Tillrattavisad!

Jag tror att det kan sitta mycket i från förr, de unga åren osv.

folk har verkligen dåliga vanor ja tror folk inte är 100% lyckliga i sitt liv o måste folk hela tiden påpeka o tillrättavis handlar de mestadelsa av lite maktgalenhet iallfall i in erfarenhet av denna sits

Jag kommer ihåg en gång när jag och min dåvarande sambo skulle äta på en hyfsat fin restaurang i Västerås. Min kille ville ha något till kaffet och beställde Calvados och uttalade det som "Kallvadåss" (med betoning på O'et). Servitrisen tittade lite överlägset på honom och sa:
- Du menar väl Kallvaaaaaadåss? (med betoning på A'et som i Apa).

1. Det uttalas som min kille sa
2. Man tillrättavisar faktiskt inte en kund - hur fel den än har!

Åh detta är jag helt med på. Jag fäster också mkt vid detta när det händer mig (vilket det gör frekvent på jobbet)...jag trodde det var jag som var känslig bara...HATAR att bli idiotförklarad för det är så det känns, jag ser röttm, det är som att stoppa ett rött skynke framför en tjur...grr

Vad fjompigt, kunden har ju alltid rätt, även då den inte har det! (Fast nu tycker jag din kille hade rätt!)
Snacka om dålig kundraggning..

Jag kan också känna mig lite skamsen om någon tillrättavisar mig sådär med strängt tonläge.
Ibland också om någon jag pratar med börjar att gäspa eller tittar bort när man pratar eller bara inte lyssnar färdigt på svaret och avbryter, som att det jag säger inte betyder så mycket, då kan jag känna mig lite liten.

Men jag försöker att peppa mig själv och påminna mig om att släppa såna känslor så snabbt jag kan.

Man kan bli väldigt påverkad av hur andra människor är, men i slutänden så är det viktigt att man inser att det finns en del som bara måste kommentera, tillrättavisa mm, dom kan bara inte låta bli. Säkert gör dom det med många och inte bara dig.
Det spelar ibland ingen roll hur rätt man än gör, alltid är det någon som "hittar" något fel.
Tycker att en plastsked skulle kunna få passera hos den där mattanten, men det stärker väl henne, att få sin röst hörd och kanske också känna lite makt i sitt revir. Det är jag som bestämmer här över plastbesticken!
Tror också att man påverkas mycket av sin uppväxt, att man kanske känner igen känslor som när man var liten och någon sa till på skarpen.
Men hur som helst tycker jag att det är fel att man ska behöva idiotförklara någon annan. Om man vart "tillrättavisad" på ett trevligt sätt, så känns det mycket bättre.

Kommer ihåg när jag en period jobbade som tidningsutdelare på morgnarna. Jag hade tagit en tidningskärra och en av gubbarna som delat ut tidningar i hundra år spände blicken i mig och sa: Du har väl inte tagit MIN kärra?
Som tur var hade jag inte det...

Ah vad skont att jag inte ar ensam om att kanna mig minst pa jorden nar folk tillrattavisar mig.

dfk, som du sager, sa far man val 'rise above it' - om plastskedar betyder sa mycket for mattanten kanske hon inte har ett sadant intressant liv...

jag blev tillrättavisad när jag gav min sambo en puss på kinden för han sa nått som var gulligt till mig på ett dop. och då var det inte i kyrkan utan på träffen efter.

Avskyr sånt, jag känner mig väldigt liten. och jag som inte vet hur tusan man ska säga ifrån när det gäller sånt (och andra saker för den delen) Kan säga att jag har velat bli behandlad som vuxen vääääääldigt länge nu, känns som om folk ser mig som en liten 15 åring fortfarande. ARHG!!!