Lämna eller inte lämna relationen?

Jag har ingen erfarenhet av nåt liknande - men en sak kan jag säga. Du kan aldrig göra honom frisk eller ta ansvar för att han ska bli det. Om han låter dig så kan du kanske bidra till hans tillfrisknande, men det låter inte riktigt som att han gör det.

Vad jag vill säga med detta är att pratet om att du är hans sista chans är just snack. Han är sin egen enda chans. Det ansvaret kan han aldrig lägga på nån annan - även om det säkert tillhör hans sjukdomsbild att vilja försöka. Om du går med på att ta det ansvaret blir du medberoende - och en del av både hasn och en egen sjukdomsbild.

Jag har ingen erfarenhet men tänkte försöka svara så gott jag kan. Om du redan bestämt dig för att lämna relationen är det nog bästa att du gör det. Du ska inte stanna för hans skull. Ni kan bryta upp, och kanske hitta tillbaka till varann när han mår bättre. Det är alltid jobbigt att lämna ett förhållande och det kommer säkert kännas jobbigt för dig, men du kommer nog att må bättre om du får leva livet som du vill och han får chansen att reda ut sina problem.
Lycka till!

Jag lider också av panikångest! Var bor du? Erika

Tack för era tankar. Egentligen har jag nog bestämt mig men behöver samla kraft för att genomföra det. Jag e ju oxå den han pratar med mest och jag skulle så gärna vilja fortsätta att vara ett stöd för honom, om det är möjligt återstår väl att se.

Det låter som om att du redan bestämt dig och det är nog bra för ert förhållande låter varken sunt eller lyckligt. Det faktum att han har tappat livsgnistan är knappast orsaken till att han är så svartsjuk, vill du leva med en man som inte litar på dig? Sen att han säger att du är hans enda chans; det är hans försök att binda dig till sig, han förstår troligtvis själv att han inte är någon intressant/kärleksfull/stöttande pojkvän som det är.

Din pojkvän behöver bli frisk och det måste vara hans första prioritet just nu. Ingen vet om ni kanske kan mötas igen när han mår bättre och ge er själva en ny chans. Men tills dess mår ni nog bättre på varsitt håll.

Han låter som mig och min sambo står brevid mig i vått och torrt och tack vare honom har jag efter 3 år börjat bygga upp mig och bli.. mänsklig igen

jag hade nån liknade förhållande detta hände strax efter jag hade kommit till sverigen (ca 1 år efter) då pluggade jag heltid o jobbade extra där träffade jag honom på jobbet.

han såg hur frisk som helst och jag var dåligt på svenska, så jag lixom inte hängde med det hela. han jobbade som kok på hotellet och jag diskade 3 gånger i v

vi inledde ett förhållande i början märkte jag inget men sen märkte jag .....när han var nere vilket var ofta så fick han för sig saker och ting o kunde försvinna flera dagar utan att varken jag o hans familj fick veta var han var.

jag var jämt rädd att han skulle dö när som helst, fy fan vilken plåga att leva så rädd att den man älskar ska göra sig illa

efter 6 år förhållande gör han plötslig slut o jag var väldig ledsen men inners inne kände jag att det var skönt..jag orkade inte kände mig psykisk trött på att leva så

han ringde mig efter åt , ville att vi skulle ses, men jag var rädd o ses för jag var rädd att jag skulle ta honom tillbaka, det var det jag inte ville FAST jag var kär men min hjärna o hjärna orkade inte.

grät havet i flera månader, men jag känner att det var det bästa jag har gjort i mitt liv.

jag tror att man ska ha kraft och ork för att klara av situationen jag försökte i 6 år men jag såg ingen förändring, jag kände mig i sluten av förhållande lika kär men sliten och trött

jag tror att du ska följa ditt hjärta. för visst han har problem du ska stödja honom , du ska stå där för honom, men vem hjälper dig eller hur mycket orkar du?

om du orkar, försätt, känner du att du är trött att du orkar inte ...avsluta och gå vidare i ditt liv själv,

jag orkade inte, och jag ångrar inte det heller. många gånger undrar hur jag stod ut med allt press..obs han psykade inte mig utan det var hans handling depretioner extra röster, saker han fick för sig som jag inte orkade med.

man glömmer sig själv när man måste ge 110% uppmärksamhet till den andra. o inte till förhållandet i sig.

obs detta är min tycke, och jag är fortfarande mycket dålig på att stava . sorry

Man ska aldrig stanna i ett förhållande för någon annan. Att känna att man vill gå och inte göra det av "omsorg" för den andre för att den inte skulle hitta någon annan, inte klara att man lämnar osv funkar inte. Vad sjutton blir det för liv?

Det är klart att man känner att man inte vill lämna någon som man tycker om när denne mår dåligt. Men att stanna i ett förhållande när man inte längre älskar personen och man själv mår dåligt av det. Du måste se efter dig själv i första hand. Och ibland blir det tyvärr så att man måste såra någon annan, men det kan inte hjälpas. Sedan ska man självklart göra det snyggt, och utan att såra mer än nödvändigt.

Om jag får tycka till med MIN åsikt så skulle jag bryta upp nu.
Risken är samma som om du hade haft en relation med en alkolist. Du kan bli medberoende.

Så jag tycker att om du känner så här, och mer eller mindre har tagit beslutet från hjärtat, ja då är det nog bara att göra slut.

Lycka till och var stark och tänk på dig själv i detta!

/Alyx

jag håller bara delvis med om att man inte skall stanna i en relation för någon annans skull. Nu har TS bara varit tillsammans i 6 mån och då är det givetvis så.

Men om man har varit tillsammans i 20 år, har barn tillsammans, då tycker jag man har skyldigheter gentemot varandra också. Att tex härda ut den andres sjukdom eller handikapp.

Så ja, efter 6 mån tillsammans kan man lämna ett dåligt förhållande men om man har varit tillsammans länge har man skyldigheter mot varandra (gäller givetvis båda parter).