Bara jag?

Tyvärr är det ju lite så att vi tjejer oftast är lite mer engagerade än våra män i det här vida ämnet...

Det är nog ingen idé att "tvinga" honom till engagemang, kanske kan du säga att du känner att det är lite tung-rott att ha hela ansvaret själv och fråga om det skulle vara ok för honom att ta på sig några grejer, vad kan ni ju komma fram till tillsammans.

Hoppas att det känns lättare snart! Du borde ha varit med på brudträffen vi hade igår, där fick man prata servettringar och inbjudningskort och känna sig helt normal :D

Kram till en brud från en annan

Det är ju trots allt 3månader kvar. Han hinner nog ta ställning till viktiga beslut!

Tack snälla stressad bride2b, nu känns det lite lättare :)

Du får väl helt enkelt ställa honom mot väggen. Vill han att du ska vara en sån där brud som ni skrattade åt? Är bröllopet inte viktigt för honom? Om svaret är nej så kan ni ju skjuta upp/ställa in, om svaret är jo så är det bara att börja visa det.

Nej det är naturligtvis inte orimligt. ställ honom inte mot väggen på ett negativt sätt, men konstatera att ni är 2 om att gifta er och du kan inte rimligen driva hela den processen, iallafall inte utan att han varit med om att fatta ett aktivt beslut om att ni ska ha det så. Då ska det också vara tydligt vad han istället gör för er (jobbar extra för att finansiera en gemensam dröm t ex).

Sen, om det inte är viktigt för er med färgmatchade servetter eller genomtänkt transport eller handgjorda inbjudningar - gör då inte det, nån av er!

Men är det inte så att vi ändå har förståelse för att våra män inte tycker det är så viktigt med färgmatchande kort och band och servetter och blommor och tårta?

Jag hade då tyckt det vore lite märkligt om min sambo kom och hoppade jämfota för att han hittat rätt nyans på ett organzaband till pussklockorna som han googlat fram på nätet.

Min sambo är helt upptagen i vårt nybygge så därför lider väl inte jag att jag sköter bröllopsprojektet mer eller mindre själv. Men som sagt, jag hade tyckt det vore lite konstigt om min sambo varit lika engagerad i smådetaljer som mig.

Budget, hans kläder, ringar, tårta, transport, hotell, restaurang och kyrka är väl det min sambo varit delaktig i. Räcker för mig.

Hur menar du?

Jag och min man är inte intresserade av något av ovanstående heller, gifta blev vi ändå!

Ja, självklart blev ni det. Jag menade bara att det inte är så stor procent av den manliga befolkningen som är intresserade av sånt. Fler av det kvinnliga könet även om det inte betyder att alla är det.

Det är inte så konstigt att de inte är intresserade av färgmatchning eller av alla detaljer. Eller ens vill och tycker det är roligt att tokplanera det här (eller annat för den delen). MEN han måste ju vara intresserad av bröllopet som sådant. Man kan inte tvinga honom att knyta rosetter till inbjudningarna om han tycker ni kan skicka ut ett mail eller beställa färdiga kort. Då får man kanske räkna med att får göra sånt pyssel själv, om man nu tvunget vill. Eller kompromissa så att det verkligen blir bådas dag - men då gäller det ju att han vill vara med och tycka till!

Vi har bröllopsmöten där vi pratar igenom allt. Vissa saker gör vi tillsammans sen, andra saker är hans ansvar och vissa är mina.

Men jag tänker betydligt mer på bröllopet än vad han gör. Men så är det om vi har vanlig fest också... jag är den som gillar att planera och fixa, han har andra styrkor.

Jag tycker då att det är sjukt konstigt att männen inte är intresserade av detaljer om nu kvinnorna är det. Konstigt men vanligt eftersom vi har de könsstrukturer vi har.

För mig är det vansinnigt viktigt att min fästman är lika delaktig som jag men jag har den inprogrammerade tendensen att projektleda allt varför jag är extremt vaksam och kommunicerar med min fästman hela tiden när jag tycker att det blir för könsstereotypt på grund av att jag automatiskt projektleder. Och han intresserar sig för detaljer och tycker att det är kul att pyssla, dvs. han upptäcker att han tycker att det är kul vilket han inte hade fått möjlighet att ta reda på innan.

Jag har också stundtals extremt mkt på jobbet/i skolan varför jag vet hur svårt det är att tänka på bröllop då. Jag tror att ni behöver planera in den lilla fritid ni har efter vad som är kvar att göra. Jag vet verkligen vad du menar med att börja på ett så positivit jämställt sätt och sedan känna att det glider dig ur händerna. Jag skulle inte acceptera att så skedde men vissa kan tillåta sig en större acceptans för könsrollsskillnader. Vad som är rätt för dig kan bara du svara på.

Vi har delat upp det..
jag har blivit mer och mer engagerad för vi har dragit igång ett ganska så stort bröllop..och då måste vi också ro det i hamn...

Men vi har också möten... Och delar upp ting.. Vi är båda musiker så musiken är VÄLDIGT viktig för oss..
Han har hand om allt det, övning med musiker (som är våra kompisar), bokning av ljudanläggning, fixat transport,han har ansvar för bloggen, han har hittat övernattningsställen , fixat vägbeskrivning och hör å häpna det är han som har designat våra inbjudningskort

Vi sprutar idèer var för sig men bestämmer inget utan att ha hört med den andra...

Det är väl jag som sitter med översikten på vad som ska göras.. och det är jag som läser och samlar på mig mycket info men om jag märker att han inte verkar ha ngn bröllopsuppgift just nu ..ja då får han snabbt en.. finns alltid ngt att göra, ngn att ringa eller kolla upp

..Det blir mkt roligare om man gör det tillsammans