• zorn
    Äldre 28 May 21:19
    6331 visningar
    11 svar
    11
    6331

    SEN ABORT

    Hej.
    För ca två år sen gjorde jag en sen abort,i femte månaden. Barnet var gravt missbildat och hade inte överlevt till den 9onde graviditets månaden. Han hade ett brock på magen,hjärtat låg utanför hans kropp i det här brocket. Och ryggraden var av på flera ställen.
    Det var det hemskaste jag varit med om.
    Min läkare sa att det vanligtvis blir missfall i början av graviditeten när det är så pass mycket missbildat.
    Nu tänker jag på alla som är rädda för missfall i början av sina graviditeter.
    Var inte så rädda,visst är det tråkigt om det händer.Men det är mycket värre att behöva föda fram ett dött barn.
    Jag sörjer fortfarande Linus,han kommer alltid att ha en plats hos oss i vår familj. Vi åker och tänder ljus i bland i minneslunden. Det är jätte skönt att komma dit tycker jag,så rofullt. Det känns som om han finns hos oss när vi är där och det är jätteskönt.
    Jag undrar om det finns någon som varit med om något liknande?
    Kram zorn

  • Svar på tråden SEN ABORT
  • lamie
    Äldre 29 May 00:20
    #0

    Jag har inte varit med om detta men en god vänninas bäbis dog helt plötsligt i magen två veckor innan beräknad förlossning.

    Jag lider med dig o skickar en bamsekram till dig! Starkt att kunna tala om det här!!

  • xantip­pa
    Äldre 29 May 10:40
    #0

    Jag känner med dig. Hösten -02 var jag gravid med tvillingflickor som på ultraljudet i v.20 visade sig ha ett syndrom som kallas dödlig Hortons syndrom. Alla deras inre organ var vätskefyllda och det enda som fungerade var deras små tickande hjärtan vilket var det enda jag såg på skärmen den där hemska dagen 20 nov i fjol. 2 dagar senare efter sömnlösa nätter och många tårar tog vi det enda beslut vi egentligen kunde ta men som var fruktansvärt, vi avbröt graviditeten. Onsdagen 22 nov svalde jag en graviditetshämmande tablett och 2 dagar senare genomgick jag två förlossningar. Den första flickan, Anna, kom ut rätt snabbt och utan någon större smärta men nr 2, Agnes, tog lite längre tid och jag fick krysta rejält.
    Något vi gjorde, och som vi är väldigt tacksamma för idag, var att vi fick vara en stund ensamma med de två små liven och ta farväl. Dom var så små och vackra där dom låg på sängen!
    Jag fick rejäla blödningar efter förlossningen, panik utbröt då jag helt domnade av och det blev snabb fart till OP där man skrapade ut resterna av den fostersäck som inte ville lossna själv.
    Tiden efter detta var en tid med tårar och sorg, men vi har precis som ni hela tiden åkt till vår minneslund och tänt ljus för våra små änglabarn och det har hjälpt oss mycket.

    Jag är nu gravid på nytt och lever varje dag i en ständig skräck över att något ska gå snett igen. Men vi är samtidigt otroligt glada och lyckliga över att vi ska få ett syskon till våra små änglar, för det är så vi ser dem. Dom kommer alltid att finnas med oss och det har varit en av sakerna som andra människor haft svårt att förstå, nämligen att jag faktiskt är mamma till två barn redan, dom fick bara inte vara med oss.

    I min läkeprocess skrev jag några dikter som speglade vilka känslor som jag hade och fortfarande har, här är en av dem:

    "Tittar upp på en nattsvart himmel,
    stjärnor som tindrar ner mot mig.
    Det var någon som sa att när ett litet
    barn dör så tänds en ny stjärna.
    Jag tycker det är en vacker tanke.
    Jag tittar upp och undrar
    vilka två stjärnor som är era.

    Ensam står jag vid mitt fönster, tårarna
    trillar sakta ner för min kind,
    Så faller en stjärna och jag önskar att ni
    vore hos mig igen.
    Genom mina tårar ser jag två stjärnor
    brevid varandra...
    Visst tindrar de lite mer än de andra och
    visst är deras sken lite starkare än de
    andras.
    Blinka lilla stjärna där....."

    Delar er sorg och känner med er.

    Tusen kramar, Pia och Roger

  • xantip­pa
    Äldre 29 May 11:18
    #0

    Ohps, vi verkar vara två med samma signatur här på BT. Ska genast gå in och ändra min till änglamamma.
    Det var jag och inte den andra xantippa som skrev inlägget innan.
    Va konstigt?!

  • zorn
    Äldre 29 May 11:26
    #0

    Hej.
    Tack så mycket för att ni delat med er .
    Jag tycker oxå att det är lite svårt när någon frågar hur många barn vi har.
    Vi har ju En son som är 4år och en dotter som är ett. Sen har vi ju faktiskt Linus oxå som kom mellan Elias och Molly. Men det känns "jobbigt" att säga tre,och sen förklara hela historien om Linus.
    Huvudsaken är att vi VET om Linus,han är vårt barn lika mycket som de två barn vi har som lever.
    Jag tyckte ochså att tabletterna jag fick ta två dagar innan jag födde fram linus var jobbiga att ta. Det var nästan svårare än förlossningen. Jag förlorade massa blod och svimmade när jag gick på toa efteråt. Så vi fick ligga kvar en natt med dropp.
    Jag är inte en sorgsen människa som bara går omkring och sörjer. Vi är glada att vi har livet! Jag min man och våra två barn. Linus finns hos oss oxå förståss.
    Kram på er alla/zorn

  • zorn
    Äldre 29 May 11:27
    #0

    Jag glömde att säga att din dikt var jätte fin. Den berörde mig väldigt.
    Kanske är det så med stjärnorna....

  • änglam­amma
    Äldre 29 May 11:31
    #0

    Tack!!

  • Charli­e
    Äldre 29 May 11:37
    #0

    Gråter med er, zorn och änglamamma. Och vilken vacker, sorlig med hoppgivande dikt!

  • Gift Anna
    Äldre 29 May 12:26
    #0

    Starkt och beundransvärt att ni vill dela med er av dessa levnadsöden.
    Jag har ingen erfarenhet av detta,men tycker att ni är starka och beundransvärda som vågat dela mer er och gå vidare med era liv,men ha barnen i åtanke.

  • hjarta­t73
    Äldre 29 May 12:28
    #0

    Sorglig dikt men väldigt fin!!!

    Tänker på Er alla!

    Kramar

  • Busan april
    Äldre 30 May 15:24
    #0

    Sitter på jobbet men kunde omöjligt hålla tillbaka tårarna!
    Otroligt vackert Änglamamma! Lycka till nu!
    Och tröstkramar till trådstartaren och alla andra stackare, som drabbas av liknande fruktansvärda öden!

    KRAAAAAAAM

  • Äldre 15 Feb 23:57
    #11

    Hej Xantippa! 

    Jag håller på att skriva en bok om abort efter fosterdiagnostik, skriver om min egen abort. Din dikt är väldigt fin och jag undrar om jag kan få ta med en del av den i boken? Jag vet att det gått många år sedan du skrev inlägget men jag vill ändå försöka få din tillåtelse. 

    Tack på förhand!

    Jenny Sonesson

Svar på tråden SEN ABORT