Varför?!?!

Min mamma och jag har inte pratat med varandra, sen vi skickade våra inbjudningskort den 14 februari, vi gifter oss 12 juli. Hon ifrågasatte varför vi inte valt att bjuda vissa släktingar (fastrar och kusiner till henne) och jag gav henne ett svar. Jag sa att: Vi inte ville det för de känner knappt mig och defenitivt inte min blivande. Vi vill bara ha folk som vi känner och som känner oss. Dessutom har vi inte råd att bjuda alla.

Det var inget hon höll med om och kunde inte acceptera att vi valt att göra så. Hon sa vad hon tyckte och jag sa vad jag/vi tyckte och om vilka val vi har gjort, utifrån vilka vi verkligen vill ha med på vår dag och att det också handlar om en kostnadsfråga. När jag tog upp det ekonomiska tog hon illa upp, då hon inte ansåg att jag skulle ta upp det att det är jag och min m2b som betalar allt. Hon menade på att hade hon och pappa kunnat så hade de hjälpt till. Då sa jag att jag förstod det, men att vi inte har räknat med att våra föräldrar ska hjälpa oss, om de kan och vill så tar vi gärna emot hjälp men det är inget krav från vår sida. Dessutom kan jag nu i efterhand tänka på att det var ett år sen vi sa att vi skulle gifta oss, och hade hon då velat så hade hon kunnat lägga undan lite pengar om hon hade velat. (Att köpa en säng för 30 000 kanske inte heller är det smartaste om man senare ska bli irriterad på att ens dotter inte kan bjuda alla som hon vill!!!)

Alla prioriterar olika och de har gjort sina val och vi våra. Jag accepterar deras, men varför kan hon inte acceptera våra?

Det som gör mig mest besviken är att min mamma, den som alltid har stått på sig och aldrig egentligen har varit nära sin släkt (förrän för ett tag sen då hennes faster fick cancer och hennes kusiner och hon har börjat umgås), nu väljer de framför sin egen dotter. Hur kan man göra så? Hur kan man kräva att ens dotter ska bjuda hela släkten, som man inte ens umgås med och som inte ens känner henne för den hon är idag??? Det är för mig helt obegripligt!!

Jag är så ledsen och besviken....

Humlan66

Äldre 23 Mar 11:22

#1

Jag kan förstå att du är lessen och känner som du gör. Jag kan inte förstå att ett bröllop som ska innehålla så mkt glädje kan röra upp så mkt som det gör inom släkten? Det läser man ju mkt om här på BT. Det är ditt bröllop och din dag och jag tycker du ska stå på dig och göra som du å din m2b har tänkt er från början

Kram på dig

Kuttergränd

Äldre 23 Mar 11:23

#2

Ledsen och besviken kan man bli, men du kan tyvärr inte ändra din mammas sätt att vara och reagera, bara jobba på hur du tar det hela. Du vet lika väl som vi andra att det är "du som har rätt". Att hon sedan vill "visa sig lyckad genom dig" och bjuda hela släkten för att visa något, det är hennes problem, som tydligen ligger låångt tillbaka..

Se också tråden " Varför måste allt vara så jobbigt". Kanske ni kan finna varandra i föräldraeländet..

MajoJonas

Äldre 23 Mar 11:32

#3

Jag och min m2b har valt att göra så som vi har sagt, vi ändrar inget bara för att hon tycker det. Men det är så tråkigt att det ska behöva bli såhär. Det är bara hon som har "tagit illa upp" när det gäller vårt val av gäster, inte ens pappa eller mormor har sagt något om det. Utan hon, min mamma. Jag som alltid har varit så glad och stolt över att ha en ung mamma (hon var 16 när hon fick mig) och jag trodde att planera ett bröllop skulle föra oss mer tillsammans. Men ack så fel!!!

Som sagt så har vi inte pratat sen 14 feb och jag vill inte ens fråga henne om hur det blir medbröllopstårtan som hon skulle göra. Usch!!

FruRålin080808

Äldre 23 Mar 15:15

#4

Jag lider med dig...men som sagt det är ert bröllop och ni väljer själva hur ni vill att er dag ska se ut. Ni kan väl säga att fastrar & kusiner är välkomna till kyrkan(eller platsen där ni gifter er)Om du tycker att "tystnaden" mellan dig och din mamma är jobbig så ring och prata med henne för att slippa fundera på det mer. Klargör för henne att du inte vill bli ovän med henne men att du odch din blivande har gjort ert val och det står ni fast vid...Lycka till! Kram

forreal

Äldre 3 Apr 22:04

#5

Ja först och främst så tycker jag att OM dom kunnat hjälpa till ekonomiskt så skulle dom kunna ha en åsikt.. men inte när dom skiter i att betala något.

Jag förstår inte vad det är med vissa mammor, min är ett exempel, som inte kan glädjas och stötta en istället för att kritisera och motarbeta en?

Har du och din mamma haft bra kontakt innan detta? Varit nära o så?

MajoJonas skrev 2008-03-23 11:16:02 följande:

Min mamma och jag har inte pratat med varandra, sen vi skickade våra inbjudningskort den 14 februari, vi gifter oss 12 juli. Hon ifrågasatte varför vi inte valt att bjuda vissa släktingar (fastrar och kusiner till henne) och jag gav henne ett svar. Jag sa att: Vi inte ville det för de känner knappt mig och defenitivt inte min blivande. Vi vill bara ha folk som vi känner och som känner oss. Dessutom har vi inte råd att bjuda alla. Det var inget hon höll med om och kunde inte acceptera att vi valt att göra så. Hon sa vad hon tyckte och jag sa vad jag/vi tyckte och om vilka val vi har gjort, utifrån vilka vi verkligen vill ha med på vår dag och att det också handlar om en kostnadsfråga. När jag tog upp det ekonomiska tog hon illa upp, då hon inte ansåg att jag skulle ta upp det att det är jag och min m2b som betalar allt. Hon menade på att hade hon och pappa kunnat så hade de hjälpt till. Då sa jag att jag förstod det, men att vi inte har räknat med att våra föräldrar ska hjälpa oss, om de kan och vill så tar vi gärna emot hjälp men det är inget krav från vår sida. Dessutom kan jag nu i efterhand tänka på att det var ett år sen vi sa att vi skulle gifta oss, och hade hon då velat så hade hon kunnat lägga undan lite pengar om hon hade velat. (Att köpa en säng för 30 000 kanske inte heller är det smartaste om man senare ska bli irriterad på att ens dotter inte kan bjuda alla som hon vill!!!) Alla prioriterar olika och de har gjort sina val och vi våra. Jag accepterar deras, men varför kan hon inte acceptera våra?Det som gör mig mest besviken är att min mamma, den som alltid har stått på sig och aldrig egentligen har varit nära sin släkt (förrän för ett tag sen då hennes faster fick cancer och hennes kusiner och hon har börjat umgås), nu väljer de framför sin egen dotter. Hur kan man göra så? Hur kan man kräva att ens dotter ska bjuda hela släkten, som man inte ens umgås med och som inte ens känner henne för den hon är idag??? Det är för mig helt obegripligt!!Jag är så ledsen och besviken....

Varför?!?!

INNEHÅLL