Nervös och stress

våga delegera ut uppgifter att göra och se till att eran toastmaster/värdpar har koll på läget, bra kontakt med köket, transport osv..så ni vet att det löper på bra.

haka inte upp dig på småsaker, det kommer ändå vara en fantastisk dag och ni blir ju gifta.

Du har fixat allt och anser att du är klar och förberedd. Det är alltid något som man kommer tycka kunde vara såhär eller sådär. Jag gav bort många uppgifter och fokuserade på att det var vår dag :)

Ja, jag är helt säker på att det kommer bli en helt underbar dag, jag ska ju gifta mig med min älskling! Och jag litar helt och fullt på min toastmaster och toastmadame. Jag har bara så lätt för att bli nervös och stressad fast det egentligen inte finns någon anledning...suck...önskar bara att jag vore lite cool! Ett glas skumpa innan vigseln kanske gör susen!

Det viktigaste är de omkring er under dagen. Han som viger oss sa tex att vi inte behöver tänka på nånting i kyrkan eftersom han puttar till oss om vi glömmer nåt ;)
Sen kan det verkligen hjälpa att man gör allt till så mycket sin egen stil som möjligt. Vi kommer förmodligen välja bort orgelmusik till ingångsmusiken eftersom det blir för pompöst för oss. Välj låtar ni gillar och folk som klarar av tonerna så kan ni vara trygga och bara stå och njuta av allt. Grejen är att den enda aktiva grejen som brudparet gör i kyrkan är ju att säga ja till varandra, allt annat sköter de andra ;) Sen kan ni ju välja att läsa löftena efter prästen och inte utantill så blir det ett orosmoment mindre. Jag är hemskt nervös inför vår speciella dag också, men man får helt enkelt tona ner det och tänka att det ju faktiskt bara är en vacker dag som man ska njuta av. Och jag ser mest fram emot äktenskapet efteråt!! :)

hehehehe 10 dagar kvar HÄR!!! INGA NAGLAR KVAR!! :) :) tur att jag ska fixa de nästa onsdag... Jag är livrädd att ha missat ngt!!!

Till saken hör att jag är höggravid...Igår gick jag på stan och tänkte på hur vi skulle se ut, hur han skulle stå där framför mig...och vår familj.....etc etc OCH SJÄLVKLART börjar jag lipa på stan! Psyk! :) :)

Sådär är jag med...kan inte ens lyssna på musiken vi ska ha utan utan att börja stortjuta! Det känns i alla fall skönt att veta att det finns fler som är nervösa..tack!