Dilemma - inbjudningar

Hej, önskar er all lycka till. Vi har lite problem med viss släkt också. Vi kommer inte bjuda alla bara för "att det ska vara så". Hade jag varit i din situation hade farföräldrarna (om det känns som att ni verkligen vill), fått komma på vigseln men inte på festen. Jag hade absolut inte tagit emot pengarna eftersom det verkar vara grunden till hela bråket.

Lät min m2b läsa detta och han höll med er. Men jag sitter fortfarande och känner att jag sviker dem om jag inte bjuder dem. De har ju inte alltid varit så elaka som de är nu menar jag.

JL2b: Det är bara du sopm kan bestämma vad som är rätt för dig på din dag. Ingen annan kan ta det beslutet åt dig så känn efter i hjärtat vad DU verkligen vill men ha också i åtanke att bröllopsdagen handlar om dig och din blivande make. Låt ingen förstöra er dag, det är du skyldig både dig själv och din blivande make. Hoppas du kan komma fram till en lösning som känns bra!

JL2b: Jag har dessvärre erfarenhet av en en massa familjebråk inom min fästmans närmaste släkt. Till slut blev det så illa att ingen från hans sida kommer att bli bjuden på vårt bröllop. Liksom i ditt fall så handlade det om pengar samt mina svärföräldrars väldigt starka principer.

Hur fort måste du bestämma hur du ska göra? Eftersom bröllopet är först om ett år så skulle jag vänta lite och känna efter om ca 6 månader. Jag skulle definitivt inte ta emot pengarna för jag tror att du riskerar att försämra din relation med din pappa om du gör det. Mitt råd är att vänta med att fatta ett beslut. Mycket kan hända på 6 månader.

ja vill inte vara elak. men dina föräldrar får faktiskt tiga o din farföräldrar oxå på din stora dag. dom ska inte bråka då o du sk ainte behöva välja mellan dom .,,,. så fel så de finns inte...o skulle nån av dom säg aatt de vägrar sammarbeta den enda dagen så får dom stanna hemma,

Finns ju ett alldeles lysande sätt som nyper de allra flesta i hjärtat...och det är att skriva ett brev.
Ett till föräldrarna och ett till farföräldrarna. Om hur ledsen detta gör dig och hur vilket jobbigt beslut de lägger på dina axlar med sin envishet och osämja.

Ibland biter sådant bättre när man får se det i skrift. Och var inte rädd för att bre på om hur olycklig du är. Det kanske får dem att se ljuset..?

Finns inga garantier förtås men kanske värt ett försök?
Lycka till!

pregcilla: Jag vet inte hur mycket som kan hända på 6månader? Kan en människa ändras så pass mycket på så kort tid? Bröllopet är inte försen 29/5 2010 och vi har bestämt oss för att ta ett litet lån ifrån vårt konto som vi har till huset istället.

momi boki: du vet inte hur rätt du har! Jag tycker precis lika som du! Men tyvärr så är en del människor småsinniga och enkelspåriga och känner att de har rätten att köra över andra människor!

Luucie: Dessa brev... Dessa godhjärtade brev men som kan vridas och vändas på tills det bara är ondska kvar i dem. Mina farföräldrar är mycket glada i brev och skickar det till de flesta i släkten. De har också mottagit en hel del brev också för att precis som du sa: "Ibland biter sådant bättre när man får se det i skrift." Men de ser bara det de vill se. Skriver man att man saknar dem som de var förr så blir tolkningen: "Vi gav väl mer pengar då." eller jag älskar er blir "jaha hon är ute efter mer pengar". Finns också de som har skrivit att pappa och dem borde sätta sig ner och prata om detta men som sagt tolkningen blir den att "Jaha! nu har de tagit pappas sida nu kan de dra åt helvete." Så ett brev känns inte som ett alternativ heller. Men jag är glad att du försöker hjälpa mig! Jag är jätte glad att alla ni försöker att hjälpa och stötta mig i detta!

jl2b, ja vet finns folk som kör över folk. osv osv. men ja anser att hon ska säga det rakt ut att de båda paren kommer att komma. både på fest o vigsel. dom behöver inte tilltala varandra. och inte gilla varandra. men den som knystar får helt enkelt åka hem. vore väldigt sorgligt om dom inte kan njuta av sin enda stora specialla dag. pga av några som ska rent av bete sig som barnrumpor,

JL2b: Låter klokt att ni tog lån på huset istället. Jag tror dessvärre att du har helt rätt, men jag ville inte låta så krass.
Det är väldigt svårt att ändra äldre människors sätt att resonera. Det är i princip stört omöjligt i vissa fall. Innan vi bröt med mina svärföräldrar så var det en hel del brev fram och tillbaka. Det hjälpte inte.
Det värsta i konflikten var alla besvikelser. Varje gång vi trodde att vi förstod varandra kom en kniv i ryggen några dagar senare. Konflikten stal så mycket energi från vår vardag. Det var som en svart sorti som hela tiden låg över oss.

Min rekommendation kommer därför att gå stick i stäv med alla andras. Jag tycker att du ska fundera över vad som är viktigast?
1. Att alla är med på din bröllopsdag
2. Att du kan lägga detta bakom dig och fokusera på det positiva med att gifta sig.

Om du väljer nr 2 så är den enda utvägen som jag ser det att inte bjuda dina farföräldrar. Detta gör också att du kan slappna av på bröllopsdagen.
Min svärfar var med på vår dotters dop och min fästman kunde inte slappna av och ha kul förrän han hade gått hem.

Lycka till!

pregcilla: Tack för ditt raka och ärliga svar! Jag har dividerat som en massa fram och tillbaka och har kommit fram till att känner jag som jag gör nu om 6månader, så kommer jag att välja att bara bjuda dem på vigseln för då kommer ingen att behöva prata med varandra bara titta på mig och hålla rent ut sagt käften. Sen får de åka hem och titta på korten av mig.

JL2b: Det låter som att du har kommit fram till en lösning som gör att du kan gå vidare och tänka på annat. Strålande!

Det är ert bröllop och du ska ha kul såväl under planeringen som under bröllopsdagen. Lycka till!

Bjud alla även om det är fejd..Det är vuxna människor dom måste ju själva välja att avstå om dom inte vill träffa de andra..Lämna valet åt dom..Lägg din energi på annat mkt roligare..Lycka till

Hej. Jag vill bara dela med mig hur jag gjorde i min familj, som förövrigt liknar ditt familjdilemma.
Jag har ringt runt till alla personer som problemet berör nu innan jag har skickat ut inbjudningskorten & berättat hur jag känner & hur jag upplever att stämmningen är i familjen. Och att jag kräver utav dem att det ska vara trevliga & uppföra sig emot varandra & om de känner att de inte klarar av det så är de inte välkomna på mitt bröllop.
Efter att jag har pratat med dem, så känner jag mig inte alls lika orolig längre & jag tror/hoppas verkligen att de kan uppföra sig, de är ju ända vuxna människor

Hoppas verkligen att det löser sig för dig & det löser faktisk många problem, bara man pratar om det

Både wildbride08 och SaraPayam verkar vara inne på samma spår, att är man vuxen ska man kunna kontrolera sig. Tyvärr så är fallet med vuxna människor att de kan bete dig värre än de alldra minsta små människor! Och det hemska med det är att de faktiskt vet om hur man ska bete sig men är så pass ego att de skiter i andra och bryr sig bara om sitt egna mående. Jag har full förståelse för att pappa inte vill prata med mina farföräldrar och skulle väl helst vilja skicka dem till Saharas öknen eller nått, men det betyder inte att han ska få förstöra min dag. Att farmor och farfar är arga har jag inte någon som helst förståelse för, och därför känns det ännu mer som att de sviker mig på min och min m2b´s dag eftersom att de inte har något att vara sura för. Nej usch vad flummigt detta blev, men summan av kademumman är att de kan inte vara på samma fest utan handgemeng som det ser ut idag, och därför väljer jag bort farföräldrarna ifrån festen om läget fortsätter som det ser ut nu.

Kram på er alla som kommer med goda råd! Ni hjälper faktiskt mig mycket i mitt tänk!

Jag har ett liknande dilemma, men det gäller inte släckten utan vännerna. Vi har bland våra närmaste vänner (best man och båda toastmasters)inte mindre än två stycken otohetssituationer. Nära vänner till oss som inte pratat med varandra på flera år och som hatar varan. Vi kommer att bjuda alla våra vänner på bröllopet förståss, men jag vill inte att de ska börja slåss, gråta, skrika svordommar etc.

Men jag har kommit på en lösning:
Jag ska ha en liten fest ett par månader innan bröllopet där de kan träffas och slåss om de vill. Så att de kan få avreagera sej och gråta och (förhoppningsvis)inte känne behovet att döda varandra på min stora dag!

Givetvis har jag bjudit ca 30 andra också på festen för att blanda upp lite. Hoppas att det funkar bara... bör nog plasta in soffan och ta bort allting som är ömtåligt...