Läste någonstans att 50% (HÄLFTEN!!!) av alla som gifter sig- skiljer sig..
Vad tänker ni om det? Har ni funderat/pratat kring det med er m2b?
Är det något som kommer hjälpa er att jobba mer på äktenskapet?
Jag funderar på om man borde ha någon sorts strategi.. "Vad ska vi göra för att det inte ska hända oss"... typ...
Lite läskigt och skrämmande tycker jag att det är..
Vi har bestämt oss för att bara otrohet kan skilja oss åt....och det kommer INTE hända
Jag här inte till dem som tycker skilsmässa är det värsta som kan hända i livet. Att någon av oss eller vi båda gemensamt slutar satsa på relationen vore mycket värre - och god anledning till skilsmässa, som förmodligen vore en lättnad i det läget.
Att prata om hur man ska fortsätta satsa på varann och på relationen tror jag på. Att satsa mer på äktenskapet och relationen än bröllopet tror jag också är bra.
Det spelar ingen större roll om man är gift eller inte, ett förhållande kräver alltid både anpassning och arbete.
Är man gifta krävs lite mer administration vid skilsmässa än om man bara är sambos men är det barn involverade är det nog alltid ett svårt beslut, gifta eller ej.
Ibland när jag läser här på BT verkar en del ha så stora förväntningar på att livet skall bli annorlunda som gift. Jag har svårt att förstå det. Löftet att leva tillsammans gav vi varandra för många år sedan och i allt utom rent juridiskt har det varit av samma värde som ett äktenskap.
Kommunikation är viktgare än ett vigselbevis för att förhållandet skall fungera i längden.
Ja det är lite läksigt. Men man får göra som man gör även om man inte är gift. Man kämpar på! Tar till alla medel om så behövs.
Jag ska INTE skilja mig! 
Vanligaste orsaken till att folk skiljer sig är väl att de växer ifrån varandra, vilket i sin tur beror på brist i kommunikationen. Så se till att hålla kommunikationen uppe! Är det något som irriterar dig eller något du är ledsen över (eller glad över för den delen) så prata med din partner! Och TA tid för varandra. Ett förhållande är inget som bara funkar år efter år, det är något man aktivt måste jobba på! Min sambo och jag har i princip alltid arbetat på vårt förhållande. Vi väntar inte tills det börjar krångla utan arbetar med det när det fortfarande är bra, så att det fortsätter vara så bra som det är nu.
Vad gör ni då.. När ni "arbetar" med det.. Förstår du min fråga?
camilla och johan skrev 2008-10-19 10:51:34 följande:
Vi gav varandra fem sessioner hos en familjeterapeut i bröllopspresent. Vi ville göra det innan det blir problem för att bygga en starkare relation- lite grann som vigselsamtal som finns inom den katolska kyrkan.
Jo, kommunikation var det. Vi har klarat 4 år som särbos hittills, men det bygger ju på att vi är överens om det och fortafradne ser OSS som en enhet och har ett löpande samtal om planer och prioriteringar - av engagemang, tid och pengar. Var ska vi fira jul, när ses vi nästa gång, när är nästa gemensamma semester, vad är nästa gemensamma mål att spara pengar till, hur gör vi med renovering, när ska vi tänka att vi ska flytta ihop igen och vad behöver vi tänka på tills dess, etc etc etc.
Jag och min m2b har varit tillsammans i 10,5 år och när vi knyter hymnens band så har vi varit tillsammans i 11 år. Det enda som skulle göra att vi skiljer oss är att vi inte längre kan vistas i samma rum läöngre utan att bråka. Nu är vi sådana att vi aldrig skulle hålla ihop för barnens skull (v har 3 st) utan ser att då är det bättre att skilja på sig om så blir fallet. Men vi har en väldigt rakt på sak syn på livet. Han vet vad jag tycker om saker och ting och jag vet vad han tycker om detsamma. Vi försöker inte göra om varandra. Och blir vi arga/irriterade pga något så tar vi upp det på en gång. Inget ligger och pyr! Så jag tror att många skilsmässor kan undvikas om man har en fungerande kommunikation och insikten att ett giftemål är som vilket förhållande som helst och behöver sitt arbete det oxå.
