Överreagerade jag? (långt)

Du överreagerar inte, verkligen inte. Och kan de inte förstå din reaktion.. ja då vette tusan vad det är för slags folk, men inga man själv skulle vilja ha som vänner.

Min syster förlorade sin son när han var fyra år gammal. Tre år efteråt så skulle min systers vännina döpa sin son. Min syster kunde inte komma pga jobb.
Hennes vännina blev förståss besviken och arg, det förstod min syster och hon skämdes jättemycket. Men så visade det sig att hennes vännina tänkt hedra min systerssons minne genom att spela de låtar och läsa en dikt de haft på hans begravning.
Min syster blev genast glad att hon inte gått på dopet eftersom det helt klart blivit en chockartad upplevelse för henne. När hon försökte förklara det visade det sog att min systers vän är hundra procent säker på att min systers son ÅTERFÖDTS som hennes egen son. Hon skulle döpa honom till sammam namn, för och mellannamn, och hon ville att min syster skulle finnas där som en mamma för honom eftersom det ändå var hennes son med.......

De har inte talat sen dess, och det tog lång tid för min syster att komma över saken.

Nu blev det här långt men jag blir så fruktansvärt förbannad när jag hör om folk som inte accepterar ens reaktioner på någons död. Att man inte kan respektera sorgen som följer.