Fick det nämligen just när jag gick in och kollade min nya mail (satte nytt namn direkt så jag inte hamnar byta om 3 mån igen). Där stod mitt nya namn i en kolumn på ena sidan. Plötsligt kändes allt så verkligt. JAG KOMMER FAKTISKT ATT GIFTA MIG!! 
Har haft mindre liknande ögonblick i snart ett år (t.ex. då jag köpte klänningen) men inte alls lika starkt.
Någon annan som har haft såna här ögonblick?
Det har varit flera ögonblick...
när jag hittade MIN klänning
när vi skickade ut inbjudningarna
när vi beställde vigselringen
Det blir mer och mer verkligt...!
Jag har haft småstunder som när jag provade klänningar, bokade lokal osv men en riktigt stark en kom när vi provade kläder till min kille för ett par veckor sedan, då kände jag mig nästan svimfärdig och det slog mig på fullaste allvar!
Nu är det sex veckor kvar så det slår mig inte längre, det är i mina tankar 85% av min vakna tid...
Igår var vi och träffade prästen....
Oh gisses....
Jag kommer ju att STÖRTBÖLA på vårt bröllop,
jag var alldeled rörd, när vi satt i prästens soffa,
och pratade om att vara tillsammans i all evighet...
Snacka om att känna att "snart är det min tur..."
När vi berättade nyheten för mina systrar..det känns bara härligt..men sedan finns det dar då man önskar att bröllopet skulle vara över och man är trött på att planera..*ler*
Jag har bokat kyrka, lokal, skickat ut inbjudningskort, testat och beställt klänning, valt ut ring, köpt småsaker som tex tiara, bestämt låtar, meny, personal etc.. men nej, jag tror fortfarande inte på det. Förhoppningsvis så fattar jag när vi väl står i kyrkan..
I måndags när jag öppnade posten och såg att vi fått hindersprövningen godkänd: "Äktenskap kan ingås mellan följande parter...." Då slog det mig plöstligt att vi ska verkligen GIFTA OSS!
när jag bokade kyrkan och festlokalen...
när vi träffade prästen...
när jag provade min klänning i måndags...
...men jag tror inte det kommer att kännas på riktigt förrän vi slår upp portarna i kyrkan på LÖRDAG!!!!!! *längtar snart ihjäl mig* :)))
När jag och min m2b hittade min ring, gick tillbaka och provade den igen nån dag efter. Inte hittat någon så fin och bra! (har kollat ringar i veckor, mest för skoj skull och om man skulle hitta nån kanske) Och sen gick vi därifrån igen, med tanken att det är lång tid kvar å till bröllopet och ni vet hur man blir när det handlar om mycket pengar! Men vi gick några meter och han stannade å sa, vi ska ju faktikst gifta oss och du har ju provat den och har inte hittat någon som du tycker om! Vi köper den nu!!! Å jag bara tittade på honom, va, tycker du, nu, får jag det, kom det nästan ut mig! :) Så vi gick tillbaka och dom i butiken blev ju naturligtvis glada! Fick den så fint i en sån "amrikansk" samets ask, och en kartong med en rosett om. Putsad och glittrande! När vi gick därifrån och jag provade den hemma så slåg det mig väldigt att jag skulle gifta mig, och jag jätte lycklig!
Det kommer mer och mer och då i samband med bröllopsrelaterade aktiviteter som att prova klänning, ringar, fylla i hindersprövningsblanketterna och sånt. Varje gång jag går in oc tittar på våran weddingannouncer kittlar det också till i magen när man ser hur dagarna minskar i antal 
