Tycker ni att jag är oartig om jag bara är där en stund?

Eftserom min sambo har tre syskon med familjer så blir det ca varannnan månad..

Just i nuläget, med ett så litet barn, är det väl inte så konstigt om du vill åka hem med henne så att ni inte blir uttröttade.

Men hur blir det på sikt?

Du skriver att du inte känner någon gemenskap med dem, inte känner dig skyldig att vara där och att du tycker det är meningslöst att kallprata (med dem, är väl underförstått).

Du och din sambo har ju en gemensam dotter, och jag antar att ni tänker er ett liv tillsammans, eftersom ni bor ihop och har skaffat barn ihop. Då kommer ni ju bli del av varandras familjer, och du bör kunna umgås med hans familj likaväl som han bör kunna umgås med din familj...

Jag får känslan av att du inte lärt känna dem, och inte har något intresse av att göra det heller...? Och det är ju tråkigt...

Det handlar ej om det. Vår dotter vill ha mig nära sig ananrs vägrar hon att somna...

De flesta personer har stor förståelse på att man som nybliven mamma inte stannar länge. Bortsett från det känns det tyvärr som att du försöker fiska förståelse för att inte umgås med din sambos släkt som nu naturligtvis även är din släkt med tanke på att du ch din sambo har ett barn ihop.
Jag tror att du behöver läsa igenom dina egna kommentarer nedan och tänka igenom ditt förhållningssätt och även hur ditt förhållningssätt kan ha en inverkan på din och din sambos relation i framtiden.

Jag vet precis hur du känner det och jag lider med dig. Tror dock du redan har svaret själv på din fråga. Allt handlar i slutändan om förväntningar och din sambos familj förväntar sig med största sannolikhet att du och dottern är där ?halva natten? och att ni tre åker hem tillsammans. Om du åker tidigare så kan dem uppfatta det som en avvisning.

Du måste prata med din sambo och tillsammans med honom hitta en lösning, en kompromiss som passar er båda. Att ?bjuda till? och ?bita ihop? är knappast en lösning på problemet utan är snarare ett sätt att försöka tiga ihjäl problemet - funkar sällan!

Jag hoppas ni hittar en medelväg som funkar för er lilla familj!

Självklart ska du vara där. De tycker säkert om både dig och er dotter, hur skulle du själv känna om du bjöd hem folk som du tycker om och de tyckte att de inte fick ut något av att umgås med dig och det ända de vill är att gå hem?!

Sedan vet jag hur det är att ha griniga småbarn, men du måste gå dit med inställningen att ni ska vara kvar hela tiden, men funkar det inte med din dotter och hon är jättetrött och ledsen och inte kan komma till ro, så har de säkert förståelse för att du går lite tidigare...

Jag håller med Taha här.

Om du tidigare, innan ni fick barn, satt med "halva natten" och visade intresse för hans släkt är det lättare att nu ursäkta sig med att dottern behöver sova. Annars tolkas det nog som ett rejält avståndstagande.

Och jag tycker visst att hans föräldrar o syskon nu är din släkt också! Att vara gifta innebär bara att skatteverket har registrerat er som gifta, i ansvarstagande gentemot varandra är ett gemensamt barn så mycket större!

Till sist: för din egen skull kan det också vara bra att dottern får lära sig att komma till ro även med andra personer (och då först o främst sin pappa) och i andra miljöer än hemma. Och ha en "portabel" trygghet i sin kudde, mjukisdjur etc eller använda en resebarnsäng.

Ja, jag tycker nog också att du är oartig. Det hör till att "ställa upp" och umgås med sin sambos familj. Och vem vet, du kanske får trevligt? Det är väl jättekul att din dotter har en familj och släkt som tycker om att umgås?

Nu har jag inga barn själv men en systerdotter som har lätt för att somna var hon än är. Min syster och hennes man har alltid samma rutin när det gäller nattningen, detta oavsett om de är hemma hos oss, mormor och morfar, på stan en kväll eller hos kompisar. På detta sätt vet lilltjejen att det är dags att sova. Är jätteimponerad av detta och hoppas att jag kan göra detsamma den dagen vi får barn. Iom att det är själva rutinen som gör att hon vet att det är sovdags kan även jag lägga henne. Skulle naturligtvis inte fungera med okända men de hon är trygg med.

Jag förstår inte hur du kan tycka att du inte är släkt med dem bara för att ni inte är gifta. Ni har ju ett förhållande som är seriöst nog att ni har skaffat barn, och det är ju ett betydligt större steg än att gifta sig.

Men att man åker hem lite tidigare när man har en liten bäbis tycker jag inte alls är konstigt, det får dom väl tåla.

Jag är uppväxt med att jul och påsk är man samlade hela dagen med släkten, i princip. iaf från 15-21 ca

Släktträffar när någon fyller år tex är på två-tre timmar ungefär.. ganska korta alltså.

Min sambos släkt är som din, man samlas hela släkten (ifrån oss är det 15 mil ca?) och helst sover man över så man kan umgås ordentligt. För mig som varit van 2-3 timmar och tyckt det var lite mkt i bland blev det en stor omställningg. Och ibland har man tyckt att man inte alltid behöver vara med, de står en väldigt nära och de tär som sagt han s släkt och inte min. Men hallå, nog är det väl min släkt numera också? Efter fyra år tillsammans, ska leva resten av livet tillsammans, gifta oss, få barn. Då blev det ju min släkt plötsligt!

Ja, var gärna med när dom äter iaf, ibland nån enstaka gång kan man ju 'smita' tidigare om man ska upp å jobba eller så.

Men det är du som avgör helt själv, men jag tycker att numera är det din släkt också, eftersom eran dotter binder er samman :)

pearldrop: kloka ord!

tack =)