Känns lite trist!

Stackars dig, förstår att det känns tufft. Speciellt efter det där med studenten...

Har tyvärr inga tips men jag antar att det du kan göra är att fokusera inåt och hoppas att bebisnojan avmattas lite med tiden. Det brukar väl ändå´vara mest i början som det är snack om graviditeten och iofs när barnet strax skall födas. Kanske kan du prata med din bror och hans fru om hur du känner så de inte omedvetet späder på och stjäl fokus från ert bröllop. Och prata med din mamma om att du blir ledsen när hon säger saker som att ni ska skjuta upp bröllopet.

Åh, vad jag hoppas att jag inte sätter mina småsyskon i samma position även om risken väl är överhängande när det är så tätt mellan oss...

oj det var ju inte så shyst attt strunta i studenten.
Fick reda på att min syster är planerad 10 dagar före vårat bröllop,så då räknar jag ju inte med att hon kommer.Men det är ju inte lätt att fara 50 mil med en nyfödd på kanske allt mellan 5-20 dagar gammalt. Men hon skulle kolla när den kom så vi får se antingen kommer dom eller inte och vilket som helst så gör det inget.
Men jag har inga råd om detta men dom kan ju ändå inte begära att ni skjuter upp bröllopet det anser jag inte

Usch, va tråkigt när det blir så..Men jag tycker att du kanske kan prata med din mamma och förklara hur du känner och tycker!!

Jag vet att min bror och hans fru inte kommer att stjäla uppmärksamhet med flit. Men vi träffar inte våran släkt så ofta och det är klart att en "sprickfärdig" mage drar till sig uppmärksamhet. Men jag hoppas ändå att jag och min blivande kan få känna att vi är i centrum den dagen, även om det kanske låter egoistiskt.

Tack för dom uppmuntrande orden!

Åh, jag är i motsatt situation mot din. Vi väntar med bröllopet tills efter min lillasyster har tagit studenten, för att inte stjäla massa uppmärksamhet. (Ingen utanför närmsta familjen kommer ena att veta om det bröllopet den tidpunkten).

Jag har egentligen inget råd att ge, men tack för ditt inlägg. Det blir lättare att hålla tyst när det är för min systers skull.

Jag har pratat med mamma lite idag och jag tror att hon menade att om vi kände att det var tråkigt att dom kanske inte skulle kunna komma så kunde vi kanske skjuta på det. Det var väl egentligen inte elakt menat, men det skulle ju räcka med att den övriga familjen kunde visa att ett bröllop också är en stor dag!

Måste säga att det är väldigt omtänksamt av er!
Min syster tar studenten nu i juni och därför vill vi inte gifta oss så nära det datumet för hennes skull. Sen fyller min bror år lite senare, men för att han ska få ha sin dag ifred tar vi bröllopet senare!
Åå, ibland straffar det sig att vara omtänksam.
Lilla My skrev 2008-02-25 22:31:34 följande:

Ett barn kan ju komma närsomhelst, oavsett vilken dag det är planerat till. Därför hjälper det troligtvis inte om ni flyttar bröllopet, för enligt lagen om alltings otur skulle naturligtvis bebisen komma just den helgen istället då!

låter verkligen tråkigt .. lessen för dig =/

Vad snällt och bra! Själva kommer vi stjäla uppmärksamhet från våra egna examen men det kanske man kan leva med ;).

Lilla My skrev 2008-02-25 22:31:34 följande:

Hehe, vi med. Men vi tänkte nog bara fira för oss sjäva, eller kanske med närmsta familjen. Det får räcka med ett spektakel per år.

Nä. Vi vill ju gärna inte flytta det ett år framåt! Nej, vårat bröllop blir den 6:e september 2008 och inget annat! Sedan får vi väl se om dom kan komma eller inte. Jag får tvinga henne att sätta på sig något som gömmer magen

Det jag hakar upp mig på är att folk tyckte det var besvärligt att åka 1 timme. Det är ju supernära då ju!

Ok att inte åka 50 mil, det begriper jag. Och det hade ju varit svårt att välja vad man skulle åka på för båda är väldigt stora händelser. Lite taskigt att gifta sig 2 veckor innan din student oavsett.

Ja, det kommer ta väldigt lång tid för mig att smälta! Att sitta i bilen en timme är ju ingenting. Dom är ju unga och friska!
Ja, min bror är uppenbarligen värdelös på att planera. Ja menar att min student var det datumet visste de ju om tre år i förväg!!!
Undrar vad han ska hitta på när jag tar min sjuksköterskeexamen om två år??!

Jag känner igen känslan lite granna, inte i släkt men det handlar om ett par som är nära vänner till oss, Min sambo's bästa vän och hans fru (som även är min sambos exflickvän).
Vi kommer att gifta oss på årsdagen av vår förlovning, och förlovade oss alltså 3 maj 2007 (då hade vi planerat också att ta det ett år efter).
Några månader efter det fick vi reda på att att de också hade förlovat sig, eftersom han är hans bästa vän har de väldigt många i samma umgängeskrets, aka många på deras bröllop skulle även komma på vårat.
Till saken kan sägas att de förlovade sig pågrund av att hon hade blivit gravid och vips så kändes deras förlovning mycket viktigare än våran, de kunde ju pågrund av det inte vänta ett år utan gifte sig redan 4 månader efter förlovningen.
Och eftersom deras föräldrar stod för hela deras bröllopsfest och hade mycket finare än vad vi kommer ha råd med som betalar själva så kändes det jobbigare. Sen kom det ju fram att de är beräknade att föda 24 april, och förstföderskor brukar väl gå någon vecka över tiden oftast.
Så de kommer även få barn precis innan vårt bröllop, vilket kändes skitjobbigt att dels skulle alla gemensamma vänner minnas deras bröllop som finare, och dels skulle de väl knappt minnas vårt bröllop eftersom de fått barn samma vecka ungefär. och just att min sambo också innan sin kompis varit tillsammans med hans fru gjorde så allt kändes ännu värre.

Men efter deras bröllop, som var kanonfint, men också kanonroligt och helt underbart. Så började allt sjunka in och jag är så himlans glad och ser verkligen ifram emot att deras lilla bebis kommer fram snart.
De är sådana fina personer så att även om deras bebis skulle stjäla lite uppmärksamhet på vårt bröllop så känns det faktist t.om något jag själv skulle tycka vara okej. Det är ju mest en själv som nojjar upp en och gör det till en jättestor sak. Så var det iaf för mig, och slappnar av och tänker lugnt så känns det nog bättre snart.

Cortado: Du har säkert rätt. Livet är ju som det är och det är väl underbart med nya små liv
Tack!