Jag blir så besviken på min sambo. Hjälp mig!

Se det ur din sambos perspektiv. Han har hela dagarna fyllda med stoj o liv och har jätteskoj med polarna, det går i ett i ett. För honom går tiden jättefort. Den som är hemma brukar alltid tycka tiden går långsammare och tänka precis som du gör varför ringer han inte. Men han har ju fullt upp.

Och han saknar ju faktiskt dig annars hade han ju inte messat dig överhuvudtaget

Hur länge ska han vara borta? I söndags pratade ni innan han åkte (alltså tänker han kanske att då behöver jag ju inte ringa), måndagen gick av bara farten (tjoho, vi har semester), tisdagen likaså...

Tror killar funkar annerlunda, men jag kan ju bara prata för mig själv (och min sambo :D)

Ullis

Forstar att det ar jobbigt, jag kan ocksa bli sadar - sager en sak men menar egentligen en annan. Inte sa konstruktivt kanske. Tyckte iallafall inte min blivande, som blev helt forvirrad: men du sade ju att jag inte behovde ringa...

Sa jag har faktiskt andrat taktik. Jag ar arlig och sager till honom: jag tycker det ar viktigt att vi pratar med varandra varje dag aven om en av oss ar bortrest, och jag skulle uppskatta om du ringde atminstone for att saga hej i 5 minuter varje dag.
Da vet han i alla fall vad som galler. Kandes lite klangigt just nar jag sade det for forsta gangen men jag var ju faktiskt bara arlig och det var skont!

Det hjalper kanske inte dig just nu, men kanske nagot att tanka pa i framtiden.

Jag tror inte att han kommer att tycka att du ar tjatig om du ringer och sager hej! Klart han saknar dig ocksa och blir glad om du hor av dig! Bara du inte ringer stup i kvarten.

Ullis har ocksa helt ratt, killar ser tid pa ett annat satt ('men vada, jag ringde ju forra veckan, racker inte det?' har jag fatt hora nar han var utomlands...). Har inte samma behov av att halla kontakt jamt och standigt.

Passa pa och ta hand om dig sjalv de har dagarna, hitta pa egna aktiviteter som du inte skulle ha gjort om han var hemma. Ga och shoppa, fika med en kompis, och forsok att inte tanka pa honom mer an nodvandigt.

Jag är en sån som aldrig skulle överleva om jag inte hörde min makes röst varje dag, eller åtminstone kunde prata via chatt. Dessutom har jag så bra pli på honom (gud vad hemsk jag låter! :D ) att han även ringer om han blir sen från jobbet, så jag slipper sitta och vänta och vara orolig.

Lite kontrollfreakigt är det kanske, men han begär precis samma sak från mig när jag är borta för han saknar mig jämt när vi inte är tillsammans. :)

Vi gjorde det rätt klart tidigt i vårt förhållande vad vi kände. Nu hade vi kanske tur som är ungefär på samma nivå och har behov av att prata/höra varandra varje dag. Men jag råder till att vara ärlig och säga till om du mår dåligt för att han inte hör av sig. Hellre då vara "efterhängsen" än orolig. Gillar han inte det (eller tvärtom om det var killen som har behovet) så får man väl komma till en kompromiss som passar båda.

Petra

Jag förstår att du känner dig lite ledsen och är lite besviken.

Men varför säga något och mena något annt? Män kan inte läsa våra tankar. Ska man ha en vettig kommunikation med sin partner så måste man säga vad man vill coh inte säga något medan man vill att han ska göra tvärtom.

Rak och ärlig kommunikation fungerar bäst i alla lägen. Vill jag att min ska ringa säger jag det rakt ut. Annars kan han ju omöjligt veta hur jag vill ha det.

Vad är det för spel du håller på med? Det får du lägga ner om du vill bli bemött annorlunda. Och vad är det för kärlek om han blir "besvärad" av att du ringer?

Nej du, bruden..be om det du vill ha så kanske du får det också!

Men herregud, vad begär ni egentligen? Varför ska ens man/kille inte kunna få vara med "polarna" utan att man sitter hemma och blir ledsen och irriterad över att han inte ringer?
Skärp er! Att han inte ringer betyder säkert inte att han glömt er eller älskar er mindre. Det verkar som om många tjejer överlag har ett enormt behov av att bli bekräftade hela tiden.
Som någon skrev tidigare killar tänker inte som oss tjejer, så man bör nog accepterar att vi alla fungerar och tänker lika.

Om du nu saknar hans röst så enormt mycket, VARFÖR kan du inte ringa och säga det då? Det är väl lika mycket din sak att ringa och kolla hur han har det (han kanske ligger med brutna ben, eller öm rumpa ) som tvärs om.

Jag förstår inte ditt resonemang, du har sagt rakt ut till honom att han bara ska ringa om han vill men du blir sur när han inte gör det. Säg istället att du VILL att han ska höra av sig.

Själv är jag inte den som ringer om jag inte har något speciellt att säga för jag är urkass på att kommunicera via telefon, gillar det inte. Att jag inte ringer har min pojkvän tydligen uppfattat som att jag inte saknar honom, för han är annorlunda, han kan ringa bara för att babbla i en timme och höra min röst. Men han hade vett att säga det till mig så att jag fick en chans att förklara hur det låg till och försäkra att jag visst saknar honom oerhört mycket. Och nu vet jag att jag ska ringa för hans skull.

Slutligen, vad menar du att "lite stolthet har jag så jag tänker inte ringa". Det är väl inte att förlora sin stolthet för att man vill prata med sin man. Knappast. Ring! Nu!

Tja, jag kan faktiskt förstå att Nathalie är lite besviken. Den springande punkten är ju ändå att hon har sagt att han ska ringa om han själv "vill" och det är klart hon är besviken då hon får intrycket att han inte "vill", eftersom han inte ringt...

Däremot tror jag inte att du, Nathalie, behöver dra alltför stora växlar på det här, för - som många sagt - killar tänker annorlunda och han har ju tex skickat sms.

Men jag förstår inte ditt resonemang med att inte _du_ kan ringa för då känner han sig inte "fri"?? Ok, om du skulle ringt varje timme är det ju tjatigt, men ett samtal en gång om dagen till den man är tillsammans med när man är ifrån varandra?? Det är väl i det närmaste självklart...

Vad är det jag läser för smörja!

Jag tycker du ska växa upp och kamma dig lite.
Förstår att man känner sig eländig och jäklig när man är sjuk, men din kille är faktisk borta bara några dagar med sina kompisar. Om han inte brydde sig över huvudtaget så skulle han inte ha messat dig alls.
För att ett förhållande inte ska kvävas så måste man ge varandra frihet och inte binda upp varandra så fort någon är borta, även om man är lite sjuk.

/En som inte fattar vad problemet är/

Jag skriver från "andra hållet". I vårt förhållande är jag den som glömmer att ringa... Om jag är borta och har huuur skoj som helst och massor av saker att göra så glömmer jag helt enkelt att ringa... Inte för att jag inte älskar honom eller inte vill prata med honom utan för att hjärnan är full av annat helt enkelt... Och på kvällen när jag kommer på att "OJ nu har jag inte ringt Jonas på hela dagen" är det försent att ringa och därför skickar jag ett mess för att berätta hur mycket jag älskar honom :)

Om HAN ringer så blir jag bara glad och inte alls "störd" eller tycker han är jobbig :) Jag gillar ju att prata med honom! Slå du en signal och säg "hej, jag tycker om dig" bara! :) Inget anklagande "Varför har du inte ringt" för DÅ blir det jobbigt! ;)

Lycka till! Ta det lugnt! Ha en bra vecka! *kramar*

PS: Instämmer förresten med de andra... Nästa gång han åker, säg att du skulle uppskatta om han slog en signal emellanåt. Om du säger att han inte "behöver" ringa så kan det (tro mig ;)) tolkas som att du inte vill att han ska ringa :D

Jag måste nog klargöra vissa saker..

Jag är INTE sur utan besviken.

Det är inte så att jag absolut måste höra hans röst varje dag(fast det är trevligt), nej problemet är att jag uppfattar det som han inte VILL ringa. -Tack Majälva, du har förstått hur jag menar. För att jag vill inte att han ska känna sig tvungen, förstår ni?

Självklart skulle han inte bli besvärad om jag ringde men jag vet ju inte NÄR det passar bäst för honom att prata, jag vet ju inte om han är i backen, bastar odyl... Så det bästa borde väl vara att han ringer när han har lust och tid. Och ärligt talat har det blivit lite så att jag vill se hur många dagar det går tills han ringer. Trots att jag trodde att han skulle ringt vid det här laget...

Och inga brutna ben, han har det bra. ;) Hans mamma ringer lite då och då till honom för att fråga hur han har det och vi träffades igår så allt är bra.

Ang min stolthet. Det handlar inte om att jag inte har hört hans röst på x antal dagar utan att han ska ringa då han VILL och han har ju inte ringt så enligt mig så VILL han INTE. Och då tänker inte jag kasta mig på telefonen och ringa eftersom att jag faktiskt "överlever" (men längtar givetvis). Det är svårt att förklara..

"För att ett förhållande inte ska kvävas så måste man ge varandra frihet och inte binda upp varandra så fort någon är borta, även om man är lite sjuk." citat av buhler01. Ja, det är det jag menar med att han ska känna sig "fri" för det vill jag men samtidigt kan jag inte låta bli att bli besviken just för det där att han enligt mig "inte vill ringa".

Men det är nog garanterat som du, "ullis_p" skrev, att tiden går så fort..

Jag önskar att jag inte kände såhär men jag kan ärligt säga till dig "Cor" att jag vill bli bekräftad, det tror jag att de flesta vill.

Tack till er alla!

Vi får väl se om/när han ringer...

Kram Nathalie

Om jag inte tagit helt fel så tror jag nog att detta var ett litet test. Hon vill kolla om han ringer även om hon inte säger till honom att hon gärna vill det.
Men men då får man ju oxå tyvärr ta konsekvensen oxå.

Självklart! Men man får också bli besviken på resultatet...

Kram Nathalie

Vill bara paminna om att man kan ha avvikande asikter utan att vara elak eller skriva saker som lätt kan verka nedvärderande! :)

Tar åt mig av Hestias påminnelse och ber verkligen om ursäkt om mitt inlägg på något vis kändes nervärdernade.
När jag läser det nu kan jag se att jag nog tog i lite väl mycket, men jag står fortfarande för vad jag skrev, men hade kunnat formulera det på ett annat sätt.
Förlåt......

Varför ska man ursäkta sig för att man saknar sin man/pojkvän? Ring till honom så blir han säkert glad. Hur många SMS har du själv skickat och frågat hur han har det???

Säger du att han inte behöver ringa så gör han (antagligen) inte det - eftersom "du sa åt honom att inte ringa". Kanske låter "flummigt" men killar lyssnar inte till alla ord. Älskar du honom och saknar du honom så är det klart att du ska ringa honom. Men ... han älskar dig ändå - även fast han inte ringer. Men för honom kan det vara så självklart - "så vad spelar ett telefonsamtal mer eller mindre för roll"?, tänker han säkert. (Inte vet jag?)

Jag blir gladare när jag läser era svar. Tack! :) Det är så lätt att man tänker negativt precis som jag gör/har gjort då jag har fått för mig att han inte saknar mig, inte älskar mig osv.. trots att jag egentligen vet att han gör det.

Men jag vill klargöra en sak: Jag har inte sagt åt honom att inte ringa! Jag sa att han enbart ska ringa om han själv vill det, han ska inte känna sig tvungen.
Om jag hade sagt att han inte ska ringa så kan jag ju självklart inte förvänta mig att han ska göra det.

Inget samtal under hela kvällen men ett mess, Hurra! ;)

Fortsätt gärna kommentera, jag värdesätter verkligen era svar.

Nathalie

Hej Nathalie.

Min m2b är precis som din, han ringer typ aldrig då han är borta nånstans och även om jag säger att jag vill att han ska ringa så gör han inte det, men det är precis som nån ovan skrev att man har så roligt och det är så annorlunda mot vardagen att man helt enkelt inte tänker på det och som ellte skrev, på kvällen då det blir lugnare börjar dom tänka på det och då är det försent att ringa..

Då min m2b var borta så fick jag en massa sms på kvällarna/nätterna, för han tänkte helt enkelt inte på det på dagarna, och det tar inte jag för att han inte vill ringa..

Så jag brukar ringa honom om han är borta, och det uppskattar han, för han säger själv att han inte tänker på att ringa..
Så det behöver inte vara illa att han inte ringer. Jag håller med resten att ring till honom om du känner att du vill prata med honom...

De mess som jag har fått av honom har jag fått mitt på dagen runt 12 så det är inte så att han kommer på det på kvällen. Jag vet inte varför han inte ringer..

Jag låter antagligen väldigt sur och bitter men det är inte alls så. Jag går inte och ältar det här hela dagarna. Men jag trodde att han skulle "sakna mig mer" och höra av sig... Jag är väl extra känslig nu för jag är sjuk OCH har mens, ingen bra kombination! :)

Nathalie

Nathalie,
Jag kanner igen mig lite grann i det du skriver- i alla fall som det var tidigare i var relation.
Min man jobbade tidigare pa ett jobb som innebar att han var tvungen att jobba pa en saljkonferens typ 20 h/dagen 5 dagar i veckan i 3 veckor tva ggr om aret och bodde pa hotel under dessa perioder. Han kom hem pa fredag em och akte igen pa sondagen och var i princip dod av trotthet.
I borjan av vart forhallande tyckte jag att dessa perioder var jattejobbiga! Vi kunde inte bara lyfta pa luren och ringa eller sms:a och fa svar direkt. Kandes jattefanigt om jag skickade ett sms och inte fick nagot svar alls.
Sa nar forsta perioden var over sa pratade vi om det och jag forklarade hur jobbigt jag tyckte det var och han forklarade att han sjalv tyckte det var jobbigt, men att nar de holl pa med den dar konferensen sa var allt sa intensivt att de knappt han tanka pa annat an att salja, salja och sova (ibland). Och visst var det lite svart att fatta hur det kunde vara sa intensivt- men med tiden har det blivit lattare och vi forsokte i alla fall alltid skicka ett godnatt sms eller ringa pa morgonen. Det viktigaste var anda att vi var oppna och forstod hur den andra kande- sa det tror jag ar nyckeln! Vi sa oxa pa en gang att vi alskade varandra alldeles for mkt for att spela "spel"! Livet ar for kort helt enkelt!
Nu har han slutat dar och vi sitter i tva olika lander med mig vantandes pa att han ska flytta hit och det ar inte heller skoj- men det ar mest for att vi faktiskt aldrig varit ifran varandra mer an 14 dgr tidigare och nu ar det en hel manad! Puh...
Vad vi nu gor ar att ringa sa ofta vi kan, vilket ar lite svart med 7 timmars tidskillnad och DYRA telefonkonstander, men vi har bestamt att det ar vart det! Karleken prioriteras med andra ord!
Ok, sa poangen med denna jattelanga historia: PRATA med varandra! Spela inga spel!
Lycka till!
Kram
Cat