Då var man gift :-) Vilken dag! 16 augusti 2008 (Långt)

Jaha då var allt över, ett års planerande är över på en dag, känns väldigt omtumlande fortfarande, tar väl några dagar att landa. Här kommer min dag;

Kom i säng kl halv ett fredag kväll efter att ha fixat allt i lokalen med dukning. Min tärna sov över så vi hann ta ett glas vin samtidigt som jag fixade fast lösnaglarna, sen somnade vi med en gång. Sambon - nej min man sov hos bestmannen. Klockan ringde 07 lördag morgon, ser att solen skiner och det är klarblå himmel så jag bara skuttar upp ur sängen. Bäddar med fina lakan, ställer rosor och ljus på nattduksbordet, för bröllopsnatten hade vi hemma. Sedan i väg till frissan där vi skulle vara kl 08. Skönt att bara sitta där och inte behöva stressa med massa saker, däremot snurrade det rätt bra i huvudet om vad man kundet tänkas ha glömt. Vid 12 var jag klar, blev som en prinsessa, klar med hår, smink och klänning. Sambon - nej min man kom då med bestman och hämtade mej, han hade inte sett klänningen innan dess. Iväg och möta fotografen. Hon sa precis hur vi skulle göra, vi fick pussas mycket hon var jätteproffsig så vi kände oss väldigt bekväma. Sen var det dags att bege oss till kyrkan, vi var där 45 minuter innan vigseln började för att kunna sitta där och äta och dricka lite. När det är 15 minuter kvar till vigseln så blir jag så nervös. Hade inte känt av det något förrän då. Började nästan gråta. Så var det dags, dörrarna öppnades, vi stod där några minuter och tittade på allas ryggar innan musiken började. Då går vi säger min man och jag trodde jag skulle dö! Det är något av det värsta jag gjort, fast ändå det bästa jag var helt skräckslagen när vi gick fram i gången. Var så otroligt lycklig och bara grät. Jag hade sagt ett antal gånger till min man innan att han inte får gå för fort fram när ingångsmarshen är men istället är det jag som nästan springer fram. Jag hör inte musiken, jag ser inte dom fina blommorna i kyrkbänkarna, försöker titta på alla gäster, samtidigt som jag halvspringer fram. Min man sa nu efteråt att han hade nypt i min hand för jag inte skulle gå så fort men det hade jag inte kännt Väl framme så lugnar det ner sej, försöker tänka att det bara är vi och prästen där. Helt otrolig präst, fast vi känner honom sen innan så vi visste vad vi valde. Mitt i vigselakten så berättar han om ett annat par han hade vigt där han skulle sätta upp handen för att be en bön över brudparet men bruden trodde hon skulle göra high five, så prästen gjorde då high five med oss alla skratta i kyrkan. Fina sånger och fina ord, men vad fort det gick! INGA strumpeband som åkte av och INGA tramp på klänningen så den åkte av Dags att gå ut, möts av tjoande och tjimmande och massa riskastning. Fick varsitt glas med champagne, kristallglas som var ingraverade med våra namn och datum. Alla skulle fram och gratulera och nästan alla sa "åhh va fin du är!" Sedan samlade fotografen ihop alla utanför kyrkan och tog en gruppbild på alla som var med. Sedan åkte vi iväg med häst och vagn. Det var så himla mysigt, den enda stunden på dagen som jag och min man fick en stund för oss själva. Helt klart värt varenda krona! Kom sen fram till lokalen där alla väntade med ett glas champagne och vi fick också varsitt när vi kom, en brudskål och sedan gick vi in för att äta. Förrätten stod redan på bordet. Från första stund var det ett sorl av prat i hela lokalen, så bordsplaceringen hade vi lyckats med riktigt bra. Kan skriva hur mycket som helst igentligen. Det kom många fina tal, många roliga spex, jag hade så roligt, jag skrattade så jag grät och jag grät av lycka till talen. Hade 2 st grejer i festprogrammet som verkligen var roliga, det var toastmadame som hade gjort programmen. Den ena grejen var fula bettan, melodi var pippi långstrump och man skulle göra grejor samtidigt som man sjöng. Det andra var när alla gemensamt höll ett tal till oss och samtidigt gjorde gester. Hör av er om ni vill ha dom hur dom ska vara så skriver jag av från festprogrammet. Tiden gick så otroligt fort, alla hade sagt till oss att stanna upp och njuta av dagen och vi tänkte verkligen på det men saken var att vi hann knappt känna efter. Det gick fortare än man kan föreställa sej. Hux flux var det dax för tårtan och sedan valsen. Sedan blev det fest, det dansades och festades, vissa blev fullare än andra, men dom hade säkert roligt. Sedan började det droppa av folk och man fick säga hejdå, sedan in och dansa lite, prata lite med folk, säga hejdå till fler och så flöt det på sedan var klockan halv tre på natten och vi åkte hem, jättetrötta. En helt fantastisk dag som tyvärr går över alldeles för fort

Alla ni som har detta framför er - jag är så avundsjuk NJUT AV ER DAG! Och lycka till!