Andra förslag vi hade var:
"I folkviseton" av Nils Ferlin
Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min,
och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min,
och gråten är min när du gråter.
Love Is A Great Thing
Thomas à Kempis (1379-1471)
Love is a great thing, yea, a great and thorough good. By itself it makes that is heavy light; and it bears evenly all that is uneven.
It carries a burden which is no burden; it will not be kept back by anything low and mean; it desires to be free from all wordly affections, and not to be entangled by any outward prosperity, or by any adversity subdued.
Love feels no burden, thinks nothing of trouble, attempts what is above its strength, pleads no excuse of impossibility. It is therefore able to undertake all things, and it completes many things, and warrants them to take effect, where he who does not love would faint and lie down.
Though weary, it is not tired; though pressed it is not straitened; though alarmed, it is not confounded; but as a living flame it forces itself upwards and securely passes through all.
Love is active and sincere, courageous, patient, faithful, prudent and manly.
Kärleken ger inget annat utom sig själv
och tar inget utom från sig själv.
Kärleken äger inget och kan ej heller ägas;
Ty kärleken är allt för kärleken.
Men om ni älskar och inte förmår
lämna era begär,
låt då detta bli er önskan:
Att få smälta och bli lik en
porlande bäck
som sjunger sin melodi för natten.
Att få känna smärtan av för
mycket ömhet.
Att få vakna i gryningen
med vingburet hjärta och tacksam för
ännu en dag i kärlek.
Att få vila i middagstimmen och begrunda kärlekens extas.
Att få vända hem om aftonen
i tacksamhet;
Och sedan sova med en bön
för den älskade i hjärtat och en lovsång
på läpparna.
/Khalil Gibran (också ur Profeten)
Because She Would Ask Me Why I Loved Her
If questioning would make us wise
No eyes would ever gaze in eyes;
If all our tale were told in speech
No mouths would wander each to each.
Were spirits free from mortal mesh
And love not bound in hearts of flesh
No aching breasts would yearn to meet
And find their ecstasy complete.
For who is there that lives and knows
The secret powers by which he grows?
Were knowledge all, what were our need
To thrill and faint and sweetly bleed?
Then seek not, sweet, the "If" and "Why"
I love you now until I die.
For I must love because I live
And life in me is what you give.
Av Christopher Brennan (1870-1932)