Är det någon annan som känner att era vänner är missundsamma???

Ibland har man vissa förväntningar med på vad och hur de skall bete sig, gör de inte det blir man besviken...Och jag tror man är lite extra känslig just nu. Det är i alla fall jag så jag tänker på det och suddar snabbt ut det som kommer ivägen...

Jo speciellt när det är någon man verkligen ser som en god vän och som man själv gjort allt för.

Jag vet inte om våra nära och kära är direkt missunsamma men jag saknar engagemang från dem. När vi har berättat för familj och vänner har jag hos många fått känslan av att de inte riktigt trott att det ska bli av. Och nu har vi ändå bokat tid och plats. Våra föräldrar verkar inte alls intresserade över att prata om det. Inte ens när vi varit på vårt slott och tittat nu första gången så frågade de något om hur det varit. När jag nu messade mina tärnor om att vi "HAR ETT DATUM" så har bara två av de 4 skrivit tillbaka och gratulerat. Min sambos mor och systrar verkar som sagt inte tycka att det är speciellt roligt och frågar ingenting. När vi pratar om något som har med bröllopet att göra ser de helt ointresserade ut. Hade vi däremot sagt att vi skulle skaffa barn hade minsann hans mamma varit eld och lågor (hon hintar hela tiden om att vi är sena med den biten).

Jag har oxå varit med om samma sak! Med flera - en vän fick lite längre tid på sig att svara pga egen butik men då kom det upp att de funderade på att åka utomlands om det var dåligt väder i Sverige! Sa bara: att då stryker jag er från listan för det verkar som ni ändå inte kommer! Det har hon inte ens svarat på!

Sen har vi min sk bäste vän! Han har visserligen mått dåligt och varit inlagd men jag har hört att den förste han träffade var sitt ex (de var tillsammans för 2-3 år sen) och nu orkar han åter igen inte träffa någon har han sagt! vet inte vad jag ska göra med honom! Har sagt att ska han till bröllopet så hoppas jag att vi kommer träffas före det å det säger han att vi kommer göra men nu är det 1 månad kvar, undra när han tänkte det... suck! Blir så ledsen när jag tänker på det!

Däremot är jag förvånad över min syster! Vet vad hon tycker om bröllop och framförallt kyrkobröllop, men hon har bara varit glad för min skull och hjälp mig med massor...
Fast jag är lite små irriterad på mamma för hon kommer med en massa kommentarer att så ska det vara osv... Så hon får inte hjälpa till med något till bröllopet något mer nu!

två barndomskompisar har valt att åka på en veckas solsemester istället för att gå på vårt bröllop. visst, det handlar om prioriteringar och de har väl sina skäl varför de vill och ska åka just då. men det jag tycker är fult är att de bad oss meddela så snart vi bara kunde om våra planer skulle bli av eftersom de höll på att prata resa. sagt och gjort, jag meddelade den ena tjejen och fick veta att de inte bokat resa än. skickade inbjudningskorten men hörde inget. fick sen se på facebook att de bokat resa samma dag som inbjudningskorten kom fram..
pratade med en av kompisarna på msn och hon sa att de nog fick tacka nej pga av att de velade mellan två resor och båda krockade med bröllopet. samtidigt kläcker hon ur sig att det känns konstigt att inte gå när vi känt varandra så länge..som om hon inte har nåt val??

de dök inte upp på min möhippa heller och lämnade ingen egentlig förklaring till varför de inte kunde komma.

så iom detta har jag två vänner mindre. inte för att de inte kommer utan pga hur de har hanterat det.

Det var riktigt dåligt.

Detta är inga riktiga vänner. Hur kan man göra något sådant.
Man får ju börja döma folk efter vad gör och inte vad dom säger.

Man tycker ju att ens vänner ska vara glada för ens skull.

Min killes barndomskompis sa att han inte gillade sådana arrangemang men kunde komma om vi verkligen tvingade honom..

CindyLou: Det var det dummaste jag hört!

Vi har bara berättat för de närmsta än och än så länge är alla glada för vår skull, utom min syster. Hon tycker det är för tidigt (både åldersmässigt och relationsmässigt) och dessutom tycker hon att hon borde få vara först med att gifta sig.

när jag läser era inlägg känner jag igen mig sååå mycket, skrev nyss ett jättelångt "tyck synd om mig" inlägg här i bt men åkte ut ur sighten precis...men men ids inte skriva ett till nu med risk för att jag åker ut igen...men i alla fall så är jag mitt i bröllopsplanering och inbjudningarna har kommit ut förra veckan men responsen har inte varit stor kan jag säga...har nog haft för stora förhoppningar om denna planeringstid innan bröllopet, att det ska vara så underbart och att kompisar ska bli glada och exalterade....men men man får nog bara inte allt man drömt om helt enkelt