skuldkänslor mot mamma....

tack för tips och råd... verkligen!

men ja, det känns väldigt kluvet. visst, vi prioriterar olika, men jag kan bli uppriktigt ledsen över att jag vet att det kommer att bli såhär. hon kommer genast att utbrista något som indirekt handlar om hennes situation "men tänk på mig då!" ... så kommer hon bli jätteledsen när hans föräldrar (som reser mycket i övrigt också) kommer att följa med.

suck... är mor/dotter-förhållanden alltid dömda att präglas av skuldkänslor gentemot varandra? ÅÅHHHHH just nu blir jag bara så arg när jag tänker på det. jag VILL ju ha med alla närmaste, men det kan man ju givetvis inte räkna med i en sån här situation, för det är ju mycket pengar.

detta är verkligen vår dröm, vi håller på att spara och snålar just nu för att ha råd med vår stora dröm. vi vill ta med vårt barn till NYC och visa stan...

en vän gifte sig nyligen utomlands varpå mammas respons var "ditt bröllop får inte bli så dyrt!".... men vi måste ju få göra vad vi vill med våra pengar och vår familj?

usch... känns bara ledsamt :(

Brukar inte säga såhär i vanliga fall, men måste få yttra att jag tycker att din mamma agerar helt åt skogen fel. Stackare, ditt bröllop ska inte präglas av skuldkänslor. Det är faktiskt hon som aktivt väljer att sätta sig i den position hon är i. Kom ihåg att du har en egen familj nu. Du ansvarar inte för din mammas lycka. Kanske för ditt barns, men INTE för din mammas. Skulle du kunna köra en sådan guilt trip på ditt barn? Nä, tänkte väl det.
Och så länge ni inte snyltar på någon så har hon inget att göra med hur dyrt/billigt ert bröllop blir. Eller står hon för hela kalaset?
Apropå hennes "men tänk på mig" så måste man ju bara kontra med "nä, tänk på mig". Åååh, jag blir så frustrerad!!! Så fruktansvärt onödigt att göra så mot sin egen dotter! Ge mig hennes nummer så ska jag ta mig ett snack med henne.

oj, nu blev det lite fel tror jag.. det hela handlar inte om att hon explicit SGER så "men jag då" eller ger mig skuldkänslor. det är nog högst omedvetet och präglat av mindervärdeskomplex gentemot hans föräldrar.. eller ja...typ så.

hon tycker sig nog vara i vägen(plus att jag iofs vet att hon tycker att det är jobbigt att resa bort)....

men ja, skuldkänslorna finns ju dr iallafall, även om hon nog inte fattar att det uppfattas så...

och om jag ibland säger det till henne så tar hon det alltid som ett påhopp och blir istället arg...

men hon ställer verkligen upp på alla andra sätt hon kan, har uppfostrat oss ensam o.s.v... kanslke därifrån skuldkänslorna kommer? att jag måste överkompensera hela den biten......

men, fortfarande yttrar hon sig på så vis att hon ger mig skuldkänslor för att jag har flyttat bort, att jag indirekt "valt" hans släkt framför min egen (vilket naturligtvis inte är fallet).. men jag vet hur snacket går i min släkt.

Berätta väldigt tydligt att det är er stora dröm att få gifta er just i NYC så att hon förstår att det är viktigt för er. Säg att det är för er två ni gifter er och inte för någon annan.
Ni har även valt att inte hålla det hemligt så att de som vill och kan får en möjlighet att närvara. Alternativet vore att ingen fick komma, inte att ni flyttar bröllopet, eller hur?

Fira tillsammans med henne här hemma på en fin restaurang eller så?

Lycka till!

Visst måste folk respektera ens livsdröm, men ni måste också respektera att alla inte vill lägga så mycket pengar som det faktiskt blir på en resa till NYC, vad än ändamålet är. Förutom att det faktisk kostar väldigt mycket, finns det folk som tycker att det är jobbigt att resa och också de som är flygrädda.

Man får gifta sig var man vill, men då måste man vara beredd på att kanske bara få har möjlighet att komma.

Ok, då förstår jag. Skönt...
Det var ju lite annorlunda än jag trodde. Typsikt Internet - svårt att få fram det man vill ha sagt när man inte ser varann.
Stackars din mamma. Hon kanske känner att hon behöver lite uppmärksamhet och bekräftelse.
Ja, vad ska man säga.. håller med Aleta om att du kanske ska försöka berätta tydligt varför ni vill göra detta och att det är jätteviktigt för er att ha hennes stöd eftersom hon trots allt är din mamma. Om det nu är det.

Min mamma hade tyckt att det varit jättejobbigt om vi valt att gifta oss utomlands. Hon hade klamrat sig fast vid pappa, men om han inte funnits hade hon nog inte vågat följa med. Hon känner sig lätt bortkommen, har inte särskilt mycket pengar och kan dessutom inte sova när hon är borta.

Dock hade hon tagit tåget för att hälsa på barnbarn...om sådana funnits.

OK, då missuppfattade jag.

tack allihopa för många väldigt fina tips! vi får se hur jag gör.. men tack och hej!