Vill ha nya vänner, men.....
Jag har precis flyttat till Malmö från utlandet och känner inga här alls, förutom min sambos ytterst få vänner. Jag har jättemånga intressen och har när jag bott utomlands haft lätt att hitta nya kompisar. Men de flyttade alla en efter en och nu är de spridda över hela världen och de kompisar jag har i Sverige bor uppåt i landet. Jag bara känner att luften gått ut mig lite. Jag fixade en massa aktiviteter när jag bodde i London, gjorde jättemycket grejer, men nu känner jag att jag liksom inte orkar börja om igen. Jag går flera kurser, men med mest tanter (inget ont om dem, men skulle så gärna vilja träffa någon i min ålder).
Den största anledningen att jag är lite rädd för att ge mig ut i det sociala igen är att jag känner mig lite "udda". Jag är först och främst vegan, men av hälsoskäl och jag tycker det börjar bli extremt tröttsamt med alla dessa frågor om proteiner och djuretik (vilket jag inte är intresserad av). Sen så skulle jag jättegärna vilja umgås med andra som är sambos, men i den lilla bekantskapskretsen vi har så finns det inga barn än, men det pratas om dem hela tiden. Jag och min sambo vill inte ha barn och det är ännu mer tröttsamt att få försvara sina val och få höra ständigt och jämnt "men man kan ju ändra sig sen, ni har tid på er". Jag pratar gärna om mina syskonbarn som är jättesöta, men i övrigt har jag inte mycket intresse av barn, och det är ju lite "paria".
Även om jag gärna är ovanlig så känns det svårt att vara den som alltid sticker ut. Jag ser liksom helt vanlig ut, men har gjort val som få människor förstår. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, men bara ville skriva av mig lite. Jag har i övrigt stor livsglädje och vill utforska så mycket saker, men vill ju gärna göra det tillsammans med någon, inte bara sambon. Men då gärna någon som förstår vem jag är och accepterar mig som jag är. Och de människorna är så svåra att hitta.