Nej, jag har aldrig haft något direkt sockerberoende....men allt jag åt med kolhydrater i la sig rakt över midjan och gav mig en ganska o-charmig barbapappaform.
Det förbrändes inte och jag kunde aldrig gå ner ett enda gram.....just för att jag följde kolhydratsmaffians råd om gröt, magert, magert, fettfritt och grovt bröd i långa banor. Åt minimum med fetter och led av total fettskräck.
Jag mådde ganska kasst den första veckan med huvudvärk, myrkrypningar i låren....för att inte tala om ångest för alla bacon och ägg som förtärdes så jag dubbelkollade 2 gånger med min doktor o han hävdade att jag inte skulle dö i hjärtinfarkt trots smör och grädde så jag kämpade på.
Jag köpte en bok och läste ganska mycket på nätet (kolhydrater i fokus, annika dahlkvist), var - och är - alltid mätt, äter som vanligt men minus potatis, ris, pasta och bröd.
Inte så svårt som man kan tro och egentligen en ganska "lyxig" kost med goda ostar, bra kött och riktigt smör.