Ännu en gång blir jag avundsjuk....
Vet inte riktigt vad jag ska göra, känner smått panik! Är så avundsjuk på mina vänner, igår berättade ännu en att hon är gravid och ska ha bebis i slutet av året. Då blir hon nr 5!!! i år. En efter en får familj detta år! 3 har redan fötts. 2 till ska komma!! Alla har de lyckats synka samma år och här är jag helt utan.
Det enda jag vill är att oxå skaffa familj. Har diskuterat detta med sambon (ett antalet gånger) och han vill oxå men inte nu. INTE NU ... jag blir bara så ledsen. Visst jag bara 26 och han är 33. Båda har vi idéen om att gifta oss innan vi skaffar barn. Förlovning har kommit på tal, men han är gammeldags och vill fria (ringarna ligger i byrån) och därefter gifta oss inom ett år. Men jag saknar så ett barn. Har känt att det är just det som saknas och dessa känslorna har jag haft i ungefär 3 år. Vi har en ordnad ekonomi med mer än väl över varje månad, och kostnaderna för ytterligare en familjemedlem är inga problem, däremot ska jag troligtvis börja plugga till hösten (en utbildning på 4,5 år) sambon är inne på att inte skaffa familj förrän jag är färdigutbildad och har jobbat några år. Men jag vill inte vänta tills jag är 35 år med den första!!! Slutade med pillerna i höstas eftersom jag fick problem (hade mens i flera månader i sträck) efter att ha ätit i nästan 10 år. Fick byta för ett år sedan då jag fick problem med ögat och läkarna trodde att det var en propp (vilket det inte var). Nu vill han inte röra mig från dag 9 och fram till nästa menstration (har regelbunden, så jag har mer än koll på när jag har ägglossning, dessutom kan jag känna från vilken sida ägget lossnar). Så nu börjar jag känna mig ful i hans närvaro. Har naturligtvis handlat kondomer och tagit upp detta med honom, men han säger att han älskar mig, men vill inte ha barn just nu eller använda kondom eftersom det känns så obehagligt (i början av vårt förhållande hade han inga problem med att göra det!!) så nu vet jag inte vad jag ska göra.
Jag älskar honom jättemycket och kan se mig tillsammans med honom i resten av livet. Men ibland dyker frågan upp: är det värt att vänta på hans önskemål?
Igår när min 5.e väninna berättade att hon är gravid fick jag panik och nästan en ångestattack. Är detta verkligen normalt??
Funderade fram igår att jag verkligen inte vill se dessa nyfödda barn eller se några ultaljudsfoto mer, jag blir bara så ledsen och igenom får en tung sten i bröstet.
Jag har 2 till som jag ungås med (förutom mina systrar) och om någon av dem skulle säga att de är gravida vet jag inte vad jag kommer att göra. Är detta verkligen normalt eller är det fler som känner som jag??
Ursäkta att inlägget blev så långt, men jag känner att jag var tvungen att lätta mitt hjärta...
Att han inte gillar kondomer är oförsvarbart! Ta honom i örat på den punkten!