Går ni själva eller blir ni överlämnade?

Om det vore så att ingen jämställdhetsvrare brydde sig om anat än att kämpa mot just brudöverlämning, då lovar jag att ni inte hade varit så många som inte hade en aning om att det finns folk som tycker det är ett oskick.

Faktum är ju att det strävas på många områden för att komma vidare i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Naturligtvis tycker de som verkligen vill ha mer förändring åt rätt håll, att det är gott och bra att vi i Sverige har en tradition som är att gå tillsammans brud och brudgum, och vill värna och bevara den fina symboliken.
Den kan omöjligt missuppfattas eller feltolkas och den behöver inga alternativ för att vara personlig.
Det är i sig helt unikt för just de två som stilla vandrar denna altargång fram-mer personligt än så blir det knappast.

BlomAnna: jag skulle vilja att du visar på exakt vad i Aletas argumentation och frågor till dig som är ett personangrepp.
Jag är hjärtligt trött på missbruket av ord som personangrepp, kränkning, påhopp och "spåra ur".
Jag vill gärna veta vad det är du menar.
Själv upfattar jag Aleta som tydlig, välformulerad och saklig.

Det väljer du själv om du vill, men jag undrar och därför ber jag dig förklara. Du har alla möjligheter att avstå, men det finns ingen anledning att i en diskussion hetsa upp sig över att alla inte omedelbart hänger med på vad man menar. eller ens håller med en.

Det var länge sedan jag såg någon som inte vill vara med och diskutera breda ut sig och ta så mycket plats just i en diskussion. Ett fascinerande upphetsat sätt att visa sitt totala ointresse.

Faktiskt bland det mest komiska jag sett den här dallrande heta dagen.

Om du inte har bättre saker för dig än att gäspa folk i ansiktet, sucka och skrika dig blå, så kanske du kan överväga att klura ut något annat att använda din tid till.

Du framstår inte som att du bryr dig föga. Du framstår som fullständigt rasande och synnerligen förorättad.

Till båade dig och TS säger jag: Ja, det finns mångas svar på frågan om hur man brukar göra idag, vilket sätt som är vanligast och hur vi alla göt/har gjort.
TS har fått mycket stor respons i sin tråd, ingen har angroipit henne eller någon annan, men flera av oss har en del att belysa vad gäller den inbillade traditionen med överlämning.
Det väcker-som alltid-känslor.

OK: Eftersom det alls inte är en Svensk tradition övehuvudtaget är det inget jag sett som något för mig.

I synnerhet inte som det som ÄR en Svensk tradition-att brud och brudgum träder in i kyrkan tillsammans-är en genomtänkt, medveten symbohandling som Svenska kyrkan mycket tydligt värnar om.
Det gör mig glad och stolt att Svenska kyrkan lyfter fram kvinnan som likvärdig och jämställd mannen. Särskilt som kyrkan ofta får klä skott för all möjlig skit ocm att vara bakåtsträvande, och så vidare.
Här är kyrkan modern och framåtsträvande.

Då känns det sorgligt och patetiskt att kvinnor själva verkligen anstränger sig för att knyckla in alternativ som är så bakåtsträvande att klockorna stannar och som utöver det helt saknar legitimitet då det alternativet inte alls behövs överhuvudtaget. Annat än för att någon säger: men jag VILL.

Jaha, vill det i någon kyrka som har den vigselordningen då. Varsågod.

Ja är din nyfikenhet stillad så har ju tråden fyllt sitt syfte. Då brukar trådarna småningom dö ut och man går lite mera upplyst eller informerad vidare till nya.

Vi hade heller inte fått bedriva företagsverksamhet eller behålla något vi tjänade själva. Ett av din far arrangerat äktenskap med för honom fördelaktigt parti hade också legat närmre till hands än val baserat på dravel och oväsentligeher som känslor och kärlek.

Och tråkigt? Tja, det är en hel del som är tråkigt här i livet mitt i sin påtagliga nödvändighet. Det ser jag som ett stort ansvar att lära min son och det är för dig som för honom bara att tugg i dig, att så är livet beskaffat, evare sig du gillar det eller ej.

All heder åt dig!
Få ber om ursäkt och menar det och ibland undrar jag om nån alls skäms för nåt längre-när jag ser hur folk beter sig ute i verkligheten alltså.
Så, att du skriver såhär idag, gör mig jätteglad.

Alla kan ha en kräkdag. Det är lugnt!

Ja var har DU varit så länge!

Själv är jag medst chockad och ärligt talat rätt irriterad på vad jag uppfattar som bortskämda snorungar som står i kyrkan och stampar med foten i golvet och gastar "men JAG VILL" och det berömda "det är MIN dag!" när de istället bara borde fatta att de inte är regissörer för sin alldeles egenutformade ceremoni, utan deltagare i en GUDSTJÄNST.

Du skriver (om prästen går med på det förstås) Och om det åtminstone vore så väl att alla resonerade såpass, men nör jag började hänga här var det bla en tjej som skdfev just jag vill-harangen och avsutade me "och om prästen inte fattar kan han PISS OFF", vilket jag tycker är så uppseendeväckande oförskämt och grovt att jag fullständigt tappade hakan.

Jag tycker inte "kan inte prällen skippa gud-snacket och vi vill inte ha några töntiga psalmer"-köret och hela"jag gör väl för fan som jag vill-grejen"

Jag har all respekt för att alla inte vill ha en kyrklig vigsel enligt Svenska kyrkans ordning och förstår att man kanske vill ha ett alldeles eget upplägg-det är den stora trenden just nu, och det ligger uppenbart ett stort egenvärde i att kunna visa hur annorlunda och personlig man är i sina val(ävven om jag tycker pinsamt många verkar göra precis likadant som "alla andra" just nu gör ändå)
MEN då tycker jag man ska låta hela kyrkoupplägget vara och inte ståoch tjata hål i huvudet på präster som ska övertalas att "gå med på" något som inte för ett ögonblick hör till kyrkans ordning.

Jag anser dessutom att svenska kyrkans sätt är såpass fint och har en så bra symbolik att jag vill värna den och ogärna ser att sunkiga nymodigheter importerade från Hollywoodinspirerade prinsessdrömmar tar över och blir det vanliga.

Sedan håller jag i sak med de feminister jag lärt känna här i väldigt mycket, uatn att hitills i livet kallat mig feminist själv. (även om jag ibland undrar m man kan vara emdveten människa och inte vara feminist egentligen, men det är en större fråga, som jag inte alls tänkt klart på)

Det tycker jag låter fint. Det ÄR ju en familjeangelägenhet, det kommer vara jättetort för mig om min son gifter sig en dga. Guuud vad jag kommer att gråta av glädje och nostalgi och allt!
Vilken kultur är det ni hör till som gör så?

Hurra!

anne på grönkulla skrev 2009-07-06 19:43:44 följande: