vad ljuger han om?

har lite svårt att känna den glädjen man borde känna över en graviditet. Men han är jätteglad över graviditeten. Har tagit upp frågan om abort men det tycker han är fel.

Undrar om man kan vara så falsk att man kan vara otrogen mot sin partner och sedan samtidigt bli glad när partnern blir gravid? Eller så borde jag ta det som en bekräftelse på att allt bara blivit olyckliga misstankar..? Är så svårt att styra över sina tankar...!

Vet inte vad jag skall göra då jag också vet och inser att vi måste kunna lita på varandra. Han säger att han litar på mig till 100% -och det kan han! Jag vill kunna lita på honom och han blir sårad när jag inte gör det, men jag känner med mina tankar att jag litar inte på honom. Om jag hade gjort det hade jag inte haft så ont i magen...

när han inte kom hem den natten sade jag till honom att händer det igen, att han inte kommer hem och inte hör av sig, så får han flytta.

Vill hellre försöka få klarhet i om han är ärlig eller ljuger än att flytta isär. Men frågan är hur man får reda på det när man vet att han lika gärna kan ljuga om det och hålla masken. Vi har barn på varsitt håll så man vill ju inte vela med att flytta hit och dit, utan göra allt för att det skall bli bra. Men jag har så svårt att komma på hur jag skall gå till väga för att få svar och kunna lita på honom igen.

Har ett förhållande med barn bakom mig så jag vet att det är tufft att hålla ihop. Inte idealiskt med någon osäkerhet redan innan barnet kommit. Gissa om jag gråtit av oro för hur det kommer bli. Min man säger att det är hormoner. Lite graviditetshormoner kanske men bara en liten pytte-del :)

Eftersom jag separerat från pappan till mitt barn är jag fullt medveten om att ett barn inte stärker ett förhållande. Jag är orolig och rädd för hur det kommer bli för jag vill aldrig gå igenom en separation igen med barn inblandade. Skall tillägga att jag och mitt ex inte gav upp lätt, vi gjorde familjeterapi och hela den biten men det gick inte.

Min sambo jobbar sedan ett halvår tillbaks i grannlandet sön-tors vilket inte gör saken bättre. Ha problem med tilliten och vara ifrån varandra så mycket. När vi pratar om det slutar det med att jag är egositisk som inte unnar honom ett bra jobb borta och att det inte är så jobbigt att ta hand om ett barn som jag får det att låta. Jag vill inte vara ensam med två små barn sön till tors och känner mig ensam men han säger att jag är inte ensam för han är ju hemma tors kväll till sön kväll. *suck* Jag är så kluven, tror inte jag klarar av att göra en abort, men vill inte göra det här ensam. Får försöka prata mer med honom, men det slutar hela tiden likadant.

Finns det såna svin? Hade jag fått reda på något vet jag inte vad jag hade gjort.... Grrr!

Hade det funnits programmet cheaters i Sverige, hade jag definitivt kollat upp det. Då hade man verkligen fått reda på hur det låg till, hihi.

Jag tror jag får försöka prata med honom igen om varför han ljuger, så han förstår. Känns ju inte bra att familjerådgivning skall behövas så tidigt i ett förhållande, innan ens man fått barn tillsammans. Fast å andra sidan så kanske par ofta börjar gå i familjerådgivning när det redan är för sent....

Förresten; jag är ju ganska uppretad av de senaste händelserna som har uppdagats med min sambo så jag kanske inte är så objektiv.

Hur hade ni reagerat/agerat om er man stannade kvar ute och festade och inte kom hem, inte svarade på mobilen och tryckte bort ert samtal när ni ringde och undrade var de var på morgonen?

....och samma med den hemmagjorda filmen i mobilen? Hur hade ni reagerat/agerat? Kan vara intressant att höra hur andra hade tagit det, jag kanske är ilsk av mig bara... ;)

skönt å höra att det inte bara jag som blir en argbigga. Han tycker jag tjatar och gör en höna av en fjäder. De senaste händelserna tycker han är skitsaker. Han tycker inte det är så farligt, fast konstigt nog tycker han inte det är ok om vi vänt på det och det var jag som gjort grejerna.

Har sagt till honom att jag förtjänar bättre. Jag har så svårt att förstå hur han kan göra så när han säger att han älskar mig, för jag hade aldrig gjort så mot honom. Jag har sagt att får flytta nästa gång det händer, har gråtit floder och förklarat hur jag känt men han tycker fortfarande inte det är så farligt. Hans föräldrar har sagt till honom att det är respektlöst och min syster har försökt klargöra för honom hur ledsen och arg jag var. Men då flinar han och säger "Ja, jag vet, men det var inte så farligt tycker inte jag".

Vet inte vad som krävs för att få honom att fatta. När jag hittade filmen i mobilen sms:ade jag till honom: "antingen är du ett jävla svin eller fullständigt korkad". Var så arg så jag kunde inte ens prata med honom i telefon på en dag. Vet inte vad man skall göra för att han VERKLIGEN skall fatta. Det är precvis som, jag hör vad du säger men jag lyssnar inte... Kanske får dänga en slägga i huvudet så allt trillar på plats ;)

hade det inte vart för att barnen är såpass involverade och att vi hade ett hus så hade jag lätt tagit en paus, åtminstånde. Men det känns jobbigt nu för tidigare hade jag aldrig tagit sånt men nu när man är gravid känns det som jag måste göra allt för att få rätsida på allt. Var mycket ensam med min son från ett tidigare förhållande och är verkligen inte sugen på att göra det igen, och den här gången vara ensam med TVÅ små barn.

Han kanske inte tycker det är så farligt för att han verkligen är så "oskyldig" som han säger att han är? Kan tilläggas att han blev bedragen ocv mamman till hans barn och blev helt knäckt. Det anger han som en anledning till varför han själv aldrig skulle vara otrogen.

När vi bråkade om att han inte kommit hem förrän dagen efter, visade det sig att han gjort så mot mamman till sina barn också. Han tyckte inte det vart ok om hon vid den tiden de var tillsammans hade gjort så, och hon blev rasande, men ändå hände det flera gånger. Han hävdar att han har lätt för att somna på soffan...

Hej,

känns inte som att pausa känns så effektivt. Känns om vi pausar varje vecka ... :).....när han åker iväg söndag kväll och kommer hem torsdag kväll. Vi ses ju nästa bara helgerna eftersom jag jobbar på fredagarna när han är ledig.

Ville inte börja tjafsa det första jag gjorde igår när han kom hem. Skall försöka ta upp det idag, och fråga av vilken anledning han ljuger. Jag har ju som sagt tappat förtroendet och då blir det ju inte lättare att lägga det bakom sig och försöka börja lita på honom igen om man upptäcker att han fortsätter ljuga om saker.

Jag kan ju lämna det öppet för honom att lämna mig och vi skiter i det här med barn..? Om han nu har någon annan eller vill lattja runt lite så serverar jag det på ett silverfat, att gå utan dåligt samvete. Stannar han kvar då, så får man ju hoppas att han gör det för att han väljer mig och väljer bort andra tjejer, för att han vill.

Å ni som litar på er partner, vad bra ni har det! Det är ju så det skall vara, man mår så himla mycket bättre. Min kollega sade till mig att det kan ju bli så också att visar man för mycket svartsjuka kan det tyvärr bli så att man triggar honom till att vara otrogen...