Varför mår jag såhär?

P.S. Du behöver inte svara om det är för personliga frågor, vill bara hjälpa dig att få perspektiv på situationen

Jo jag förstår vad ni menar.
Jag är JÄTTEGLAD över alla hans vänner och jag känner många av dess med, men de är ingen av dem som jag känner nu iaf som känns som en de skulle bli en "nära vän" till mig.
Vi är så pass olika.
Jo jag ska skulle behöva börja pluga, men vet inte till vad just nu.
Självklart ska jag försöka lösa allt detta och de låter så enkelt när ni säger de är bara att:
Hitta nån att gå ut o gå med, rida med osv.
Många har redan ett liv och sina vänner och en del verkar som de "räcker" för dem som de har det.

Kan man inte svara till nån privat? *Ny här*

Det är inte meningen att bagatellisera dina problem, vi vill bara hjälpa dig att lyfta blicken lite

Kan du inte fråga någon i stallet som brukar vara där på samma tider som du om ni ska rida tillsammans imorgon t ex?

Finns det någon brukshundsklubb du kan bli medlem i? De brukar ju ha träningskvällar en gång i veckan. Du kan sätta upp en lapp och fråga om någon vill gå ut och promenera/träna med dig och din hund för din hund behöver öva på att umgås med andra hundar t ex.

Ordna en grillkväll hemma och bjud både sambons närmaste vänner men också bekanta med respektive så att det kommer fler. Säg till din sambo att du verkligen vill lära känna personer i er stad för att du ska kunna känna dig mer hemma så kommer han med all säkerhet anstränga sig för din skull.

Finns det ingen här på BT som bor i samma stad som du? Kanske en potentiell kompis?

Nej, jag förstår att alla bara vill väl, jag tackar för det!
De är så att jag har mina hästar "hemma" så inte så lätt de heller att träffa folk på de viset.
Vi har träffat många av hans vänner eftersom vi varit tillsammans nått år nu så har jag t5räffat många, och de e super, men som sagt de har sina jobb, nog me sitt verkar de som, och sen är de många som inte alls är min typ som jag vill "hänga massa med", inte för att jag är kräsen, men jag hoppas du förstår, man vill ju ha lite av samma smak osv så man känner att man kan va sig själv.
Vi bjuder hem folk o träffar folk på helgerna.
De mesta jag tänker på är fortfarande min syn på hans liv innan mig, och varför jag ens tänker på det.
Hur ska jag bli av me detta.
Tack alla dina råd!

Du kan ju börja läsa någon kurs på distans. Måste inte vara så genomtänkt. Ta något du tycker om bara. Sen kommer resten sen när det gäller utbildning och sånt...

Gå en kurs med hunden kanske? Kantarellsök, rallylydnad, vad som helst. Där träffar man ju andra som gärna vill träffas och låta hundarna leka. Kanske finns rasträffar i länet? Då kan man erbjuda sig att anordna en, särskilt om ni har en gård. Du måste ta dig ut där bara. En vän dyker inte upp medan du sitter ensam och ledsen hemma. Ha tilltro till livet och lev det. Det vänder...men bara om du inte tillåter det att bryta ner dig...

Och angående ekonomin: Det är inte lätt, men försök att inte se dig som ett offer. Det är ditt liv och din ekonomi och bara du som kan göra något åt den. Och det går även om det inte alltid känns så. Det finns massa sätt att tjäna pengar. Sätt upp lappar om saker du kan hjälpa till med. Lägg ut annonser om att du tex kan vara dagmatte, öppna ett hunddagis vetja! Försök skriva ihop ett cv, sök alla möjliga jobb. Prova vara telefonförsäljare för hälsoprodukter. Vad som helst. Möjligheterna är oändliga, försök se det så istället! Du KAN! Jag lovar! Kram kram!

Du måste bara bestämma dig för att du kan välja att sluta fokusera på hans tidigare liv. Vad spelar det för roll att han känner en massa tjejer? Eller om han varit tillsammans med massor av dem? Vilken komplimang till dig att han är så populär och omtyckt och har valt dig! Mia Törnblom som skrivit mycket om självkänsla sa en gång att "du kan inte hjälpa vilka tankar som reflexivt dyker upp i ditt huvud. Men du kan välja vad du gör med dem". Dvs, du kan inte hjälpa att du ibland börjar tänka på tidigare livet och blir lite svartsjuk. Men tanke nr 2 styr du och du kan välja att sluta tänka på det och inte låta det gnaga i det. Säg till tanken att "tack för att du kom, men nu bakar jag en kaka istället".

Du kan alltid skriva i folks gästböcker. Men dem är inte hemliga...då får du nog försöka få tag på någons mailadress istället...min kan du inte få för jag är anonym och den avslöjar mitt namn. Men om du ger din mailadress till någon i deras gästbok så kan ju alltid de maila dig privat sen...