Vars kommer tankarna ifrån? Låångt!!

berätta hur du känner, gör honom uppmärksam på att du känner att er relation är på upphällningen om ni inte jobbar på det så kanske han gör en kraftansträngning

Hmm nja det låter ju mer och mer som att ni kanske har vuxit ifrån varandra? För mig har det alltid varit självklart med min m2b, även i svackor. Det var det inte med mitt ex.
Vi pratar väldigt mycket om allt och vi gör det liksom tom innan man kommer till bråk eller är missnöjd på annat sätt.

Det är ju inte samma för alla men jag tror ändå att när man går till sitt allra innersta så vet man på ett eller annat sätt hur man känner och vad man vill göra. Även om man kanske vill undanhålla det som är jobbigt att inse för sig själv.. Hänger du med vad jag menar?

Man måste ju se till att BÅDA är lyckliga så om han känner sig nöjd måste han ändå lyssna på dig och inse att du inte känner samma. Ni behöver lösa det tillsammans och i detta fallet kanske han behöver anströnga sig lite mer än du (?)

TS: Jag känner så väl igen mig i det du skriver och det är omöjligt för någon annan att veta vad det handlar om i ditt fall. Men jag håller med om det Garonne skriver, att det finns ingen lista med saker som måste funka i en relation. det finns så otroligt många olika sätt att älska och lev ihop. Jag och min sambo är också otroligt olika och jag kan precis som du sakna romantik, överraskningar, den absoluta samklangen och även det sexuella som blir väl skralt (särskilt med småbarn). Men jag VET att jag älskar honom och det har jag vetat sen den dagen det sa klick och jag plötsligt förstod att han var mannen i mitt liv. jag kan ibland ifrågasätta om det verkligen är värt kampen ÄVEN om han är mannen i mitt liv, men det blir lite lättare att svara på de frågorna när man har barn. *ler ironiskt* Jag menar... om man har barn ihop med den man älskar och han dessutom är en fantastisk pappa så känns övrigt som lite överkurs.

Men jag tror på att samtala. Det är svårt att få tiden att räcka till det och det är otroligt svårt när den andra inte tycker att det finns några problem, tro mig DET vet jag!! men det är ända vägen tror jag. Och sedan att vara frikostig med sina egna ömhetsbetygelser, UTAN KRAV!

en sista åtgärd som jag själv också har övervägt (och som inte alls behöver vara så dramatisk som det kan låta) är att gå och prata med något utomstående proffs. Kan hjälpa en massa tror jag om man har svårt att kommunicera och förstå varandra.

Nu blev det långt, men jag känner verkligen igen mig. Vill duu skriva mer till min inbox så är du välkommen.

20080802: Skönt att du känner igen dej i min situation! skriva i din inbox skulle jag gärna göra om jag visste vad de var! ;) är det gästboken eller?=) haha, sorry...inte så bra på sånt här...ännu! =)

TAck ALLA för svar och tankar, skriv gärna mer om ni kommer på något eller så! JAg ska åka på tjejhelg i stockholm i helgen, så kommer inte skriva så mkt här...men läser såklert så fort jag kommer hem!! =)
tack igen...de värmer att ni säger vad ni tycker utan att dömma!!

Ha så kul i Sthlm!

Ha en toppenhelg i Stockholm och kanske kommer du till klarhet när ni är ifrån varandra

Tooticki: Jo, jag insåg också att det lät sorgligt. Det är inte sorgligt på det sättet. och visst förtjänar vi det lika väl som någon annan, men tids- och sömnbrist ÄR förödande för förhållandet och då är det ganska okej att under en tid säga till sig själv att det blir bättre sen. Just nu skulle ingenting i hela världen bli bättre om vi gick åt skilda håll. Dessutom hoppas jag att du inte missade den lilla detaljen att jag faktiskt älskar min karl hur hopplöst det än kan kännas ibland. Jag kan sitta vid frukostbordet och låta blicken vandra mellan mina tre killar (1, 3,5 och 47 år gamla) och känna hur himla lyckligt lottad jag är som älskar dem alla tre så väldigt. Det är lätt att glömma det när man sen är trött och grinig och tycker att man inte får någon uppskattning eftersom all tid går åt till att mata, natta, vakna, diska, plocka...

blev rörigt men jag hoppas du förstår något av vad jag menar!

Jaa, det är inte lätt att ge råd och du måste känna efter själv hur du känner och vill ha det.
Det kan vara så att det bara är en kris just nu för att ni ska ta ett till steg i förhållandet dvs. förlova er då kan plötsligt en massa tankar snurra runt i huvudet.
Om du läser på forumet här kommer du att upptäcka att det är många som haft liknande tankar och kalla fötter inför förlovning/äktenskap.
Kan ju också vara så att du faktiskt inte har dom rätta känslorna kvar för din sambo.

Du skriver att du helst skulle leva i en romantisk komedi men ärligt talat (nu kanske jag är skeptisk) men hur många lever i en romantisk komedi jämt och ständigt?
Inte jag iallafall har man varit ihop några år också så är det väl knappast rosa moln helatiden. Men det är klart att det ändå ska kännas bra och att man älskar varandra.
Detdär med romantiken går ju att göra något åt. Varför inte hitta på något roligt tillsammans?

Det var lite tankar ifrån mig

Är också lite rädd för det där med vad som händer med kärleken när barn kommer in i bilden.......

TS... nu har jag inte läst hela tråden. Men det du skriver är som att de är jag som skriver. Vi har det så också mer eller mindre. Men han är det absolut bästa som någonsin har hänt mig. Även om han inte överraskar med en utflykt eller liknande. Blommor är ingen idé då vi har 2 katter som äter allt som inte är grönt. Men han har redan gett mig det absolut finaste... vår gemensamme son.
Jag känner mig absolut inte tryggare hos någon annan än honom. Har jag bekymmer så löser vi dem tillsammans och han lyssnar gärna. Men hela min dag är uppbyggd på tankar som far genom huvudet hela tiden. Men då finns han där.
Som sagt, det man ser på film är just vad det är... en film. Men visst har väl alla sins stunder eller?
Men ett tips... prata med honom om precis vad du känner. Jag tror att han lyssnar om han är intresserad.

Helheten måste funka...Men ibland känns det bättre ibland inte lika bra. Känner igen irritaionen mm från mitt förra förhållande... Nu känns det helt annorlunda. Har äntligen hittat hem. Men något jag fått lära mig av erfarenhet.