Hur ofta är det OK att din partner reser bort utan dig?

Jag tror att ni måste försöka att förstå varandras synpunkter, bestämma er för vad som ska gälla, och sedan stå fast vid det. Så länge han då håller sig till det som ni har bestämt, så måste du släppa det - och låta bli att älta, och dra upp det. Den bestämda nivån måste du kunna lita på att han håller sig till, annars är det ju brist på tillit från din sida, och det är ju egentligen inte hans problem....?

Samtidigt så måste det ju då vara okej att du frågar t.ex. vilka som ska med osv, utan att han blir irriterad direkt.

Det är en svår balansgång (och jag hoppas att du inte blir irriterad av något jag skriver här, jag kan vara helt fel ute, men försöker ändå ge tips...)

Jag håller med föregående talare. Som med så mycket annat i ett förhållande är det ju personliga gränser som styr. Jag förstår också ditt obehag, jag är likadan själv när min pojke är iväg. Inte rädd att han ska bedra mig, och kan egentligen inte heller sätta fingret på vad jag tycker är jobbigt. Jag skulle aldrig acceptera att han drog iväg på partyresor med sina polare flera gånger om året, och det är också något vi diskuterat. Min personliga åsikt är att om man har ett stort behov av att festa loss utan sin partner så kanske man borde vara singel ett tag till.

Vi reser bada en del i jobbet men för det första är det ett nödvändigt ont och sedan är det inte överdrivet mycket heller. Fritidsresor gör vi för det mesta tillsammans eftersom det är det vi tycker om; men ibland kan/vill inte den ena eller andra och da aker man själv. För var del kanske det blir vars en eller tva ganger om aret. Vi har i princip lika mycket semester men maken tjänar mer än vad jag gör. hade vi inte haft gemensam ekonomi sa hade ju det betytt att jag skulle fatt stanna hemma vissa ganger och DET hade jag inte tyckt var ok (inte om det varit pa andra hallet heller).
Sa mycket som din kille reser hade jag vâl ocksa tyckt var lite mycket.. Kan du inte följa med pa NAGON av dem?

Det kanske är detta du ska prata med honom om...

För min del så gör det mig inget om det är en tjej eller en kille som är nära kompis med min kille. Jag vet ju hur jag själv är, och jag kan ha (och har) nära killkompisar. Som jag har rest med. Kramat om emellanåt. Och festat med. De är inget annat än kompisar för det.

Hade min kille varit en sådan som blivit intresserad av första bästa tjej som limmar på honom så hade han inte varit killen för mig. Därför har jag inget problem med de tjejkompisar han har, det är ju mig han har valt!

Och, detta kanske låter hårt, men genom att älta problemet kanske du driver honom åt det hållet. Litet "eftersom hon ändå tror så illa om mig så kan jag lika gärna göra det hon tror"-syndrom, typ... Om du istället vågar visa att du litar på honom, och samtidigt ber honom att visa litet mer uppskattning för dig. Så kanske det är en bra kompromiss...

Jag funderar här.; för som jag sa ovan sa skulle jag nog ocksa tycka det var lite mycket ensamresor, men samtidigt skulle jag definitivt inte vilja ens försöka förbjuda honom! Jag hade själv blivit skogstokig om nagon kom och ville förbjuda mig ngt. Grejen är vâl att jag i TS situation hade velat att han skulle FÖREDRA att stanna hemma med mig när jag inte kude aka... Jag försöker ju själv att inte aka bort för ofta/för länge ensam.. Kanske ni kan hitta nagon slags balansgang som passar er bada. Intressant vore ju ocksa att veta om han skulle acceptera att du gjorde lika dant, reste bort lika ofta utan honom, med andra?

Jag har varit i ett förhållande när jag inte fick åka på resor med mina kompisar så mycket som jag ville.
Mannen jag var tillsammans med tillät inte att jag var borta från honom fler gånger än han var borta från mig. Dvs om han hade två ensamgrejer per år så fick inte jag heller ha fler. Hans kontrollbehov var enormt och jag tackade nej till saker som jag idag ångrar. Tillslut tog vårt förhållande slut, tack och lov.

Idag är jag i ett förhållande där vi tillåter varandra att göra allt som man tycker är roligt och gläds tillsammans att den andre har roligt. Det har mynnat ut i att vi båda tycker att det är roligare att vara tillsammans och därför tackar nej till en del saker. Ibland så övertalar vi till och med den andra att åka iväg på något om det verkar roligt.
Om du nu ändå måste jobba och han fortfarande tar ledigt när du har semester och är med dig så skulle jag i din situation inte tycka att det var hemskt (eller pratar vi tvåveckorsresor? det blir ju lite väl långt...).

4 ggr per år blir ju bara en gång var tredje månad.
Gör du aldrig roliga saker på egen hand, någon helg då och då?

Det här resandet med kompisar är ju inte något som fortsätter hela livet heller. När folk börjar skaffa barn så slutar det, det kan jag garantera. Då kan det vara roligt att ha minnena kvar.

Så, nu har du fått höra en åsikt från någon som har varit i din pojkväns situation också.

Har ni någon egen resa ihop, eller nåt annat roligt att se fram emot tillsammans??

Jag skulle inte gilla att min man åkte iväg själv, sen beror det ju självklart på hur länge, med vilka och vad det kostar. Våra pengar tycker jag vi ska använda till att göra saker tillsammans, inte var för sig.

Jag är inte svartsjuk alls egentligen, men om någon av min mans tjejkompisar/extjejer/killkompisar inte visar mig respekt så går dom bort, precis som jag skulle välja bort ev killkompisar/ex/tjejkompisar om dom inte visar respekt för min man och vårt förhållande.

Så jag förstår dig precis TS, jag hade varit skitsur och framförallt ledsen att han hellre gör andra saker långt borta än att umgås med mig! Och att åka bort med ett gäng singelmkompisar på fylleresa hade jag faktiskt inte gått med på alls.

Det finns mycket att säga om det här tydligen. Zozo, vi gör resor ihop också, skillnaden mellan oss är att jag inte har samma möjlighet som min pojkvän att vara ledig hur mycket jag vill och därför inte kan resa så mycket som han kan. Och precis som du skriver är ju min önskan att han ska föredra att vara hos mig TROTS att hans kompisar ska resa bort - inte alltid, men oftare.

Vi har en historia med otrohet som inträffade i början av vår relation och därför är det extra viktigt för mig idag att kunna lita på min pojkvän till 100%. Kanske är det också därför jag fortfarande har svårt att se honom stå nära andra tjejer, och tro mig, jag jobbar massor med att få tillbaka hela mitt förtroende för honom igen, även om det tar tid.

Min önskan är att det inte ska vara så självklart för honom att tacka ja till allt som kommer i hans väg, även om jag inte kan vara med. Det måste inte vara absolut lika för oss, det är inte det, utan jag tror däremot att om situationen var den omvända så hade det inte varit lika självklart för mig att åka utan honom som det verkar vara i hans fall. För mig hade det nog snarare hänt att jag hade tackat nej och i stället valt att dela upplevelsen med min pojkvän, när det passar även för honom. Jag har varken ekonomi eller semesterdagar nog för att göra en massa ensamresor och därför har det blivit att jag har fokuserat mer på de resor jag gör med min pojkvän, att jag har låtit dem bli viktigast för mig.

Jag är INTE ute efter att förbjuda någonting. Jag önskar bara att min pojkvän ska välja mig framför sina kompisar lite mer än idag.

Min sambo och jag reser båda mycket i jobbet, jag är inte så sugen på att resa massor också när jag är ledig. Därför blir det mest semesterresor med smbon för min del. Han däremot reser också en hel del med sina kompisar och kollegor när han är ledig, det är oftast sportresor. Jag har inget problem med det, så länge det inte inkräktar på våra gemensamma planer eller börjar kännas som att han skulle tycka att det var tråkigt om jag ville följa med eller som att han reser bort med kompisarna för att han har tråkigt me mig. Jag tror, precis som Aleta, att det är viktigt att ge varandra frihet för att man ska vilja vara tillsammans och få lust att hitta på saker med varandra. Men om man bor och lever tillsammans tycker jag att man har ett ansvar att planera sin tid och sitt liv gemensamnt, man kan inte bara sticka iväg till fjällen en helg utan att ha pratat igenom det och vara överens om att det är okej. Då börjar man lätt leva parallella liv, där man egentligen inte är tillsammans eller har särskilt mycket gemensamt. Ni kanske kan prata om hur ni planerar er gemnesamma lediga tid, så att du lättare känner att ni också har gemensamma planer att se fram emot? Och kanske kan du också börja planera saker utan din pojkvän, det behöver ju inte vara resor om du inte vill och ha rmöjlighet till det, utan kan lika gärna vara andra trevliga saker som du gör tillsammans med dina vänner. Det låter som att du fokuserar mest på din pojkvän och därför känner dig osäker när han lägger så mycket tid, energi och pengar på sina vänner. Kanske skulle du får starkare självförtroende och självkänsla av att göra mera saker utan honom, sådant som du är mera intresserad av än vad han är, som stärker den du är.