Egna löften

Det har jag varit med om flera som gjort och det var väldigt fint.
Jag har iofs hört en berättelse om en bekant som blev så himla tagen när han vände sig mot sin brud att han bara fick ur sig hennes namn och sedan kom det ingenting mer...
Väldigt rörande och så, men det kan ju vara bra att ha en nedskriven variant isåfall, för nu var det ju bara han som visste vad han skulle säga
har man lätt för att drabbas av rampfeber kan det ju vara skönt att säga efter någon...

Stackare! Klart man får ha en liten minneslapp i fickan. Jag har länge tänkt på vad jag ska säga. Det finns en scen i från Arn tempelridaren där han förklarar sin kärlek för sin älskade. Nu är jag på jakt efter att hitta den. I värsta fall får jag väl gå och hyra filmen.

Välkommen i klubben
www.brollopstorget.se/Forum-1-12/m2929744-1.html

Och jag påminner om samma sak som i den tråden: Ska ni gifta er i Svenska Kyrkan så får löftena inte innehålla termer som "för evigt" eller "för alltid", eftersom äktenskapet är livsvarigt; när ena parten dör är äktenskapet upplöst.

Det är heller inte tillåtet med formuleringar som "tills livet skiljer oss åt". "Så länge vi båda lever" är i så fall bättre.

Det är rätt ovanligt med "egna" löften i Sverige. Men det förekommer och är tillåtet enligt kyrkohandboken.

Instämmer i Burres råd, och påminner om att det är viktigt att inte förväxla LÖFTEN med en allmän KÄRLEKSFÖRKLARING.

Ett löfte är just ett löfte - ett uttalande om vad man VILL.
I det här fallet att man VILL älska varandra, dela glädje och sorg med varandra och vara trogna mot varandra tills döden skiljer oss åt.

En kärleksförklaring är mer en beskrivning av sina känslor.

När vi ser på (amerikanska) filmer att par håller små tal till varandra med sockersöta beskrivningar av sina känslor för varandra handlar det oftast om de middagar man i USA har kvällen FÖRE en vigsel. Där är det vanligt med små "tal" där brud och brudgum talar om hur kära de är, hur vacker deras partner är och hur starka känslor de har för varandra.

Det är inget fel alls på det - men det är inte LÖFTEN.

Vi ska ha våra egna löften, men vi gifter oss inte kyrkligt,

Burre Präst skrev 2008-10-02 20:56:21 följande:

va?? får man inte säga "tills livet skiljer oss åt"?
"så länge vi båda lever"... Säger man det??

åja.. är det för att du ska säga "...tills döden skiljer oss åt"?
:P
Onm du skriver egna löften och gifter dig kyrkligt.. ska då prästen "godkänna" löfterna??

Ja, om man gifter sig kyrkligt ska prästen godkänna löftena.

Detta just för att det verkligen ska vara LÖFTEN och för att prästen är skyldig att se till att kyrkans ordning följs.

Att man inte kan säga "tills livet skiljer oss åt" beror på att det ligger i den formuleringen en tanke på att äktenskapet inte skulle vara livslångt, utan gälla "så länge jag har lust".

åh...djupt :)
Har jag aldrig tänkt på men mycket intressant :)

Vi hade skrivit egna löften. Mest för att det skulle låta naturligt när vi läste dem. De innehöll i stort sett detsamma som de gängse löftena, men med våra egna ord. Men min make blev nervös så vi beslutade oss på kyrktrappen att läsa efter istället.

Det är rätt vanligt. Att man i sista stund i alla fall vill ha den ålderdomliga varianten där prästen läser före, för man orkar inte hålla reda på ett "uppträdande" också när känslorna är så starka som de är vid ett bröllop.

Men i så fall kanske det viktiga för er var själva processen att skriva? I den fick ni tänka och prata med varandra om vad ni vill med er relation. Och det är kanske viktigare än att just på bröllopsdagen vara så överspeciella och "prestera" något alldeles unikt och egenskrivet?

Ett underbart mellanting mellan att läsa efter prästen och att krysta fram unika och egna löften är att använda de löften som kyrkohandboken har och som paret säger själva, utan att prästen läser före:

NN jag vill älska dig,
dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skijer oss åt.

20 ord - inte omöjligt att lära sig utantill, och fina att få säga rakt in i sin älskades ögon.

Vi skrev våra egna löften, eg både en kort kärleksförklaring och löften, till en borgelig vigsel. Det var super, och gjorde vår vigsel ännu mer personlig tyckte vi. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att läsa dem eftersom jag ALLTID tjuter på bröllop, men ibland förvånar man sig själv! Men självklart hade jag dem på en snyggt utskriven lapp (som jag gav till min make sen) också så att vår vigselförättare skulle kunna rycka in och läsa dem åt mig om jag hade brutit ihop :o).
Jag har dessutom varit på fler bröllop där man har gjort så som vi, så jag tror inte det är så ovanligt. Men vanligare på borgeliga vigslar kanske.

Vi ska gifta oss den 4 juli nästa år.. vi funderar på att läsa egna löften.. känns som det blir lite mer personligt då.. Eller??

Vi gifte oss borgerligt och hade egna löften. Vi ville ha det för att göra det mer personligt, men vi kände båda att vi inte skulle klara av att läsa dem själv. Vi lät vigselförrättaren göra det och vi kunde bara stå och titta på varandra.

Jag var rädd att vara supernervös över just löftena och jag ville inte att det skulle förstöra dagen.

En till präst: Våra självkomponerade löften var inte så märkvärdiga. Vi hade bara formulerat om löftena i kyrkohandboken för att det skulle låta mer personilgt. Jag hade tänkt säga: "M2B, jag älskar dig och vill leva med dig i glada stunder och sorgsna och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt". Han hade lite vardagligare språk och använde en formulering utan döden på slutet, "så länge vi båda lever" kanske det var.

Men han har extrem scenskräck och trodde att han skulle glömma även dessa typ tjugo ord. Men vi blev ju gifta i alla fall.

Lillsnufflan: Märkvärdigt eller inte - ni hade i alla fall funderat tillsammans, och det var väl bra? Att ni sen inte "lyckades" använda dem i vigselögonblicket är mindre viktigt än att ni vet vad ni vill med er relation.