Hej alla blivande brudar och ni som redan är gifta!
Jag har en nyfiken fråga. Hur ofta är ni ute på krogen utan era blivande/män? Dvs går ut med tjejkompisar eller blandade gäng och har kul. Dansar, har skoj, dricker drinkar och kommer hem sent??
Jag har alltid gjort det då och då, och tror väl inte att det skall bli någon skillnad bara för att man är gift. Men jag är ändå lite nyfiken på att höra hur ni andra har det och hur ni resonerar!
Jag är ofta ute utan min blivande, snarare att vi aldrig är ute ihop. Är student så då är det ju ganska mycket fest.Ingen utav oss har några problem med det och det kommer inte bli nån skillnad för att man har ytterliggare en ring på fingret.
Jag är inte ute ofta längre, men när jag väl går ut så gör jag det med tjejkompisarna och utan min m2b!
Är inte ute vare sig på egen hand eller med honom mer än kanske 2-3 ggr per år... Är mer på "hemmafester" men blir lite sånt oxå.. är ingen partymänniska direkt..
Festar mest tillsammans, men ibland på var sitt håll.
Jag känner mig ibland lite udda eftersom jag är både student och ung men nästan aldrig är ute och festar på det sättet. Däremot så tar jag gärna ett glas vin (eller två hihi) hemma eller på en lite lugnare krog tillsammans med fästmannen eller en god vän. Jag tycker om att gå ut och dansa och dricka drinkar också men det händer väldigt väldigt sällan. Förra gången var i höstas! Dom gångerna det händer så brukar det sluta med att jag ganska så snabbt börjar undra vad fasiken jag gör där och längtar tills jag får krypa ner brevid min älskling...
Men jag tycker absolut inte att det är nåt fel med att gå ut och roa sig även om man är i ett förhållande!
vi har varit tillsammans i 10 år i aug och har alltid varit väldigt självständiga, haft egna liv utanför vårt gemensamma..kommer själv från en skiljsmässo familj där jag sett hur ensam någon kan känna sig/bli när han/hon lämnats och inte har så mycket eget liv utanför förhållandet..självklart ska man ha ett gemensamt liv om man gifter sig men jag tror att det är superviktigt att ändå fortsätta ha egen tid tillsammans med vänner så att man inte tappar bort "sig själv" i ""begreppet vi""...
min blivande och jag har gemensamt hem, ekonomi, vardagsliv och framtids tankar dock har vi absolut prioriterat egen tid till vänner och intressen.....långt blev detta och allvarligt :)
det jag skulle få fram är att jag tror att det är jätta bra att gå ut själv och göra saker utan sin partner men det ska inte kännas påtvingat..dock kan jag inte påstå att jag är ute på krogen ocxh super så ofta själv..spuer gör jag inte så ofta över huvud taget längre..
istället gör jag annat utan min partner -fikar, shoppar, spa dagar, körsång och resor med mina vänner och visst det förekommer en cosmopolitan då och då :)
Jag är ute lika mycket eller lika lite som jag var innan vi gifte oss- det är ju ingen skillnad bara för att man ingår äktenskap.
Har två småbarn hemma under 4 år så jag och sambon somnar oftast hemma i soffan vid kl 21 =)
Dvs = Är aldrig ute längre... Uppskattar lugnet när sönerna lagt sig för mycket för att gå ut. (Nu lät jag som en pensionär, haha)
Sen vi fick vårt gemensamma barn så händer det inte så ofta, mest om vi måste pga jobbsammanhang, så kanske 1-3 ggr per år.
Innan vi fick vår son, och när vi var yngre så kanske nån gång per månad. Kommer inte ens ihåg sist vi var ute tillsammans.
jag har varit ifrån min sambo vid några tillfällen som personalfest med jobbet vid 3tillfällen,alla tre tillfällena har jag kommit hem runt 12-snåret och det har inte sagts varken bu eller bä... vi båda vet att det är VI så det har inte varit några större problem för någon av oss...
Självkart är jag det. 
Ca 10 gånger/året kanske. 
Jag har mer roligt utan honom än med, då han vantrivs med att gå ut.
Så då tar jag chansen i akt och umgås med mina tjejkompisar och dansat gärnet!
