mums78 skrev 2008-07-10 15:48:11 följande:
Jag har också fyllt trettio, stabil ekonomi och stabil karl :)och när man va yngre såg jag (och alla runt om mig) det som en
självklarhet att skaffa barn. "När jag får barn ska..." har väl många meningar börjat.Tidigare har jag jobbat mycket med barn och visst älskar jag dem små liven och har rätt god hand med dem, säger folk iaf...Vännerna skaffar barn runt om kring mig i massaor och jag alla syskonen har knoddar...Men,,,trots att jag alltid varit enormt barnkär känner jag mig väldigt tveksam till att skaffa egna, och gör jag det en dag så adopterar jag, men känner ändå någonstans att de inte är ett måste för mig att bli mamma.Familj har jag ju en stor en redan,och med , hittills 7 syskonbarn och fler på gång så har jag fullt upp, plus s.s alla vännernas.Jag köper egentligen inte argumenten för att skaffa barn: det är kul, man ångrar sig senare, inte bli ensam på gamla dar, få en "riktig" familj, mysigt, roligt,,,osv. det håller inte riktigt i min tankevärd.Men jag kanske ändrar mig en dag, men jag tror inte det, allt ovannämnda har jag ju ändå, och jag känner inte att jag är redo att ge allt som krävs för att bli en bra förälder, att all proritering ges till det nya livet istället för mitt. Argumentet at det är egoistiskt att inte skaffa barn faller totalt när man tänker lite längre, jag kan snarare tänka mig att argumentera för det motsatta, men kanske fel forum för det. :)Men du måste helt enkelt bara lyssna till vad magkänslan säger och absolut, när du väl håller ditt barn i famnen kommer du ju att aldrig ångra dig, klart man inte gör det :) men känn efter innan vad som är rätt för dig och 60-80 år framöver,,,
Åh vad bra skrivet precis så känner jag med! Jga tror att det är viktigt att man verkligen känner efter om man vill göra det och imte gör det ör att det börjar bli dags att göra det och för att omgivningen tycker det. Hellre än bra mamma vid 40 än en dålig mamma på 20 resonerar jag. Enligt mig så ska man skaffa barn för att man tror att man kan ge dem trygghet, kärlek och uppfostra dem till att bli bra människor inte för att bekräfta sig själv och jag tycker personligen (eftersom jag pluggar till socionom
att vissa människor faktiskt inte är lämpade som förälder.
Hur kan det då vara egoistiskt att välja att inte skaffa barn om man inte känner sig redo för det? Är det inte mer egoistiskt att skaffa barn för att man vill det själv men faktiskt inte klarar av att ta hand om det ekonomiskt eller känslomässigt? Vi har en mamma som har fött 4 barn, alla blir efter att de är omkring 2år omhändertagna av socialen för att hon klarar helt enkelt inte av att ha barn. Alla är ju inte sådana men min poäng är att jag tycker att välja att skaffa barn är det största och viktigaste beslutet du kan ta i ditt liv (det handlar ju om att ta ansvar för en annan människas liv) och därför ska man respektera de personer som känner att de inte är redo för uppgiften varken ekonomiskt eller känslomässigt.
Man är inte egoistisk för att man väljer att inte skaffa barn. Jag tycker istället tvärtom att det kan vara mer egoistiskt att som förälder välja att skaffa barn när man sedan inte klarar av att ta hand om det och uppfostra det till att bli en bra människa.
