Hur vanligt är det att få kalla fötter inför bröllopet?

Jag har också redan haft lite små kalla fötter. Tänkt att det är för tidigt, för sent, blivit osäker på mig själv, tyckt att det är en jättestor grej (vilket det är!), och jag tar det hellre nu i små doser än stort närmare bröllopet. Midre dosor är mer hanterbart.

håller med getready

VI är redo. TIDEN är rätt. ALLT känns underbart

men stundtals på vägen tappar man glädjen i alla måsten.
orkar inte med alla föreställningar. "Du SKA väl ha en VIT klänning" Ni skaffar väl BARN direkt nu? men BUFFÈ är ju uteslutet......
värst tycker jag det är att kämpa med våra egna
föreställningar om hur saker och ting planeras. kämpar allt vad vi kan för att planeringen inte ska bli ett "brudprojekt".....Vill att det ska vara bådas beslut. I allt.

Förstår ni vad jag menar?

så klokt skrivit.

Jag har inte vågat starta en tråd om detta för jag trodde alla skulle säga åt mig att ställa in bröllopet.

Jag vet att min blivande är rätt för mig och jag skulle inte kunna tänka mig någon bättre, men alla dessa drömmar om nätterna! Vad betyder de egentligen?

Jag har drömt om "alla" mina ex, 3 st. Jag drömmer om att jag har ångest för att aldrig mer få bli kär på nytt eller vara med någon annan. Men detta är bara vad jag drömmer om nätterna. Drömmarna gör förstås att jag ligger och funderar lite extra på morgonen men kommer alltid fram till samma sak; Jag gör rätt.

Är detta normalt?? Låter som en fråga i "Fråga Olle"

Lycklig78:

Vi får tacka "Mollen" för att hon startade den här tråden för jag hade inte heller startat den själv. Det lustiga är att i samma sekund som jag skrev mitt första inlägg här försvann alla de känslor som jag skrev om. Jag kände att de helt enkelt sögs in i datorn och sedan dess har de stannat där:) Nu vet jag att det verkligen är så att det är alla stressmoment runt omkring bröllopet som tar fokus från det som verkligen är det viktiga, att jag ska bli hustru till en man som jag älskar mer än ngt annat! Efter att jag skrivit inlägget här diskuterade jag mina känslor med min M2b. Även om han inte upplevde det riktigt lika starkt så förstod han vad jag menade. Det slutade med att vi bestämde oss för att åka utomlands i en vecka tre veckor innan vårt bröllop för att bara få rå om varandra och kanske fly uppståndelsen kring vårt bröllop lite. På fredag ska vi boka en resa och nu känner jag att jag kan slappna av igen och njuta i väntan på den största dagen i vårt gemensamma liv!

Så ja, jag tror att detta är helt normalt:)

Jag är jätteglad att vi ska gifta oss men det jag är rädd på vad lagar "kräver" av gifta par jämfört med par som är sambo.

Kan inte komma på en bra ex.

Jag har oxå funderat över det där med kalla fötter eftersom det verkar vara något man gärna gör roliga filmer om men inget man pratar om i riktiga livet.
Jag håller med de som sagt att allt detta med bröllop drar upp mycket känslor och funderingar.
Som någon skrev, ska jag aldrig bli kär på nytt, dejta osv.
Att få kalla föter innan ett bröllop är inget fel, det är ju världens beslut det gäller, klart man måste fundera och så man verkligen är säker.
Att få kalla fötter efteråt är ju betydligt sämre.
Vi får verkligen tacka TS somm startat denna tråd, en plats där man kan prata om detta "kalla tabu", många gånger är det ju en rensning av systemet som behövs, och med människor som man kanske inte träffar i dagliga livet, som inte känner varken en själv eller ens blivande.
Har för länge sedan gått igenom en enorm grubbelperiod ang att gifta mig, och livet är något man investerar i men aldrig har några garantier, för att vinna måste man satsa...

Det kanske är en bra ide att uppfinna värmande strumpor som laddas upp av bröllopsångest

Jag skulle se det så här, lagen kräver kanske inte så mycket under äktenskapet men är ett skydd för framförallt den svagare parten och barnen om nåt skulle hända (vare sig det är att någon går bort eller skilsmässa). Och skydd till den man älskar vill man väl ge?

Huu, vågar knappt skriva det men..Jepp, jag har kalla fötter

Vet att mannen är rätt men äktenskap känns ändå lite läskigt. Mina föräldrar skilde sig när jag var liten och jag är, innerst inne, tveksam till att man kan vara med bara en människa resten av livet.

Tack TS, det här ar ett viktigt och bra ämne.