Vad tycker ni...

Skulle inte heller tycka det var konstigt om min mamma förlovade sig med sin partner. Båda har varit gifta förut (mamma två gånger) och hans fru dog för många år sen och vill inte gifta om sig. Men jag tror inte heller dom kommer förlova sig, skulle bli väldigt förvånad. Tänker mest på unga som förlovar sig (hit och dit som det ibland kan kännas).

Giftermål för mig är mycket juridiskt, speciellt eftersom vi kommer skaffa barn tillsammans. Sen är jag en sån tjej som alltid drömt om att få gifta mig men mannen i mitt liv, och jag är såå glad att jag har fått uppleva det. Och så känner jag att vi mer blir en familj nu när jag tagit hans efternamn.

Jag är inget fan av att "gå och vänta på ett frieri". Det är ju ett gemensammt beslut, så varför ska den ena gå och vänta? Vi sa till vandra när förlovning och giftemål började bli aktuellt: En förlovning kommer till efter ett frieri och sedan får det dröja högst två år innan bröllopet går av stapeln. Jag hann först med att fria och det var väldigt romantiskt! Det blev inte konstlat även om vi "visste" att det var något på gång. Vi tyckte att det var viktigare att veta var vi stod för att ett frieri som slutar med ett nej trodde vi båda skulle vara förödande för förhållandet. Det dröjde två och år och två månader innan vi gifte oss, så det får väl räknas inom gränsen

Vi förlovade oss utan varje tanke på bröllop. Ville ta förhållandet till en något högre nivå än "bara vara tillsammans" men hade inte ens funderat på bröllop. Fyra år senare bestämde vi oss för att gifta oss.

Ett frieri är för mig att den ena överraskar den andra med förfrågan om giftermål. Förlovning kan ha skett innan enligt överenskommelse (men utan datum för bröllop), annars är det vid frieriet man blir förlovade.

Vi förlovade oss för dryga 5 år sedan, gemensamt beslut. Dock ville min sambo vara den som friar vid ett senare tillfälle. För mig blir dagen han friar startskottet för det riktiga planerandet och bokning av datum (inom 1-1½ år).

Vi tänkte i samma banor som Kjell Präst; fast vi hade nog tanke på giftermål så småningom( var relativt unga när vi förlovade oss) nu 9 år senare så känner vi oss redo för nästa steg. Jag personligen ser förlovning som ett löfte och som något som knyter ihop ett par "mer". Jag har även alltid varit sådan som inte vill göra allt på en gång( för vad har man då kvar?). På senare tid har vi börjat prata lite om barn osv och då dök frågan om äktenskap även upp. Nu har vi bestämt oss för nästa sommar. Kanske inte så romantiskt för vissa men det speglar vårt förhållande att gemensamt ta ett sådant beslut( menar inte att det inte är ett gemensamt beslut för de som får fint romatiskt frieri alt friat romantiskt). Men ingen av oss behövde fråga, det var ett naturligt och självklart steg för oss.
Men frieri är det kanske inte, utan mer
* förlovade; check!
*köpt hus: check!
*gifta? :
Mina föräldrar var förlovade i 25 år innan de slog till och gifte sig. Att efter 30 år tillsammans och ett barn välja att gifta sig, det är romantik för mig

Vi förlovade oss utan tanke på giftemål men två år senare så friade jag och det blir bröllop till våren.

Min sambo "friade" till mig när jag var gravid med vår första son. Han hade fixat ringarna i hemlighet (i rätt storlek! ) och jag hade inte en aaaaning. Vid tolvslaget det nyåret drog han mig åt sidan och sa "Jag vet inte när vi kommer att ha råd/möjlighet att gifta oss, men jag vill att du ska bära min ring..." För mig var det jätteromantiskt och så typiskt min karl.

När det gäller beslutet om giftermål var det något som vi kom fram till tillsammans en lördagsmorgon iklädda mjukiskläder. Ett gemensamt beslut, men inte mindre romantiskt för det.

Min sambo frågade efter några år om jag ville förlova mig med honom. Jag svarade ja. Jag vill gärna gifta mig, ser en förlovning som ett "inför bröllop" liksom, men det vill inte min sambo så vi kommer va endast förlovade. Kanske är det bästa då...:)

Jag tycker att ett frieri är lika med förlovning. Frieriet ska vara en överraskning tycker jag. Jag friade till min sambo i fredags och det blev väldigt lyckat....Jag hade planerat det i en månad.
Jag fick hennes kompisar att lura henne att dom skulle åka upp till Åre för en tjejkväll men jag hade åkt före dom dit och hade gjort i ordning flera plakat efter vägen som det stod:...VILL......DU.......GIFTA DIG.......och sista plakatet stod jag med där det stod MED MIG. Sen bodde vi i en svit och drack champangne hela kvällen....
Så nu är det bröllop inom ett år som jag tycker att det ska vara.
Här finns filmen för mitt frieri:



Lycka till allihopa!!

för mig är det när mannen frågar kvinnan om hon vill gifta sig med honom! och det är precis vad min gjorde ;) hihihi

frieri=gifta!!!!

eller tvärtom...när kvinan frågar mannen :)

Jag tycker att man kan förlova sig UTAN att ha datum för bröllop eller ens tanke på det.. Eller då att man förlovar sig och sedan ställer frågan, fast de e många år efter... Vi kommer att förlova oss snart (såg på ringar gemensamt idag) och sen kommer vi väl att bestämma datum för bröllop om något år!

Förlovning betyder uppenbarligen olika saker för olika personer, precis som det ska vara! Enda gången det kan bli fel är väl om två personer som är förlovade med varandra har olika åsikter om vad det innebär.

För mig innebär förlovning att man ska gifta sig. Min fästman friade till mig på klassiskt vis: på knä och med ringarna i fickan frågade han om jag ville gifta mig med honom.

Därmed inte sagt att det var enbart hans beslut, eller att jag hade gått och väntat. Att det hände kom inte som någon överraskning, men att det hände just där och då var det!