Sitter här på min m2b sjukhussäng och väntar på att läkarna ska gå ronden. Som en blixt från en klar himmel (fast jag har misstänkt ett tag) så har han fått diabetes. Min älskade har ett skyhögt blodsocker och dåligt med salt i kroppen. Min älskade som älskar mat! Visst så är detta en vändpunkt i livet och bra för oss båda. Gäller bara att starta om på¨en sund livsstil. Vilket vi kommer att fixa! Men känns tungt. Ville bara skriva av mig lite.
Är nu äntligen hemma efter ett par dagar på sjukhus med min älskling. Är tuffa veckor framför oss nu. Värst är det på nätterna när alla hans tankar kommer igång och han är ledsen. Är så svårt att få honom att känna sig positiv till diabetesen. Jag kan mkt om just diabetes eftersom jag jobbar med det varje dag och vet att det är inte så farligt. Det är tufft i början men blir bättre! Men är så jobbigt att se honom så orolig, ledsen och så otrygg. Han är så rädd att jag ska lämna honom nu eftersom det är en sådan omställning i vår vardag.
