Hur reagerade er familj när ni berättade om det stundande bröllopet?

Hur reagerade er familj när de fick höra om det stundande bröllopet?
Är det verkligen så att alla blir jätteglada och förväntansfulla?

Själv håller jag snart på att gå sönder (redan). När våra familjer fick veta var det här några av de kommentarer vi fick höra:

"Men varför går ni ut med det här så tidigt? Då får vi glömma det här nu och påminnas om det nästa år istället?"

"Redan? Varför så bråttom? Lugna ner er!"

"Med så långt fram har ni gått om ånger-tid på er. Varför berätta nu? Ska ni skicka ut kort också när ni ställt in allt? Har ni tänkt på det?"

"Vi får väl se hur det blir med den här saken."

Förstår också att föräldrar bara vill det bästa för sina barn. Men att få höra att blivande svärfar mer än en gång frågat sambon "är det här verkligen vad du vill?" är för mig ganska nedslående.

Det känns som att jag verkligen inte duger som svärdotter och de försöker nästan få det till att jag tvingat min sambo att fria och planera att gifta sig med mig...
Åtminstone känns det som så.

Vad gör man?
Sticka huvudet i sanden? Springa och gömma sig?
Ha ständig ångest fram till självaste dagen?
Ångest på självaste dagen kanske också till och med?

Varför ska det vara så svårt att hålla vissa saker för sig själv?