Syskon som söker konflikt - Långt
Pratade häromdagen med min syster om bröllopet och att vi skulle titta på lokal. Nämnde att vi kommer att välja barnfritt för att alla ska få en festkväll där de kan sitta ner och ta det lugnt, istället för det spring, skrik och tumult som rått på de bröllop jag varit på där även små barn varit medbjudna.
De flesta föräldrar uppskattar att få en anledning då och då till att bara vara vuxna och det finns inget barn som orkar, eller vill sitta still och vara tyst genom tal och långa middagar. Således förstår jag inte varför hon är så oresonlig. De lokaler som funnits att tillgå har dessutom inte legat barnvänligt till heller, så det har gjort sitt för vårt val.
Jag hade visserligen förväntat mig knot, men inte att få luren slängd i örat efter en utskällning där min syster förkunnade att vi fick se till att hitta en lokal så att hennes barn fick plats. Oavsett, så skulle hon ta dem med sig.
Nu är det visserligen åtta månader kvar, men vad gör jag om hon dyker upp med barnen?
Hur får jag henne att förstå att det inte är något personligt (jag har sagt att det gäller alla barn, inte bara hennes, men det hjälpte inte)?
Hur få henne att acceptera att jag och min blivande har samma rätt som hon och hennes man hade när de gifte sig att sätta regler för hur det ska gå till?
Föräldrarna har lovat att prata med henne. Den ena föredrar att medla, den andra är mer hårdför och säger: Ert bröllop, era regler! Får se hur det går med det. Syster och jag har sedan barndommen en dålig relation och även om den blev bättre när vi slapp bo under samma tak, så har den aldrig varit smärtfri.
Jag har gjort vad jag känner att jag kan för att förbättra vår relation, men det har bara försatt mig i en position där jag snarast är en medlare mellan henne och andra hon är i konflikt med. Inte en där några problem löses. Min syster är väldigt egocentrerad och närmast söker konflikter, så jag undviker att träffas om vi inte måste och försöker le, bita ihop och prata runt och bort alla "heta" ämnen. Det är jag hederligt trött på nu och leker med tanken att inte bjuda henne alls. Det skulle potentiellt leda till att hela min släkt blir förbannad och bråkar på bröllopet dock, men jag torr knappast de skulle kunna ställa till samma hallå som jag flera gånger sett min syster göra.
Vad ska jag göra? Jag vill ju bara ha ett fint kalas med mina närstående. Systerns barn kommer i sinom tid att få gå på sin beskärda del av bröllop. Då förhoppningsvis är de gamla nog att vara klara över att ett bröllop inte är ett prins- och prinsesskalas.
Kalla mig gärna elak, men jag tänker bara gifta mig en gång och jag vill kunna komma ihåg festen som en fest för alla nära och kära, där alla (förhoppningsvis) har riktigt roligt.
)