Era förlovningsberättelser...

Här friade min blivande man till mig:
icelandairwaves07.files.wordpress.com/2007/09/gullfoss.jpg

Vi stod på samma ställe som personerna på bilden, det var oerhört vackert och pampigt på samma gång

Rekommenderar det helt klart

fruzorro: lite jobbigt om man tappar ringarna i vattnet bara

Ja och Jonas hade kommit överens om att förlova sig va onödigt, vi ville ju inte gifta oss... klart ja ville, men de va inget jätte viktigt, sen e ja den som struntade i student balen då ja hatar såna kläder mm...
Men inerst inne finns ju alltid en dröm...

Iaf, inför julen -04 hade ja upptäckt vissa saker som gjorde att ja misstänkte att jag skulle få en ring i julklapp. Det e inte mycket man kan smyga med, med mig i närheten...
Så på självaste julafton satt jag å titta efter det där lilla fyrkantika paketet utan resultat. Istället fick jag ett jätte paket innehållande en feak kamin.
Tro mig, besvikelsen lyste om mig.

När alla julklappar va utdelade så sa Jonas att det var ett paket kvar. Å sträckte fram ett litet avlångt paket. I den låg det två askar, med en förlovningsring i varje, en till mig en till honom. Nu ska ni veta att jag va i 8e månaden, å super känslig, inte fick jag fram ett ljud utan börja böla av lycka!
Min mor, syster, min farmor å min bästa kompis ( som alltid tittar in på julkvällen) börja oxå få lite tårar i ögonen.
Medans min pappa å farfar tyckte det va dax att lämna rummet å alla grinade kärringar.. Tro att stackars Jonas satt där helt stum!
Klart att svaret va JA! Å ringen passa! Efteråt bjöds det på alkoholfritt bubbel.

Kunde inte va lyckligare!!!

Förra året efter min USA resa gick han än en gång ner på knä å tyckte det va dax att slå på stort. Å nu e det bara några dagar kvar till det e vår dag!!!

FruZorro: Det var ett superläcker ställe, men jag har alltid trott att det är så högljudt på sådana ställen... hörde du vad han sa eller var det mest ringarna och det som märktes?...

zsandora: Det var ju gulligt, men verkligen hopplöst om man verkligen tror att man sett något speciellt, men att det aldrig kommer. Men i ditt fall så gjorde det ju det.

Vi hade länge pratat om att förlova oss, men min blivande make ville inte gifta sig. Han tyckte att det var onödigt. Inte behövde han visa för alla hur mycket han älskade mig vi har ju barn det är mycket större än bröllop.
Jag försökte länge att få honom att ändra sig men han var stenhård.- Det blir inget bröllop!
Nehe....tänkte jag och började förlika mig med tanken på att inte få ha den fina vita klänningen och den stora festen.
Jag bestämmde mig för att ha en diamant i min förlovningsring eftersom jag inte skulle få någon mer ring.
Så kom dagen för vår förlovning.
Vi åt middag på en restaurang i Herrik på Gotland och sen gick vi upp på en kalkstensklippa med utsikt över havet.
Då gick min blivande man ner på knä och frågade- Vill du gifa dig med mig!
Snacka om att jag blev paff och tårarna sprutade.
JAAAAAAA! Det klart jag vill. Jag vill inget hellre!svarade jag.
Han berättade att han hade planerat frieriet i TVÅ år utan att tala om det för mig.
Nu blir det bröllop i Juli-09 på Gotland!

Din förlovningsberättelse lät ju trevlig Sinna1978.

(Men jag bara måste påpeka att jag skulle gråta floder om min sambo skulle säga någonting sådant som: "Han tyckte att det var onödigt. Inte behövde han visa för alla hur mycket han älskade mig vi har ju barn det är mycket större än bröllop." Då skulle jag känna det som om att han inte tyckte att jag var viktig nog att visa alla andra att han älskar mig... och även om jag skulle ha hans barn så tror jag att jag surt skulle tänka att barn är ändå väldigt lätt att göra... utan att mannen ens är delaktig mer än med sperman.
Men i ditt fall gör det inget... ionte när han till slut friade till dig och gjorde dig till världens lyckligaste! )

jeg ble vekket på morningen og fikk beskjed at vi skulle til London og at jeg måtte stå opp med en gang. Vi dro til Tiffanys på Old Bond Street og forlovet oss der.. kanskje ikke så romantisk, men det var min lille hemmelige drøm, som m2b hadde klart å finne ut..

Åh inte synd alls faktiskt. Alla de där "katastrofterna" är ju det som gör det till vår, och bara vår dag.