o jag har lyckats ta mig till gymmet andra gången denna veckan!

ja, det känns himla duktigt. skulle vilja komma till den där punkten där tränandet känns som ett behov o inte ett måste... men tills vidare trälar jag på o med bra radioprogram i ipoden så är det inte så förfärligt tråkigt.

läste fö det ni skrev förut (igår?) om när man för djupa samtal hemma. Känner igen det där med att samtal om ekonomi och så ofta blir djupare diskussioner om den gemensamma riktningen/prioriteringar väldigt väl. Sen är vi nog rätt bra båda på att föra dem, kanske startar jag dem lite oftare (jag är mer projektledare hemma, även om maken har goda professionella såna talanger) - vår relation bygger mycket på just samtal.

vickan, tro mig, det känns lika overkligt varje gång (o jag byter rätt ofta, så tro mig). Tricket är att fokusera på nu, inse att man kanppt kan planera över förändringen o sen ta det som det kommer, dvs acceptera att man är ny o förvirrad. Till slut börjar nån ny o då är man veteran. O långt innan dess har man glömt hur det gamla eg var.

Kan säga att jag verkligen känt under hösten hur jag växt så det knakat professionellt, in i en ny roll med mycket mer ansvar mm. Kul och utmanande, men tröttsamt också - jag blir väldigt introvert privat på kuppen.

vickan, tro mig, det känns lika overkligt varje gång (o jag byter rätt ofta, så tro mig). Tricket är att fokusera på nu, inse att man kanppt kan planera över förändringen o sen ta det som det kommer, dvs acceptera att man är ny o förvirrad. Till slut börjar nån ny o då är man veteran. O långt innan dess har man glömt hur det gamla eg var.

Kan säga att jag verkligen känt under hösten hur jag växt så det knakat professionellt, in i en ny roll med mycket mer ansvar mm. Kul och utmanande, men tröttsamt också - jag blir väldigt introvert privat på kuppen.

varför 2 ggr???

Telis, vad surt sånt där känns! *kramar om*

det är klart det är på riktigt. Men det känns aldrig så förrän man bytt o då är det det gamla som känns som en avlägsen dröm, typ

ja, det kunde man kanske tro att det sammanföll sådär - men det är inte uttänkt så iallafall! Tränandet har jag försökt sega med i flera år - jag ju svårt att få in vardagsmotion som promenader o så i mitt liv här - hemma i stockholm kommer det naturligare och jag kämpar med att få in vanan. så försöker jag ju hitta tillbaks till viktnedgången.

Naglarna är väl lite mer slumpmässigt, det råkar vara himla billigt här att fixa (under 200 kr för full manikyr o pedikyr betalar jag). så när man jobbar mycket o känner sig introvert och behöver sköta om sig när man för en gång skull är ledig, då är det ett lämpligt lyxigt nöje! Så fick mamsen det i julklapp av mig också.

Mysigt med lilla tjejen, vi är ju i nån sorts mental mognadsprocess i riktning mot barn - och kanske så småningom kommer vi till att organisera våra liv så en till får plats också.

mysigt att se dig här så avslappnad o snackig, oms!