Jag är STOLT över er som vägrar banta inför bröllopet

Jo, fast det låter ju då inte som att det är din idealvikt utan en vikt som du innehade när du tränade extremt mkt.

Själv hade jag strl 30-32 när jag sprang 3-5 ggr i veckan (en halvtimme varje gång) under en sommar men inte tycker jag att det är min riktiga vikt för det (men uppenbarligen bränner jag fett lätt) trots att jag dessutom har legat på den vikten tidigare när jag inte tränade så mkt. Jag ligger aldrig på mer än 34-36 i strl om jag inte tränar- då borde ju det snarare vara min riktiga vikt.

Jag tänker inte banta inför bröllopet för att vara sz 0 men det är knappast ngt att vara stolt över med tanke på att jag faktiskt inte behöver gå ned i vikt.

Ja, men verkligen! Mellan 21 och 23 har ändrat iaf två jeansstorlekar för mig (dvs i otränat skick) . Oavsett träning så kanske man inte alltid äter så himla bra just när man har flyttat hemifrån heller- och sedan lär man sig mer och då lägger man på sig så man ligger på sin ideala kroppsvikt helt enkelt. Alla kroppar är inte gjorda för att vara 34 naturligt. 

Saken är väl den att om man har en ideal vikt så behöver man inte banta för att nå den. Om jag äter mer i perioder så går jag ned de kilona omedelbart när jag äter normalt igen utan att träna (eller röra mig överhuvudtaget), inom ett par veckor-en månad.

Självklart kan jag också känna mig fet som 34 men då säger jag istället till mig själv att det där ska du inte ta tag i genom hård träning- nu skärper du dig och tänker rätt istället för du vet att det här är idealvikten. Om det är ngt som har ändrats mellan 20 och 23 så är det verkligen att jag har insett att jag är mer värd än att behandla mig själv som ett föremål som måste kontrolleras i enlighet med ideal. Jag tycker man därmed ska se det positiva i att ha gått upp ngn strl i jämförelse med att istället vara smal men kroppsfixerad.