Livets stora och små frågor

Tror alla fick en varsin men visst här är de bra på små saker som förgyller tillvaron . Nu har vi visserligen fullt med champagne hemma sen vår Champagnetripp men en liten är superbra som apertif. Maken tyckte jag skulle slänga in den i kylen här på jobbet så den är kall när jag kommer hem ... jag tycker däremot att vi ska ta den senare i helgen (ikväll ska vi bort på middag).

Absolut men jag är faktiskt lite rädd för en middag hos min bror. Vet inte varför men jag blir nästan alltid aldeles för påverkad och superdålig när jag är där på middag. Har inte lust att kräkas ned brorsbarnets rum som jag gjorde på nyår för ett par år sedan eller buss + t-bana hela vägen hem som jag också gjort en gång. Inget jag är stolt över och allt efter relativt lugna middagar i vuxen ålder *skäms*.

Tror Polaren Roger får vänta till på lördag ... men annars har du helt rätt i att champagne kan man dricka dagligen .

Hej tjejer!!!
Jag kan inte sova. Vaknade nu vid fem klarvaken.... Konstigt! Gör jag lade mig inte förrän vid 1 inatt, Jaja så är det ibland.
Nu har jag iallafll en lugn stnd att titta in i tråden när det fortfarande är dag i Sverige.
Fast ni verkar vara på lunch...
Kanske är det en såan där halv dag idag eftersom det äe Valborgsmässoafton??
Jag har glömt sådana saker som halva dagar. Sådant existerar ju knappt i detta arbetsland...

Lappis!
Tycker också du ska slurka champagne med maken SNAAART!!!
Så in med den i kylen!!!!

Hej alla i tråden. Igår kom vi hem från sjukhuset med lille ?kanske-ska-han-heta-Hektor? i släptåg.

Kejsarsnittet i måndags var en väldigt intressant upplevelse. Helt sjukt kändes det att ?checka in? på avdelningen innan ingreppet, få lite värktabletter, byta om till sjukhuskläder ? för att sedan traska ner till uppvaket för att invänta att bli inrullad i operationssalen. Väl inne i operationssalen: där var det ca 10 pers som förberedde mig och all utrustning. Det allra läskigaste var nog när ryggbedövningen skulle sättas. Det gick inte helt enkelt tydligen. Narkosläkaren sa att det nog var lite trångt mellan kotorna (min sjukdom kanske) men det gick tillslut efter lite grävande. Bedövningen tog blixtsnabbt. Har aldrig opererats förut så det var spännande. Dom satte ett gigantiskt skynke över magen (självhäftande gladpack/papper) och det skynket fungerade också som ?skärm? så att vi inte skulle se ingreppet, och som skydd för operationspersonalen så att de inte skulle ?få fostervatten i skorna? som någon sa när jag frågade.

Jag märkte att de började joxa och bråka med min mage, som att de klämde väldigt hårdhänt ? så att jag riste fram och tillbaka på britsen. Fattade inte förrän efter en lång stund att de redan börjat skära. Och plötsligt var det någon liten som skrek till. Vår lille bebis bars fram bakom skynket och fick ligga på mitt bröst. Han var rätt gråblå och lät inte så bra så de nöp honom lite i ryggen så att han fick ur sig lite mer fostervatten (det är ju en av farorna med kejsarsnitt att de får problem med andningen pga av fostervatten i lungorna). Men hur gråblå han än var och hur distraherande omständigheterna än tedde sig kom kärleken på en gång. Helt självklar. Han var så lik Livia och så lik sin pappa ?

När jag var färdigsydd fick vi tillbringa ett par timmar på uppvaket tills jag kunde röra fötterna igen (och vilken klåda man fick av bedövningen/morfinet helt galet). Försökte amma lillen som mest ägnade sig åt att grymta (eller ?grunta? som de kallar det när kejsarsnittsbarn andas lite ansträngt). Men han lyckades i alla fall både äta lite och bajsa redan på uppvaket.

Han föddes 12.31. Vid 16 var vi uppe på avdelningen igen och jag fick första dosen smärtstillande efter operationen. Och vi 20-tiden samma kväll tvingades jag gå ett varv i rummet. Helt otroligt att man klarar det efter en sån stor operation ändå!

Den värsta smärtan hittills har nog varit eftervärkarna (sammandragningarna när livmodern drar ihop sig sporrad av amningen) ? riktigt elaka (värre för omföderskor tydligen). När man är ryggbedövad får sig tydligen tarmarna en körare också så det gjorde rejält ont när de skulle komma igång och börja röra på sig. Smällde som pistolskott i magen!

Såret gör däremot inte så ont som jag trodde. Stramar rejält och kliar lite och svider. Men som sagt inte som jag trodde att det skulle kännas.

?Hektor? är liten (3.5 kg 51 cm) och snäll. Sover äter bajsar. Vill helst sova PÅ någon ? inte ensam. Livia blev överförtjust. MIN! skrek hon när hon ko hem från dagis i går och såg honom ? MIN BROR. HAN HAR KOMMIT!

Vårt bredband är kajko ?har kapat en grannes uppkoppling och hinner tyvärr inte läsa ikapp eller kommentera nu. Sonen kommer snart hit och ska träffa lillebror ... Men jag vill tacka för alla hejarop och grattis!

Stor kärleksfull kram till alla!

Men GRATTIS!!!!!!!!

Ååååh AM!! Sitter med tårar i ögonen!! Jag vill ha en till NU!!! *Så mysigt* Gullig kommentar av Livia också!

*vinkar till sweet*

Förresten, sweet, så började jag fundera på nyss om det delas ut post idag.. Så det hjälper inte att bo kvar i landet för att ha riktig koll!!
Har inte kollat lådan än heller, så jag har inte fått svar..

AM
GRATTIS!!!!!!!!
och välkommen hem!
och välkommen lille-kanske hektor!

Fy fasiken vad kul. Tack för förlossningsberättelsen. blev helt rörd och vimmelkantig
såååå mysigt.
Skönt att allt gick bra och att du och lillen verkar må bra.
puss

Stötte på en 10 dagars bebis igår och fyyyyyyy vad små dom är
har borren vart så liten????

hur tar man hand om en sån ???

Sweet: vad kul att du är inne samtidigt! det händer ju inte så ofta.
fast du borde ju sova egentligen....