Hur länge ska man stå ut med att vänta på äktenskap? Vi har bott ihop i snart 6 år och jag friade för några år sedan, dock utan framgång. Han vet vad jag vill men han vill vänta. För mig är det självklart att vi gifter oss men han vill inte ens prata om saken mer. Nu vet jag snart inte vart jag ska ta vägen med mina tankar och önskningar...
Jag och min sambo förlovade oss ganska snabbt, och blev med barn snabbt och skaffade hus snabbt... Men när det kommer till GIFTEMÅL så stenvägrar han!
"jag är inte giftastypen"... Dessutom skiljer sig typ alla!
Jag har funderat på vad skillnaden skulle bli för han, vi har ju som redan tagit steget med barn. Vad kan vara mer bindande än det?
Det visade sig att det inte handlade om att binda sig, eller om att man skiljer sig... däremot har han inte samma "tro" som jag när det kommer till just giftemål. MEN hans problem var att han VEERKLIGEN inte vill stå i centrum.
Han väljer hellre att inte gifta sig än att måsta stå i centrum.
Så det hela slutade med att vi ska gifta oss i smyg! =))
ooh min sambo ville inte heller eller ja det hette "inte nu just" men men han gav med sig sedan och vi har ju 2 barn och hus och varit ett par över 8 år och förlovade nästans lika länge men jag förstår dej precis hur du känner dig.
För mej handlar det om att jag håller på att ge upp... Och jag har fått ge upp så många andra tankar och idéer på sista tiden så jag känner att det får vara nog nån gång. Varför kan aldrig mina tankar få vara de som gäller????????? Jag tänker absolut inte tvinga honom att gifta sig med mig, men jag är så ledsen för att han inte vill. Jag gråter ibland när han inte ser men det känns inte alls bra.
Min sambo, vill gärna skaffa barn, och det mer än gärna inom en 3-5 års period, jag har sagt att jag vill vara förlovad, och gift innan jag skaffar barn. Han vet mycket väl att jag vill bli friad till, och han vill med att det ska vara på det viset. Men hallå, 3-5 år är enligt mig en ganska kort tid. Först ska man då förlova sig, och planera bröllop. och skaffa barn och hus tar sin lilla tid det med.
När ska man hinna? han bara, jaja ta det lungt, det kommer när det kommer... ibland vill man bara ge dem en spark därbal :-P
Kanske ni ska ta er ett snack om framtiden, på allvar. Berätta exakt hur du känner, eller skriv ett brev. Välj vad du prioriterar....
Vissa känner faktiskt att det inte finns någon framtid med den man är med om man inte delar samma framtidsplaner... =(
Man måste ju kunna förstå och acceptera varandra, och möta varandra på hälften de gången man inte kan komma överrens...
Jag hoppas verkligen det löser sig för dig.. Inte roligt alls att känna som du gör. Förstår dig helt och fullo.
Jag och min sambo har pratat så oerhört mycket om just detta med giftemål. & för mig kändes det ännu viktigare nu när vi har barn. Jag har förklarat för honom HUR starkt jag verkligen Vill det här, men jag sa även: Men jag vet inte vad som känns värre - att tvinga dig att gifta sig med mig, eller att inte gifta sig alls...
Så... Det är verkligen jättesvårt.
Tack för alla kloka ord så här långt! Nu väntar gonattmys och i morgon en ny dag, kanske med modiga tankar! Jag ska prata med honom igen, och igen, och igen om det behövs!
GO FOR IT!
Vi har samma problem hos oss. Vi har varit tillsammans i 5 år och förlovad i fyra, har 2 barn, hus osv.Nu vill jag att vi gifter oss. Vi har pratat om det många gånger, men han säger att han inte är redo "att stå inför alla". Han säger att han vill gifta sig och att han kommer att fria någongång. Men när undrar jag???
Nu har jag blivit less på att vänta, på våran förlovningsdag nu i januari ska JAG ställa frågan!
Vi har pratat om det rent "hypotetiskt", att jag skulle fria. Frågade då om han skulle säga nej om jag friade. Men det sa att han att han inte skulle göra.Men han tycker att det är killen sak.
Jag vill inte skrämma dej, men så där höll jag och sambon också på, år efter år.
Jag blev ledsen och kränkt över att han inte ville, för mig var det stort och oerhört viktigt bara med förlovningen.
Han var inte säker på om jag var "rätt" för honom och jag gick och väntade i massor med år på honom medan vårt förhållande, givetvis, blev allt sämre. (och han ville att vårt förhållande var bättre innan vi gjorde något)...
tillslut fick jag nog och bröt. Det var vidrigt hemskt, men när vi så försökte på nytt igen efter mer än ett års paus så vet han att jag är BÄST och att det är mej han vill ha. Tassar som bäst på och väntar på ett frieri, och jag vet att det kommer innan hösten... (!!)
