• Luthien Tinuviel

    Får aldrig vara ensamna

    Hej på er

    Det här är nog mitt allra första inlägg här. Har läst en massa trådar, särskilt under debatten och tycker som en tidigare person att det verkar finnas många kloka kvinnor här så jag hoppas kunna få lite råd...

    Mitt problem är att min sambo och jag, som är nyförlovade, aldrig får en stund för oss själva. Han har en äldre bror som jag kan känna har lämpats av på min sambo att ta hand om, för dom har varit bästa vänner hur länge som helst. Nåväl, den här brorsan håller på och ringer stup i kvarten, särskilt på helgerna och särskilt om vi sagt att vi ska göra någonting och att han därför inte kan få komma över. Min sambo känner då att han måste prata med sin brorsa, han är ensam och eftersom han är annorlunda, till sättet. Ingen vet vad som egentligen är fel med honom, inte hans föräldrar eller någon vet varför han är som han är och ingen verkar särskilt intresserad av att ta reda på det heller.

    Så iallafall, nu på sistone har han varit här en massa, åtminstone minst en gång och då gärna på lördagen eller fredagen. När han är här sitter han och blänger på mig, får han inte komma över så ringer han och tjatar och tjatar och tycker vi sak ge med oss, för han tycker så synd om sig själv.

    Jag fick det förklarat för mig av min sambo att han beter sig så mot alla, och då undrar jag om någon då nånsin sagt till honom att det inte är särskilt trevligt att sitta och stirra på folk? Eller att man inte kan hålla på och ringa folk stup i kvarten och tjata... Det känns som att bara för att han är lite annorlunda så skulle han inte förstå det, men man kan väl åtminstone säga till, till slut kanske han gör det ändå? Ibland känns det som att han får göra precis hur han vill, och kommer undan med det hur taskigt det än är, och man ska bara godta det, det är ju bara sån han är får jag ofta höra.

    Nu har jag dock fått nog. Jag låg och grät igår då vi hade haft fullt upp hela dan med denna brorsa för sambon ville det då, eller kände sig skyldig kanske snarare. Då hade vi varit hos mina föräldrar på valborgsmässoaftonen där och sovit över till igår, 1 maj. Jag hade tänkt att vi skulle ta det lite soft, äta frukost och sen åka hem och ha resten av dan för oss själva, kanske fixa lite hemma men nej, så blev det inte för då ringer brorsan och vips så är skyldigheten där och eftersom jag älskar min sambo vill jag ju ställa upp för honom...

    Övrig tid får vi aldrig vara för oss själva... När vi ska hitta på roliga saker på helgen bara vi 2, då ringer sambons bror och ska snacka trots att min sambo förklarat att vi ska göra någonting bara vi 2 och vill vara för oss själva, mest sitter han tyst och när sambon vill lägga på så börjar han pladdra som om livet hängde på det. Vips så försvinner en halvtimme/timme åt gången och den där mysiga koppen med kaffe blir kall eller den där mysiga samtalsstunden eller middan blir förstörd, och då blir jag helt gråtfärdig och vet inte vad jag ska ta mig till... Och jag har sagt till min sambo att jag inte orkar med det här längre, jag är trött på alltihop.

    Det känns ibland inte som att min sambo liksom stöttar mig här alla gånger, att han står på sin brorsas sida som oftast och att vi har en ständig skyldighet till den här brorsan att ställa upp och göra precis som han vill...

    Jag menar visst, det är hans brorsa, men jag har ingen lust att låtsas längre som att det är helt ok att denne ringer 4 ggr varenda vareviga dag, särskilt då på kvällen precis när man ska sätta sig och ha det mysigt tillsammans och äta middag och min sambo kan aldrig säga att nu äter vi, det här är våran tid så du får faktiskt vänta.

    Han kommer alltid i första hand och jag orkar inte med att bli placerad i andra hand längre. Jag har ingen lust att ta hand om den här 37 åriga karln som om han vore vårt barn, för så blir det liksom. Min sambos föräldrar säger bara att han är ensam, det lugnar nog ner sig, det är bara en fas. Men det gör aldrig det... Ingen fattar liksom hur det är, för dom får ju tid för sig själva, det är oss han liksom jämt och ständigt ska komma till och vi ska ställa upp på både det ena och det andra, vi har ju inget bättre för oss tydligen...

    Det är helt jäkla hopplöst och jag vet inte hur jag ska hantera det längre... Det känns som att man liksom inte är två i det här förhållandet, utan vi är 3 stycken och jag vill hemskt gärna sparka ut den här brorsan...

    Igår funderade jag allvarligt på att flytta hem till min mamma ett tag, komma ifrån det ett tag. Själviskt, jag vet. Jag har liksom försökt förklara för min sambo hur jag känner, känner inte han att det är skönt att vara för sig själva och inte ha hans brorsa här jämt? Det är liksom svårt för honom också, för han känner väl att han måste ta hand om sin brorsa, men fanken... Vi får ingen tid till att ta hand om varann :( Vad ska man göra? Hoppas på råd...

    /// Anna

  • Svar på tråden Får aldrig vara ensamna
  • weinlove

    Lång inlägg, men jag läste hela.

    Är inte direkt nån rådgivare men jag skulle kunna rekomendera att ta ett allvarligt snack med din sambo om hur du känner det och ringer hans bror under tiden så gör klart för din sambo att nu vill jag prata - ensam med dig. Ikväll är det du och jag.

    Sen får ni väl komma överens om hur ni ska göra. Hade jag varit du hade jag sagt precis som jag känner och talat om för sambon att jag är beredd att flytta hem ett tag om det inte blir bättre.

    Svårt det där med brodern eftersom han är annorlunda. Men ni kan väl komma överens med hans föräldrar kanske att dela på besöken/telefonen, så att allt inte bara ligger på er. Nån gång måste ju brodern lära sig att ni vill ha lite egentid också. Och då kanske en idé vore att förvarna föräldrarna hans att han kommer ringa och be brodern ringa dit.

    Så svårt men försök att tala om hur du känner för din sambo. Ta det lungt och sansat. Låt han ge förslag på hur det situationen skulle kunna bli bättre och kom tillsammans fram till någonting bra.

    Vet inte om du blev så mkt klokare av detta men jag håller alla tummar jag har.

  • rosaälvan

    Om din sambo inte har förstått det du säger eller kanske inte tar det på allvar så varför inte "flytta" ett tag för att få honom att förstå? och för att få lugn och ro ett litet tag.

    Ibland kanske man måste visa att man verkligen menar allvar, ställa saker på sin spets. Eller??

  • Kärlek ger näring åt själen

    Jag tycker nog ni ska prata igenom detta tillsammans. Och att din sambo vrkligen lyssna på dig. Jag kan förstå dig fullt ut att det är def inte lätt när någon annan vill ha uppmärksamheten vilket resulterar i att ert samliv är = 0.

    Jag hade nog dragit ut telefonkontakten när ni skulle äta/ha myskväll what ever som är ER tid inte brorsans eller någon annans. Det är viktigt för att er relation ska kunna bli starkare är ju framför allt egentid men även att kunna prata med varandra.

    Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig. Jag hade nog också åkt bort ett tag för att få en paus i det hela.

    Värmande kramar

  • Fiafis

    Be din sambo förklara igen för din bror att den här kvällen är bara för mig och min sambo och jag kommer stänga av min mobil för jag vill ge all min tid till henne ikväll. Jag kommer inte kunna sitta och prata med dig i flera timmar just ikväll men vi kan höras imorgon istället.

    Eller nåt typ...
    Är ingen expert men din sambo måste ju förstå dig oxå. Inte bara brodern... Hoppas verkligen att det löser sig till det bästa!

  • Aleta

    Nu vet jag ju inte hur pass störd han är, men en idé som jag fick var att han inte får ringa mellan vissa tider? Fast det är ju helt meningslöst om han inte klarar att respektera det. Telefonfria dagar? Jag tror att det behövs tydliga regler, men jag är inte heller någon expert.
    Finns det risk att han blir våldsam, är folk rädda för honom eller tycker de bara synd om honom?
    Först måste du få din sambo att förstå hur du känner det, sedan hans föräldrar kanske.

    Jättesvår situation verkligen, hoppas ni kan hitta något sätt att lösa den.

  • anne på grönkulla

    Du och din sambo måste vara överens om hur ni ska hantera situationen. Är ni inte det och du känner såhär, då riskerar ni ju att inte längre ha ett förhållande, iallafall inte det förhållande ni själva bygger. Din sambo måste förstå hur du känner och välja er, i längden - sen måste ni hantera relationen till omvärlden.

  • matildaochniklas

    Jobbig situation! Jag förstår att du känner dig trött.
    Du o din sambo måste nog försöka prata igenom det ordentligt så att han förstår hur du känner o tvärtom.
    Kanske behöver brodern hjälp utifrån och kanske behöver han hjälp att söka den hjälpen. Jag tror som någon sa att tydliga regler är bra! Kanske är det bättre att säga mellan dom här tiderna får du ringa, istället för att ge förbud.

    Lycka till!

  • Blondie77

    Det bästa som kunde hända är ju om din sambos bror träffar någon så han inte behöver vara ensam längre, då kommer ni få den tid tillsammans som ni så väl behöver...jag har också en bror som är ensam och lite annorlunda och det är inte lättaste att hitta någon med dom förutsättningarna men min spontana tanke är att du kanske kan puscha han till att gå med på spraydate eller kanske känner du någon som har en kusin, syster eller nått som också är singel och skulle passa med sambons bror? en sådan här grej tar ju sin lilla tid men det kan ju vara värt ett försök?

  • Balinda
    Aleta skrev 2008-05-02 16:28:58 följande:
    Nu vet jag ju inte hur pass störd han är, men en idé som jag fick var att han inte får ringa mellan vissa tider? Fast det är ju helt meningslöst om han inte klarar att respektera det. Telefonfria dagar? Jag tror att det behövs tydliga regler, men jag är inte heller någon expert.Finns det risk att han blir våldsam, är folk rädda för honom eller tycker de bara synd om honom? Först måste du få din sambo att förstå hur du känner det, sedan hans föräldrar kanske.Jättesvår situation verkligen, hoppas ni kan hitta något sätt att lösa den.
    Nu måste jag ha missat något helt? Är brosan sjuk på något sätt?
  • Balinda

    Är han sjuk? DU skriver att ingen bryr sig om att ta reda på vad som e fel? Jag tror att man måste börja där med att se till att han få hjälp i alla fall. Om han e sjuk så kanske inga regler eller samtal hjälper. Han behöver i sådant fall professionell hjälp. Då det e din mans bror så är det ju så himla känsligt för honom. Knepig situation, jag vet inte alls hur jag hade gjort..

  • MsSandra

    Familj är alltid känsligt och de värderas olika från person till person...vissa behandlar dem som de förtjänar (på gott och ont) och andra tror stenhårt på det där med blod är tjockare än vatten..

    Din sambo verkar ju på något sätt låta hans bror göra såhär hela tiden.. det är inget som händer bara ibland?! Alltså har han accepterat situationen och är nöjd med den (annars gör man något åt det ju..).

    Tycker du ska försöka prata med honom och se vad han tycker och tänker om situationen, börjar han känna att det liksom ska väljas mellan familj o flicka.. så intar han nog försvarsställning.. så att säga :/

    Det tråkiga är väl att även om du tar ditt pic och pack och åker hem till mamma ett tag.. så kommer inte han känna sig så ensam som han bör.. genom att brorsan alltid är där och ser alltid till att han inte har tråkigt...(nu säger jag inte att han tycker det är roligare att vara med brorsan än dig.. men han får inte den här "övergivna".. ensamhetskänslan när du åker..som annars brukar vara effektiv för att få folk att inse vad de går miste om)...

    Vet inte om du förstår vad jag menar men hoppas det!

    Försök som sagt att prata igenom det med honom, du ska inte behöva finna dig i att alltid bli placerad i andra hand.. du ska inte behöva dela med dig så mycket.. och speciellt inte då du störs av det!!

    Oavsett, LYCKA TILL!
    MVH Sandra

  • Luthien Tinuviel

    Tack för alla svar :) Hm, ja det blev lite långt mitt inlägg, insåg inte det, var så frustrerad när jag skrev...

    Balinda: jag misstänker att sambons brorsa kanske har någon lättare hjärnskada, inte säker, men han är inte riktigt som han ska så att säga, vet inte hur jag ska beskriva det... Nog skulle han behöva någon form av professionell hjälp. Jag har tagit upp det med min sambo, men det verkar som att hela familjen gett upp på något vis, ingen gör nått och det känns svårt att ta upp det med föräldrarna... Vilket är jättejobbigt, för kanske kunde hans liv vara bättre, det märks att det är ett känsligt ämne för sambons föräldrar så då är det ju svårt att göra något... Dessutom är han ju nu vuxen och gör som han vill...
    Det är just detta som är frustrerande, att alla bara säger att såhär är det, inget man kan göra, e bara och stå ut. Då känns det så hopplöst, när vi får barn och sådär kan ju inte vi ta hand om honom liksom och han kan inte vara här jämt då liksom och ringa och ha sig som han gör nu...

    Jag har iallafall pratat med min sambo igen, jag har förklarat förut hur jag känner inför detta men jag tror inte riktigt han insett hur jobbig situationen är. Men han säger själv att han också tycker det är jobbigt, men det är hans bror så då känner han skyldighet mot honom så att säga men det var absolut inte hans mening att låta mig känna mig som att jag kom i andra hand, för jag kommer ju allra först i hans liv :) det kändes skönt att höra, nu pratade han igen med sin brorsa och förklarade igen, för typ hundrade gången att han inte kan vara här jämt, brorsan tjafsade emot men sen blev han sur och sa hejdå... Så det blir väl lite lugnt för stunden iallafall medan han tjurar, vi har såna här perioder...
    Men, en av min sambos finaste egenskaper är att han är så snäll och så omtänksam, men det är också då lätt för hans brorsa att liksom utnyttja det till hans fördel...

    /// Anna

  • SnuttisSessan

    Hejsan Anna. Min mamma och hennes sambo hade samma problem med hennes mamma (min mormor) och sambons mamma. De ringde flera gånger om dagen och besökte stup i ett. Nu har de en besöks och telefonfri dag varje lördag som de respekterat och ja vi alla andra också. De förklarade precis som de kände och visst blev de lite buttra till en början men sen förstod de och det är ju bara en dag i veckan, så de står ut och mamma och hennes sambo får 24 timmar bara för sig själv :)

Svar på tråden Får aldrig vara ensamna