ingen kan göra allt samtidigt. Det är jobbigt att välja bort saker, men skönt när det är gjort och friden kommer.

    Just att du inte orkar med beröring och ljud(prat) är en skramlande klocka för mig. Du behöver släppa mycket av allt som rör alla andra och på allvar ta hand om DIG. Och DET min vän innebär inte P-R-E-S-T-E-R-A utan V-A-R-A den fina tjej du är. Även om det innebär att ligga i sänge och sova i tre dar eller vad som helst.

    Var rädd om dig!

  • passionsblomman

    Cantaton: Jag menar "lägga av dig manteln med alla måsten du bär på"

    och att du varit just så lugn, kan innebära att saker äntligen hinner ikapp dig. Livet kan inte tala till dig förrän du är lugn nog att lyssna.

  • passionsblomman

    Ja just det! Jag har ätit flera olika sorters P-piller som vissa av dem verkligen var skit, för jag mådde inte alls bra av dem. Prata med gyn om det!


    TinkerBelle skrev 2009-07-24 11:12:38 följande:
    Har du funderat på om det är minipillrena?Jag hade konstant PMS när jag åt minipiller = inte bra!
  • passionsblomman

    Det tycker jag låter bra!


    Frulle skrev 2009-07-24 11:20:51 följande:
    Nu har vi hemma tagit tag i vårat urusla äktenskap!! Känns bra det!!
  • passionsblomman

    Åh fy vad överhemskt det är när de är små och blir sådär dåliga!

    Lilla Bella-stumpan, typiskt att demåste göra om det!

    Syrrans lilla kille har något med njurarna och bäckenbotten, så på honom har de satt kateter på stackars pyttelilla snoppen när han var 8 månader typ och stuckit och opererat och en massa läskigt.

  • passionsblomman

    Med bakgrund av att jag hängt med dig ett tag och vet lite om hur mycket du satsar av dig själv i det du gör och allt vi snackat om förut så : Ja. Dags att sortera bort allt överflödigt.Ingen är gynnad av att du kör över dig själv.

    Skippa det där som du var inne på när vi satt efter Mulles vigsel. Plocka bort saker! NU!!!

    Vad gäller vikt så börja med att helt enkelt sätta gränsen här, att inte gå upp. Det räcker till att börja med. För detär inte rimligt att ta tag i det precis nu, men det är skönt att känna att man inte ökar åtminstone.

    Om du vill prata vikt så gör det med oss andra som har kilon, inte med din mamma som förmodligen inte fattar ett skit av just den biten...


    Cantaton skrev 2009-07-24 11:41:54 följande:
    Då tror jag mer på utmattning än pillren faktiskt (tyvärr)...
  • passionsblomman

    Vi pratade bla om att du funderade på att lägga ner manager-biten till förmån för din egen musikalitet.
    Och att du inte skrivit nytt kontrakt med killen i fråga men inte ville göra honom besviken och att det dessutom var fler som ville ha dig som manager.


    Cantaton skrev 2009-07-24 12:28:38 följande:
    Jag vet inte alls vad jag sa efter Mulles vigsel, haha Det finns inte så mkt att plocka bort, men alla mina idéer kan få stå på väntlista. Det insåg jag redan igår.Och ja, du (ni) har rätt angående vikten. Problemet är väl att det alldeles för länge "inte varit läge" att ta tag i det. Men då har jag iofs inte tänkt på att hålla vikten som alternativ. Det är ju en bra och lätt tanke
  • passionsblomman

    Se där! Bra!!!!

    Det känns väl bra eller hur?

    Om du då sätter vissa drömmar och planer i ett litet inre växthus på grodd och tillväxt så slipper du annat än titta till dem då och då, så de växer som de ska. De sköter sig i övrigt själva.

    Vikten räcker som sagt att bestämma "inte FLER kilon nu" till att börja med. (Så har jag gjort sedan jag började äta hormonerna och gick upp det lilla jag tappade i våras. Nu har jag hållit det och känner att det får räcka en liten bit till, medan husköp och inseminatioener och allt vad det är pågår. Huvudsaken är att det inte blir värre än nu.)

    Men sedan så ÄR det själva kärnan: MÅNGA duktiga flickor promenerar runt på ddet här jordklotet och vi mäter ofta vårt värde och hur vi mår utifrån vad vi gjort, presterat och åstadkommit. Det får man jobba med länge och kanske alltid.


    Cantaton skrev 2009-07-24 13:47:35 följande:
    Jag har lagt ner det. Jag gav honom besked innan sommarn o de andra ska jag meddela nu i veckan eller nästa vecka.
  • passionsblomman

    Cantaton min vän, du behöver prata med en läkare och berätta om det här. Det är INTE bra med dig nu och antingen är det en rejäl dipp, ett wake-up call av seriös art, eller så har du kört huvudet i väggen.

    Går det inte över på ett par dagar eller så, så måste du söka hjälp så du får reda ut vad som är vad.


    Cantaton skrev 2009-07-24 14:14:42 följande:
    Mm.. jag lade mig ner en stund o skulle vila. Då ringde syrran vilket gjorde mig jätteglad o förvånad. Hon har inte svarat i telefon när nån annan har ringt på en veckas tid, vilket gör att alla är oroliga. Och när hon då frågade om jag ville shoppa med henne (dvs hon tänker inte bara ligga i sin säng o se på film/sova vilket hon gjort i flera månader) började jag storgråta.. för jag ska på en konsert ikväll... så jag skulle bara hinna vara med henne i 2h och det tyckte inte hon räckte. Föreslog att hon skulle följa med på konserten, men hon orkade inte åka så långt... och helt plötsligt ville jag inte alls gå på nån konsert (jag ska gå ensam, vilket är helt fel dag för...) Nyss vaknade jag upp ur mitt gråtande o kände "Jo, konsert blir kul", o nu skriver jag det här o då bara gråter jag igen. Det här är ju galet. Dessutom behöver jag åka in till stan o möta upp en person som har "min" biljett. Det är nämligen en bekants biljett egentligen, men han ligger på sjukhus o kan inte gå...
Svar på tråden Tantvarning 5