Hur mycket betyder olika bakgrund för ett förhållande?

Olika bakrund betyder nog så mycket som du får det att betyda.

Om det är ett problem för dig att han är en arbetare- ja då har ni problem. Om man inte respekterar och älskar sin respektive för det han eller hon är då kan det aldrig fungera.

Jag skulle till expempelvis ALDRIG starta ett förhållande med en riktig "bratt" som ser ner på "arbetarklassen".

Du är den enda som vet om det är ett problem, och han då naturligtvis- ni är ju två parter.

Bakgrunden spelar väl egentligen bara någon roll om personligheten den format blir helt jävla inkompatibel med en själv och ens bekantskapskrets, och så verkar det ju inte direkt vara i det här fallet. Älskar du honom för vem han är, eller är det viktigaste att han har råd att byta ut sin BMW mot en nyare en gång i halvåret?

För mig betyder olika bakgrund inte ett dugg. Det viktigaste tycker jag är personen och hans värderingar. Jag anser inte att det har med ekonomisk status att göra...

Vi har också olika bakgrunder och olika uppfostringar men tycker inte det betyder nåt för oss, bara att man får anpassa sig när man träffar familjen lite men jag har ju valt han för den han är o han mig.

Hej..
Har läst vad du skrivit och blir lite modfälld faktiskt. Självklart ska man tänka igenom innan man går in i någonting men som man sagt här ovan, om du kan respektera honom för det han gör och den han är så ser jag inga hinder. Frågan är om du kan det och den frågan kan bara du svara på. Vi lever i ett litet vridet samhälle där utbildning helt plötsligt blivit "ett måste".
Men vad säger att han inte kan "arbeta upp sig"? Människor som är "rika" kan också förlora sin rikedom.. Om människor från olika delar av världen kan ha lyckliga äktenskap, fullt av prövningar liksom alla äktenskap så tror jag absolut på er. Om ni är beredda att kämpa tillsammans och älska varandra som de personer ni är oavsett bakgrund. :)

Oj ursäkta....men du låter en aning snorkfröken....duger han åt mig som bara är en simpel arbetare...

Om du har sådana tankar om dig själv så kanske det är dig du borde titta mer på än han....

Tom prinsessan Viktoria älskar sin Daniel...."trots att han bara är en simpel människa..."

....ojojoj...bäst jag lämnar denna tråd...

Eftersom ens bakgrund till stor del har påverkat ens värderingar så kan det nog ha viss betydelse. Men jag tycker du i så fall skall fokusera just på värderingarna snarare. Om det blir ni och ni kommer få barn i framtiden så är just biten med värderingarna viktigt. Det är lätt att utgå från att andra tänker som en själv och att det då det kommer till barnuppfostran kan komma som en chock att man tycker helt olika.

Är bara du som kan svara, men det verkar på dig som om det betyder mycket med bakgrunder o att han inte "duger" åt dig för att han är arbetare. Älskar man varandra o kan se sig själv leva resten av livet med den andra ska dens bakgrund o status o inkomst inte spela nån roll.

Man får ställa sig frågan vad man vill ha ut av ett förhållande och utgå från det. Jag tycker att Valkyriana har en poäng när hon påpekar att det är man själv som lägger en betydelse i frågan. Är det så viktigt att man har lika bakgrund kanske man ska ta sig en funderar på om förhållandet är värt att bygga vidare på. Jag skulle personligen aldrig se på personens bakgrund. Det som är viktigt är hur personen i fråga är och om vi kan utvecklas tillsammans, älska och respektera varandra för de personer vi. Att lägga värderingar i hur många universitetspoäng man har eller hur fett bankkonto man har är väldigt ytligt anser jag. Det kan vara så att man kan tillföra varandra väldigt mycket om man har olika bakgrund, det kan vara lärorikt att se andra sidor av samma mynt...sidor man kanske aldrig hade sett annars. Jag håller på att avsluta min akademiska utbildning och min blivande man arbetar utan att ha en akademisk utbildning...Vi har det hur bra som helst och
älskar varandra. Om jag vänder på allting och tar det ur "mammaperspektivet" skulle jag aldrig som mamma påverka mina barns val av partner. Det är deras val och jag hoppas att jag har gjort mitt jobb som förälder och sett till att de gör val som är bra för dem och som gör dem lyckliga, oavsett vilken bakgrund deras partner har. Om du aldrig har dåliga erfarenheter av livet hur ska du då kunna växa som människa och bli starkare. Man kan inte skyddas från allting och vissa perioder i livet kanske en människa väldigt bra för dig, medan en annan kan vara bra en annan period i livet...

Jag har levt i snart åtta år i ett precis sådant förhållande. Båda mina föräldrar är akademiker. Pappa är doktor i fysik och mamma hoppade av sin forskarutbildning och arbetar i dag som rektor för en gymnasieskola. Min syster har två universitetsexamina och jag har till och från studerat på universitetet sedan jag tog studenten (jag har varvat det med att arbeta inom studentvärlden på olika sätt). Båda mina svärföräldrar har traditionella arbetaryrken och min m2b är lagerarbetare.

Har det lett till några problem? Nej, faktiskt inte alls. Eller nja, den första tiden var min m2b lite rädd att jag skulle dumpa honom för någon akademiker som skulle ge mig större intellektuell stimulans. Men intelligens ligger ju inte i en examen och jag och min m2b har djupa stimulerande samtal med varandra akademisk examen eller ej.

Jag tror att det krävs olikheter i ett förhållande. Det måste finnas skillnader, det är det som gör oss nyfikna på varandra och gör att vi kan fortsätta lära oss mer om varandra och bli stimulerade även när vi varit tillsammans i femtio år eller så. Om jag var ihop med någon som var precis som jag skulle det vara ganska ospännande. Jag vet ju redan hur jag själv funkar och vad jag tycker. Jag tror inte att det är en slump att jag inte är ihop med min bästa killkompis, vi är alldeles för lika, det blir ingen passion.

Sen är det klart att man kan vara för olika också. Om man har helt olika värderingar kanske. Om en är ateist och den andra djupt troende och man inte kan låta bli att predika för varandra kanske. Eller att den ena vill skaffa barn och den andra inte. Då kan det ju bli problem. T.ex. har jag och min m2b fått jobba rätt hårt med att komma överens om hur vi ska uppfostra vår son eftersom m2b är mycket strängare än jag. Det har definitivt varit en av de stora utmaningarna i vårt förhållande, och det har ju inget med akademiker/arbetarbakgrund att göra. Samma diskussion vet jag att min syster har med sin sambo som också är akademiker.

Och det här med att vara stolt över det man gör/den andra gör? Min svärmor är undersköterska och jag är helt säker på att hon gör större nytta för samhället och sin medmänniskor än min far som ägnar dagarna åt att titta på stjärnor (han är astrofysiker). Dessutom är det inte heller givet att man tjänar mer som akademiker än inom ett traditionellt arbetaryrke idag. Många industriarbetare tjänar ungefär lika mycket som min pappa.

Sammanfattningsvis: Nej, jag tror inte det spelar så stor roll, det finns hur som helst andra saker som är mycket viktigare. MEN: allt kan ju bli problem om man gör det till det.

Det blev ett långt svar, men så var det ju en lång fråga också.