Passion?

Hej skvaddro. Jag känner igen mig så tydligt i din beskrivning. Jag fyller dessutom 26 i år (även om det är ett tag kvar).

Jag slutade med P-piller i aug/sep ifjol. Så efter det har det varit kondom varje gång efter det. Vi köpte ett 10 pack som vi inte använt upp än...

Men just nu spelar det ingen roll. Vi har sex ibland och då är det väldigt trevligt. Jag insåg att en del av mitt problem är att jag trodde att man hade slut på passion och lust om man inte hade sex minst 1 ggr i veckan och försökte tvinga fram något som jag inte trodde på. Sedan jag ställde ner mina "krav" på passion så har den hittat tillbaka även om den inte alltid finns där. Framförallt så lade jag väldigt stor press på mig att när vi hade sex så skulle de vara bra, istället för att bara njuta utav det och låta det gå som de går.

Jag har också varit i den fasen att min sambo har känts mer som min bästa vän än som pojkvän/sambo. När jag pratade med honom om detta så kom det fram en massa missförstånd. Bland annat så hade han slutat att uppvakta lika mycket därför han hade fått för sig att jag inte ville så han väntade på att jag skulle göra något och jag väntade på honom.

Jag och min sambo har börjat att hitta tillbaka till passionen. Bland annat så tror jag att jag gick och dansade en gång i veckan med en annan kompis hjälpte därför att det blev ett avbrott i vardagen och på onsdagar fick han sitta och vänta/längta efter mig. Så du kanske skulle pröva att göra ett avbrott i vardagen?

Ursäkta det långa och något ostrukturerat svaret.

didis: (och alla andra=))

och om man inte vill ligga naken eller kyssas...utan "puttar bort", ska man göra det ändå? bara för att? Jag skulle inte säga att jag är "äcklad"...men jag är bara inte de minsta sugen på homom!! Vad är felet på mej?? =(

bria:

Jag försöker med avbrott i vardagen på olika sätt, men det vill ändå inte ge sej!

Härligt att ni börjar hitta tillbaka till passionen...får man fråga hur länge den var borta?

Det är inget fel på dig!

Jag tror som många andra här att det komme roch går hur man vill ha det och inte ha det. Visst är jag väl inte alltid sugen och visst är väl inte det lika intensivt som det en gång var men livet är dynamiskt, acceptera att just nu är det inte som det var förr och nu lever vi på ett annat sätt. Visst kan det vara bra att göra saker isär ibland men framförallt (!) tvinga inte fram nått för det kommer inte kännas bra för någon av er. Försök kanske satsa mer på att prata; om varandra och om er och allt som ni haft tillsammans. Försök undvika att planera framtiden för mycket för det kan kännas lagomt kul och "avtändande".

Skvaddro, äter du p-piller? Dessa förstörde lusten helt för mig. Sedan kan sådana saker som stress och annat förstöra lusten också (tro mig jag vet)

Försök inte att tvinga fram lust(det fungerar sällan). Acceptera att du just nu inte har lust därför om du försöker tvinga fram den kan det hända att den kryper längre in och blir svårare att få ut.

Tyvärr ett dåligt tips kommer här. Jag tänkte för mycket på allting men så en gång så satt jag hemma och drack ur en vin flaska vi öppnade till maten dagen innan. Jag drack mig inte askalas. Men sexet den gången var bra bara för att jag var tillräckligt påverkad för att inte kunnat tänka för mycket som jag brukar utan jag bara gjorde. Jag fick en bra insikt även om det kanske inte var under bra omständigheterna därför jag tycker att en del konsumerar alldeles för mycket alkohol idag.

Jag tror att den aldrig riktigt var borta eftersom vi hela tiden höll ihop och gillade varandras sällskap, skulle hellre säga att den var latent. Jag skulle gissa kring 2 år eller så. Fast då var det 1 år utav detta då jag inte mådde särskilt bra.

Men för oss så var det väldigt länge som det varken var bu eller bä. I samband med att jag slutade med p-pillerna så bestämde vi oss också för att försöka hitta tillbaka till passionen. Det tror jag var en nyckel i detta vi var två som jobbade mot ett och samma mål och vi var noga med att inte ha krav på varandra så som nu gör vi si eller så minst 2 ggr i veckan.

Hur länge har ni varit tillsammans?
Jag tyckte att Kjell Präst skrev ett väldigt klokt inlägg, man kan ju inte leva i vild passion hela livet och efter några år tillsammans så brukar det lugna ner sig eller vad man ska säga

Vi har varit tillsammans i fem år och har mycket fysisk kontakt som kramar och pussar men sexlivet går upp och ner. Passion är för mig mycket mera än bara sex så med min definition så har vi passion men absolut inte typ "filmpassion" där man jämt och ständigt går runt och tänker på varandra och sliter av varandra kläderna var femte minut.

Det är nog inget fel på dig, stressa inte upp dig nu!

bria:

nej jag slutade med p-piller just före jul..hade hoppas på att de skulle hjälpa!men icket! men när du kände att ni var mer bara kompisar, hur visste du då att han faktiskt var mer än det? Oj vilken rörig fråga...hoppas du förstår!!

skvaddro - om det har gått dithän att du puttar bort honom och inte är det minst sugen på att varken pussar, mysa eller ligga nakna tillsammans - då är det dags att boka in familjerådgivning!!

För jag tror inte ni löser detta själva, det låter som om ni har en del att diskutera och även en del knutar att lösa upp sinsemellan.

rosesarered:

Vi har varit tillsammans 5 år. Jag tycker också att passion är så mkt mer än sex, närhet, skratt, kärlek, kramar, pussar osv....men det finns inte heller kvar tyvärr! Jag älskar min sambo, men det jag stressar upp mej över är väl att jag blir rädd för att jag bara älskar honom som en vän! åå, svårt att förklara!!