Allt känns så tomt

naw. Ger en tröstande kram! Hoppas att det bara är hjärnspöken och att det snart blir bättre :)

Oj, det låter som du har det tufft. Och det låter som du inte riktigt tycker att du har "rätt" att må dåligt/känna hopplöshet. Och det gör det kanske på sätt och vis ännu värre? Har du människor i din närhet som du kan prata med, som du kan vara ärlig med hur du mår inför? Kanske har du det, och då är det ju bra - låt dig bli omhändertagen av dem som vill dig väl. Men kanske har du haft det så här ett tag, och skulle må bra av att prata med någon professionell och reda ut lite saker med dig själv för att kunna släppa det och gå vidare. Särskilt om du fundrear på att skaffa barn så tror jag det kan vara bra - att bli mamma är en stor omställning. Det är ju härligt och fantastiskt och allt det där, men det är också jättejobbigt och många blir lite deppiga under en period den första tiden. Med det vill jag inte skrämma dig, inte heller få dig att tro att man ska vara "färdig med sig själv" innan man får barn, men bara att det nog är fint att kunna ge sig själv goda förutsättningar för att kunna vara närvarande under den första tiden med den lilla - ge dig själv och det nya lilla livet det!
Ta hand om dig och var inte rädd för att söka hjälp. Och därutöver, försök vara närvarande i stunden, för tiden går så fort ändå, njut så gott du kan av er bröllopsdag, er resa, trädgården - men tillåt dig också att känna de andra känslorna som dyker upp (även om de är jobbiga), man måste inte vara superglad hela tiden, det är helt okej att känna blandade känslor. Det kommer inte alltid kännas så som det känns nu.

Du, ut och spring en runda. Det brukar hjälpa endorfinerna att komma igång. Du ska se att du får det bättre snart! *kraaam*

Tack för kramen FelizLane.

E254, nej, jag tycker inte att jag har någon jag kan prata med faktiskt. Kanske min blivande make då, men han är rätt trött för tillfället över allt som ska göras, så det känns dumt att sänka stämningen. Jag har alltid varit en ganska privat person och vill helst inte avslöja att allt känns så tomt. Men när man söker hjälp, vart vänder man sig? Jag tycker inte att jag har råd att gå privat. Och jag tycker inte heller att jag bör ta resurser från de som verkligen behöver hjälp. Det finns så många deprimerade människor, som har svårt att få vardagen att fungera.

Ja, det hjälper sällan att sitta inne och lura på vad som käns fel. Det brukar bara vara så att man kommer på fler saker ocjh i sin oinspirerande stämning kommer man inte på de rätta svaren och så kör det... Nix, ut och spring i regnet!

åh så jag känner igen den där håglösheten utan synbar anledning! alltför väl..

Har tyvärr ingen mirakellösning att ge dig, isf hade jag inte själv känt som du längre..
men jag skulle iaf råda dig att prata med din m2b, även om det för stunden kanske "sänker stämningen" som du uttryckte det, men ni ska alldeles snart lova varandra att finnas där för varandra i nöd och lust, och detta är definitivt något som kvalar in där. Att kunna prata även om det svåra kräver träning och är jobbigt, men är verkligen värt det!

och är det så att du vill söka utomstående hjälp så kan det ordnas genom din vårdcentral, det kan dock ta tid innan man får en samtalskontakt då det är många som behöver( vilket inte för den sakens skull betyder att du inte förtjänar hjälpen lika mycket som någon annan och ska låta bli).
Men först, prata med din m2b, jag är säker på att han märker ändå att du inte är på topp, och han vill säkert hjälpa på något sätt, även om det bara är genom att prata och finnas där för dig.

Förstår om det inte känns som att du vill tynga andra med tomheten, men jag tror att det skulle lätta för dig om du kunde öppna upp lite. Det finns säkert någon i din närhet som skulle bli glad över att få vara ditt stöd om du valde att prata om hur du känner. Men känns det inte som du vill/kan/orkar det, så tycker jag absolut inte du ska känna att du ska avstå från att söka hjälp för att andra har det värre. För det finns alltid andra som har det värre. Och för dig kan det vända nu, istället för att först kanske behöva bli värre... Vet att det tyvärr är dyrt att gå till psykolog, men kolla med din vårdcentral först, de har ofta en psykolog som kan erbjuda några samtal iaf (ibland en del väntetid tyvärr). Vet ju inte var du bor, men bor du på en ort där man utbildar psykologer/psykoterapeuter, har de utbildningsterapeuter som man kan komma till som är billigare (Sthlm, Gbg, Umeå, Lund, Örebro, Uppsala, Linköping har psykologutbildning, sök på universitetens hemsidor). Sen vet jag att Lukasstiftelsen har subventionerad avgift www.sanktlukas.se (kristen grundsyn, men man behöver inte vara kristen...)Sen finns det andra psykoterapiutbildningar som kan ha studentterapeuter - googla.
Lycka till!

Det låter som om du känner dig riktigt nere. Vet att det kan vara svårt att vända sig till profisionell hjälp, men jag tror verkligen att det kan vara det du behöver. Att gå till sin vårdcentral och prata med en läkare kan vara en väldig bra start. Han/hon kan hjälpa dig vidare med eventuell behandling om du skulle behöva det alternativt ge dig en bra samtalskontakt. Det är mycket vanligt med depression och det går att behandla på ett bra sätt, både med läkemedel och terapi (KBT). Jag tycker verkligen du ska söka hjälp för du ska inte behöva må så här. Dessutom är det ju snart din bröllopsdag och den vill vi ju alla att du ska kunna njuta av!
Lycka till och hoppas att du snart mår bättre!
Kram

Tack alla för ert stöd, ni är verkligen jättegulliga.

Det känns nästan "överdrivet" att söka hjälp, men samtidigt har jag känt så här länge i perioder... Jag får se hur jag gör. Tack än en gång.