Bröllops inbjudan till familj som har sorg?

Ja, livet är verkligen orättvist.

Min sambo och jag sitter här med två friska barn en helt färsk som är två mån och mitt i planerna inför vårt bröllop. Och så har de fått kämpa med sin son mot canser i flera år och nu försöka klara av att leva utan honom. Det känns så orättvist.

Åh! Jag berättade för min sambo om dina vänner, han blev alldeles bedrövad. Man är tvungen att gå in till sitt barn och kika lite extra på honom där hansover, när man får höra sådant här. Så otroligt sorgligt.

Har de fler barn eller har de förlorat sin ende son?

Jag skulle själv höra av mig till dem,. åk och hälsa på eller ring och berätta om det du tänker på.

Vi förlorade en liten grabb i min familj för några år sedan. Jag blev väldigt medveten om hur folk drar sig undan. Förståligt, för man vet inte vad man ska säga, man vill inte inkräkta eller vara ivägen.
Själv,personligen, hade jag uppskattat om någon i er situation beklagat sorgen och helt enkelt sagt att "vi vill bjuda er men är orolig att det känns för jobbigt för er att komma."
eller liknande.

Men sen känner ni nog dem bäst själva :)

Håller med dig här!! Att ringa eller besöka är det bästa och prata med dem om det. Att ringa och börja med sorgen över sonen och sedan lite försiktigt säga att du hoppas att dem inte tar illa vid sig om ni skickar en inbjudan till bröllopet. Eller kanske annan formulering.

Jag förringar inte döden på något sätt men om sonen var sjuk i många år så har dem nog sörjt en del av det ett tag och kanske dem känner att det skulle vara skönt att få gå på bröllopet.... det är bara dem som vet!!!

Jag skulle nog skicka ett kondoleanskort först och sedan posta inbjudan en eller två dagar senare.

Var naturliga och undvik inte att prata om sonen. Det är jobbigt när den man sörjer tigs ihjäl dessutom. Döden är en del av livet vilket vi i Sverige försöker blunda för så mycket det går.

Jag gråter, det värker i hjärtat när jag läser om deras sorg ! Jag vill åka och hämta mina små änglar från dagis NU och bara pussa och krama och snusa på dem. Fy så himla orättvist, ofattbart och tragiskt...
Jag tror jag hade åkt dit och hälsat på dem. Kommit med kondoleansblommor. Pratat om deras sorg och sedan sagt att vi vill väldigt gärna att ni är med vid vår vigsel och hoppas att ni orkar trots det tråkiga som hänt. Hur känner ni inför det? Typ nåt sånt.
Det är alltid svårt att veta hur man ska bemöta människor med sorg. En bra start brukar vara att beklaga sorgen, en kram. Sedan brukar det lösa sig av sig själv. Isen är bruten och den som har sorg börjar ofta själv prata då om det som hänt.

Tack för alla svar.

Ja, de har en son som var lille bror till deras första son som nu har gått bort.

Jo, vi har ringt dem två gånger, men de svarar inte vet att de har fullt upp mde att ordna kring begravning.men vi har skickat mail och krivit till dem på facbook. Vi ska till begravningen nästa vecka. Men jag vill inte ta upp något om inbjudan då. Tänkte kanske att jag skulle vänta med inbjudan till ett litet tag efter begravningen.

Ska nog be min sambo, som är den som känner dem bäst, ta upp detta med bröllopsinbjudan ett litet tag efter begravningen. Kanske är det bästa att åka dit för att ge dem sitt stöd och även då ge dem det personligen.

Jag tycker det du tänker låter jättebra!

Och var inte rädd för alla känslor, både deras och era, de är inte farliga! Men de kan skaka om en ordentligt. Våga vara närvarande där de är och som ni är.

Jag ska tänka på er!

Maggan Haggan skrev 2009-05-20 18:47:25 följande:

uch vad sorgligt, varför ska sånt behöva ske!

när någon har en nära sorg så är det dem stora H som gäller.

Håll om
Håll tyst (man behöver inte säga så mycket, bara finnas där)
Håll ut (även efter veckor, månader, år så behöver dem stöd)
Häll i (dem själva tänker inte på mat och dryck alltid)

Jag hamnade själv i en liknande situation, en av mina bästa vänner skulle ha barn dagen innan mig. Vi hade flyttat 40 mil bort så vi bodde långt ifrån varandra och genom min mamma fick jag höra att de mist sin son vid förlossningen. Hur gör man? Jag hade ju mitt barn kvar i magen och gladdes åt det. Efter mycket vånda tog jag och ringde upp och sa Hej! jag har hört vad som hänt....och vet inte vad jag ska säga men vi kan väl gråta ihop. Och det gjorde vi. sedan gick jag rakt på sak och frågade hur hon ville att jag skulle göra när vårt barn fötts, ska jag ringa dig eller vill du läsa annonsen i tidningen och själv avgöra om du orkar prata och när du orkar prata. Hon valde det sistnämnda och samma dag som vår annons var i tidningen så ringde hon och vi grät och skrattade om vartannat. Vi har pratat om detta efteråt och hon uppskattade att jag gjort som jag gjorde att hon fick välja och det tror jag kan vara ganska bra. Som någon annan skrev att man inte ska undvika ämnet. Det är bättre att fråga hur de vill ha det, om de orkar? Om ni väntar för länge med er inbjudan kan det vara så att de får reda på omvägar att ni ska gifta er och undrar varför de inte fått veta och kanske känner att ni tagit avstånd. Visa att ni delar deras sorg så kan de nog gå vidare och dela er glädje på erat bröllop!